Reflektion TVÅ

SnöÖöfredagshej-
&
[[[[[ Bolter & Grusin---- WEEK ]]]]

Den här veckan har handlat om de externa redskap vi tar till när vi uttrycker oss och agerar i världen, allt det som handlar om mediering. Med direktmediering menas att man vill ge en känsla av så kallad immersion; en omedierad upplevelse, en upplevelse som är så nära verkligheten att vi knappt uppfattar den och glömmer att det sker via ett medium. Gränsen mellan det som är fiktivt och det som är verkligt suddas ut. Den önskan om att man ska bli så uppslukad som möjligt av en berättelse/handling att man glömmer att man tar del av den via ett medium kallas virtual reality och är något många filmer, böcker, spel och annat försöker eftersträva.När ett olika delar flyttas från ett medium till ett annat, ex handlingen i en roman blir till film eller en film som blir till ett spel, sker remediering. Att använda gamla medier i nya är också exempel på det. Vi försöker idag samla en mängd olika medier till en och samma APPARATUR, tex i våra smartphones som innehåller så mycket som förr var olika objekt och verktyg; väckarklocka, mp3, telefon, brev, mail, spel, internet, kartor, fotoalbum, miniräknare osv...

Hypermediering är det som händer när vi gör om råmaterialet i ett medie och utnyttjar det unika för just den typen av verktyg. Det är det som handlar om vår medvetenhet om till exempel tvn, där inte intresset finns av att vilja få själva tvn att försvinna, utan snarare en vilja att framhäva det intressanta med att det är just tv man tittar på.

Vi kom (via Christines Hobbitvärld och tavlorna däri) in på Kristoffer Zetterstrand (http://zetterstrand.com/) som Olle visade, vilket var passande, eftersom han verkar undersöka det historiska måleriet med vår tids teknologi något som skapar intressanta kontraster och möten (bilder ovan). Jag kom också att tänka på Nastya Ptichek, som är en konstnär, designer från Ukraina som bl.a gjort några serier med namnet emoji nation - fler bilder http://www.artnau.com/2014/04/emoji-nation-nastya-ptichek/

Uppgift 2 som vi skulle göra denna vecka gick ut på att skapa en remediering på ett äldre verk i ett samtida eller framtida (ej ännu existerande) medium. Jag valde att fundera lite kring hur våra filmupplevelser kanske kommer att se ut om några år. Dels kommer det att vara enkla och snyggt designade apparater, utan knappar och onödiga sladdar och eftersom jag försöker spå in i framtiden är det väl passande att där se en glaskula som ett nytt medium. Ett verktyg i vilket ljus kan reflekteras och anpassas till att känna av rum och människors närvaro. Istället för att se filmen på en skärm kommer vi att uppleva den omkring oss, som en vidareutveckling av 3D. Eftersom upplevelsen inte bara består av längd, bredd och djup utan också tid eller rumstid (en annan form av rumsdimension) kan det här nog, enligt relativitetsteorin, beskrivas som en form av 4D....? Där allt går att se eftersom miljön kommer att vara uppbyggd av hologram, vilka är möjliga att se igenom. Om man föreställer sig att den här 4D-projektorn också gör att man kan bli en del av en annan tid (även om man inte kan interagera i den eller så kan man det) och ett helt annat rum, borde den beskrivas som något annat än 3D. Jag tänker att det inte heller bara är film man kan ta del av i 4D-projektorn, man kan se, lyssna och läsa allt. På samma sätt som ljuset reflekteras och bildar ytor av miljöer och karaktärer, går det också att läsa böcker så här. Man kanske ser orden flyga över en (som nyhetsuppläsarnas skärmar) fast utan skärmarna. Jag fattar egentligen ingenting av det här men det är ändå ganska häftigt att tänka på... Här finns i alla fall lite mer om 4D:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tesseract
http://www.tenthdimension.com/medialinks.php

Men det äldre verk jag valde var från början Processen, boken av Franz Kafka (första utg omkr 1925) och utifrån den gjorde jag några små bilder som jag tryckte in i ett trasigt vinglas. Sedan tänkte jag att det nog vore enklare att välja filmatiseringen av den (har inte sett den) men boken handlar i alla fall bland annat om individens maktlöshet, rättslöshet och om livets obegriplighet. Jag valde boken eftersom den ovisshet Josef K. kastas runt i och den osynliga domstol och de labyrinter hans miljö plötsligt förvandlas till, påverkar hans liv och öde på ett sätt som jag tycker hade varit intressant för en betraktare att uppleva- och inte bara läsa om eller se på tv. Till exempel när K. ska avtjäna sitt straff och de två cylindermännen bär honom med sig ut till en gränd, står man, med 4D-projektorn, precis bredvid och bevittnar händelsen. Kanske väcks en helt annan typ av känslor och empati i en sådan här form av direktmediering. Jag undrar också lite vad som händer om det här blir framtiden och vi vänjer oss vid den här typen av upplevelser, som är så otroligt verkliga. Kommer vi att tappa bort oss i vad som är verkligt och vad som är projektioner? Slutar vi att bry oss om de verkliga händelser omkring oss när vi redan har upplevt så mycket? :{00***`??

Reflektion ETT

*~~= entligen bild ijen==--~**
Vi har börjat fördjupningskursen med att prata lite om konstkritikern och författaren John Berger och tittat på hans filmer i Ways of seeing.

I Psychological aspects, som är den första av fyra delar, pratar Berger lite om hur vi ser och att vad vi ser har att göra med vad vi vet. Meningen med vissa bilder (och äldre målningar) har gått förlorad eftersom det vi oftast ser är reproduktioner, urklipp, fotografier och i helt andra kontexter än vad de kanske var avsedda för från början. Bild av John Berger, hämtad från någon http://jennygreenwell.blogspot.se/

Andra filmen Women in Art handlar om hur vår västerländska konst i evigheters evigheter har objektifierat kvinnan och gör skillnad mellan orden naked och nude -- aktiv, passiv -- subjekt, objekt.. En tråkig tradition som verkar vara så seglivad och trög att vi alla känner igen det idag, i media, reklam och överallt får vi ofrivillligt med oss den manliga blicken och hans sexualitet.

I Collectors and collecting menar Berger att oljemålningarnas realism med prylar, kläder och krams och krims skulle visa makt, status och rikedom. Målningen som ett skrytbygge. Berger visade Rembrandt som exempel, en av hans tidigare målningar, där han var ung och alldeles säkert på väg att bli a real **star * och därför ville visa sin vackra hustru och allt vad han hade köpt. Det andra självporträttet var ett senare verk, mycket mer avskalat och enkelt. Kanske hade han inte lika mycket behov av att skryta eller också hade han tröttnat och insett att allt det ytliga egentligen inte är särskilt intresssssssant. Idag är den senare också värd mycket mer än den första, sa Berger..

Sista filmen, Commercial Art handlar om att äga och konsumera. Gamla målningar som påminner om vår tids reklam, du är vad du äger. Att reklamen lockar fram fantasier och drömmar om en möjlig framtid... För att uppfylla dessa drömmar krävs dock att man behöver bli lite avundsjuk..och sedan handla..

Under föreläsningen kopplades lite av Bergers idéer ihop med ÅR 2015. Bland annat att vi idag via sociala medier också visar oss själva med ett visst perspektiv. Att reklam och konst kan vara sammansvetsat. Satir historiskt och idag. Att det är mycket fler kvinnor som är serietecknare och tar plats i SATIRvärlden än vad det tidigare har varit och att det och ett annat samhälle förändrar klimatet och humorn på satiren. Men att kvinnan ofta, nu som då, skildras med en viss typ av skuld och med avsikt att förföra. Den digitala bildens uppkomst och några nämnvärda fotografer, som Anders Petersen, Lars Tunbjörk och Vivian Maier. Terje Helleso-skandalen.. Föreläsningen handlade också om nyhetsbilder/nyhetsfotografer och att vi kanske borde försöka se dessa bilder i ett större sammanhang. Till exempel tänka in fotografen i bilderna. Nedan till vänster ser vi årets nyhetsbild utland - vinnare 2011, Paul Hansen. OCh bredvid Nathan Webers bild av vinnaren och de andra.

Mer bobiloldanonalolysos......
Min pappa håller fram lilla Morris framför min förskoleklass. Det jag ser i den rena, "artiga" avläsningen är att det är 90-tal och jag undrar om det verkligen är lika färgglatt idag som då? Det orangea hyreshuset och den viftande cykelflaggan. Gulligt  med kattungar. Gulligt med barn. Här lär vi oss kanske att älska little CUTE catz. Den här bilden tänkte jag först beskriva utifrån det som bildsemiotikern Roland Barthes skriver om i Det ljusa rummet - med ett ganska allmänt intresse och engagemang, som ur perspektivet studium? Kanske lite mer som en denotativ beskrivning? Det är inget i bilden som väcker något särskilt hos mig. Det skulle i så fall vara hur svårt det är att förstå att man en gång varit så liten att man inte har nått upp till dörrhandtaget.




Däremot finns det en annan bild som jag får för mig inte är särskilt intressant för andra, men som betyder mycket för mig. Det är ett foto som jag tagit med min första egna kamera, från mormor och morfars hus på bondgården i Grums. Fyra madrasser berättar att min kusin eller någon annan har sovit över, någon mer än mig, min mamma och min bror. Flugsmällaren och ljuset visar att det är sommar och varmt ute. Jag minns också att min bror brukade sova med fötterna sådär omslingrade runt varandra, något som jag inte har sett på väldigt länge. Kajsa-Lina ligger på rygg och jag har antagligen just gooosat med henne. I mormors Hemmets Journal hittade jag recept på bakelser som jag skrev av för att baka till pappas födelsedag. Kanske är det dessa små detaljer som Barthes skulle beskriva som en del av punctum, något som attackerar mitt medvetande på ett starkare sätt än vad detaljerna i den andra bilden gör. En liten extra känsla. En 12-åring tar semesterbilder. Inte ute i den fina naturen, inte djuren på den fina gården. Inte den vackra skogen eller mormor och morfar under 11-fikan, utan sängarna i ett trångt litet rum, en tidig morgon. 





HEJDÅ.

Reflektion assignment #6

Ingrids och mitt assignment till Roman och Jonas:

Utkast från färjan:

Använd elementen
Utmana materialet
Sluta där du började


Kanske var det lite brister i kommunikationen, jag missuppfattade Ingrid och trodde att "Utkast från färjan" var en del av assignmentet (tyckte att det var väldigt poetiskt och passande till elementen) så Jonas hade med det i sitt skapande men Roman hade det inte, så det blev ju bra ändå, både jag och Ingrid fick som vi ville! Jonas gjorde en film där han med sina händer smakade på materialen; vatten, papper och jord. Jag tyckte verkligen att han utmanade materialet och tydligt använde elementen. Han förklarade också att han slutade där han började, då han kopplade samman det här arbetet med sitt första assignment (om jag förstod det rätt). Väldigt bra gjort och den råhet som jag tycker följer när man gör något så konkret och tydligt är underbar! Både Jonas och Roman hade gjort väldigt lekfulla assignments, jag får i alla fall en tydlig bild av hur det är att vara barn och verkligen känna, slafsa med materialen, leka med händerna och ta det man har omkring sig, undersöka det på alla sätt. Som också Roman gjorde med sina installationer. Där han med eld och luft som element, blandade stjärnor med värmeljus och byggde upp på höjden med glas och annat ömtåligt. Också ett tydligt och bra sätt att utmana materialen!
Verkligen sådär höstmysiga bilder och inte tagna med jätteskarp bildskärpa, vilket jag tycker förstärker meningen med att utmana materialet. 

Från Jenny och Didi:

?


Jag gillade verkligen det här assignmentet, ett frågetecken! Vilken genial gåta, det är bara att välja en fråga att besvara/synliggöra. Eller en hemlig dörr, en stängd låda, något abstrakt och svårtydligt? Hittade mina trasiga skor som jag varit på väg att slänga, tänkte doppa dem i färg och sedan spika upp dem på ett träd för att väcka någon fråga om vart jag är på väg....hehe. Men fick för mig att jag visst kunde laga dem så istället tog jag några lergrejer som jag gjort tidigare och tänkt bränna, men inte hunnit. En liten katt fanns det där. Antar att jag hade det där med doppandet kvar i huvudet så jag tog lite nagellack och hällde över den. Målade sedan päls med en tuschpenna och skulle fota den "färdig" för att sedan slänga den i golvet och använda fotot av spillrorna som "slutresultat" men blev lite fäst vid den och kunde inte med att kasta den i golvet.

När assignmentet var så öppet var det inte så svårt att låta tankarna rusa iväg men nog var det svårare att samla ihop dem och avsluta. Då jag fick en så färdig produkt som slutresultat var det också svårt att hitta frågetecknet i den. Gjorde ett ganska kasst försök till att göra det lite kaotiskt med en maaassa bilder bloggen istället.. Det fick bli som det ville tänkte jag, frågan kunde ju också vara vart frågetecknet fanns?

Assignment # 6

?

 

 

????????????
????????????????
???????????

Gjorde en katt
men behövde en katastrof

eller lite mer kaos och frågetecken

försökte skapa kaoset på bloggen istället

med 32 katter istället för en

Reflektion assignment #5

Jag och Ingrid gav en dikt av Märta Tikkanen till Christine och Linnea.

bilderna på näthinnan
bilderna för alltid
på min näthinna
mörkret som ger glädjen djup


Christine tolkade det genom att måla ett öga i akryl. Jag tyckte att det gick att läsa in mycket känslor i det ögat; glädje, sorg, rädsla.. Uttrycket var fint och jag blev nyfiken på att se vad ÖGAT ser. En liten, liten önskan hade varit att se mer av diiig (Christine) att man får komma dig lite närmre i assignmenten. (Vet dock inte heller hur man gör det så har tyvärr inga konkreta tips/råd.
Linnea tolkade det med en teckning på en vän och text i hennes kläder. Fint kombinerat med bild och text och jag gillar att den var enkelt tecknad och utan färg eftersom känslorna blev så "nakna" då.. Vännens uttryck var väldigt starkt och känslofyllt med stora, stora ögon och en min där man inte kan se om hon är ledsen/glad/galen.. Och text om något man ångrar, kanske klantighet, att misslyckas - och det att vara människa. Jag tänker att hela bilden handlar om saknad och mörker och att om man har upplevt det mörka, först då vet man hur det känns att verkligen vara glad. Mycket fin tolkning och jag är glad att vi fick ta del av den!




Mitt och Ingrids assignment (från Linnea och Christine):

Där man ej är gud och djur
Och människa, jag och du,
I rummet och tidens bur
som nu, som nu

Så många har filmat och jag ville också lära mig! GIck ut i skogen en förmiddag och filmade regn och slätta damm. Ville hitta en fridfull plats. Det gjorde jag, men sedan fastnade jag vid orden - bur, djur, jag och du. Kom som vanligt att tänka på ondska och försöksdjur (det är bilder som är fast på min näthinna...) så jag klippte in gamla och googlade bilder och la till musik av Brian Eno. Tänkte lite på det att missnöje skapar kreativitet. Det här kändes som min The Ring-film, som jag var tvungen att visa för att inte gå under själv. Nu är jag glad att jag har gjort det. Då kanske jag kan släppa animal abuse, rasism, sexism, IS, religion, våldtäkter, krig, kärnvapen, slaveri, avel, mutationer OSV för ett tag. 50 shades of humanity döpte jag den till eftersom jag starkt ogillar den boken + att det var ca 50 bilder med. Utmanande assignment eftersom jag tänkte på allt och ingenting, varför man föds, vad vi gör på jorden, varför vår art har den makt vi har, blablaaa. Det jag kom fram till var att jag skulle samla allt elände på en plats. Skönt!

Assignment #5!

Ledsen att jag är lite sen!
Tekniiiken ville mig något ont idag.


Assignment #5:

"Där man ej är gud och djur
Och människa, jag och du,
I rummet och tidens bur
som nu, som nu"




50 shades of huuuumanity/Guuuud:

Reflektion assignment #4

Hej, jag kommer inte till skolan imorgon, så ni som tittar på mitt behöver inte anstränga er! I alla fall, jag och Ingrid gav en låt som assignment till Katarina och Lina:

Gidge – Norrland

En ambient, elektronisk låt, kanske minimalistisk techno? -har inte så bra koll på alla tusen musikgenrer - men med bland annat blåsinstrumment, naturljud och trummor. Tänkte att låten varken skulle vara tydligt glad eller deppig, inte innehålla text och samtidigt ha en titel som går att koppla till något. Var nyfiken på vilken del ni skulle välja att lyfta fram och hur tolkningarna skulle se ut. Vi tänkte också att det skulle vara lite utmanande att få ljud och inte ord -ljud som man kanske inte gillar, som inte ger en något men som man ändå måste försöka förstå och lyssna på. Eller - ljud som man tycker om men måste bygga vidare på och kanske översätta i en annan form. Skulle ni använda er av låten, annan musik/ljud, bli influerade av skivomslaget, låtens titel, använda de känslorna som dök upp under lyssnandet eller kanske sätta ihop en egen musikvideo?

Det kändes som en utmaning att ge ett sånt här assignment, hoppas att det inte var alldeles för svårt! Det som jag älskar med den låten är att man kan höra TRAAANOR runt 2:53 och andra fågelljud blandat med instrumenten, även tempoökningen och att det sedan övergår i ett lugnt pianoslut. Jag tycker att det där finns en jättefin berättelse om liv, natur, frihet (=fåglarna?), identitet (hör rösten säga "I am"??), rörelse, dans och det är fint när man måste lyssna noga för att att höra berättelsen komma.

Tyckte väldigt mycket om Katarinas tolkning - hur jobbigt det var och att det gjorde att hon fick dyka ner i vad Norrland är, det som växte till linjer, ord, ord och tankar om lilla jag - i universum, fördomar, det stora, ljuset från olika vinklar och allt snyggt presenterat i en film med låten till. Texten om saknad, barnet, jagad, alla frågor, vi flyger.. Underbart och väldigt roligt att läsa om hela processen, känslorna som kom under den och att det var en liten utmaning, perfekt! Lina spelade in när hon trummade på olika saker och skapade ljud - prassel, klingande, hårda slag, i takt och i otakt. Det var ljuvligt att bara få lyssna. Föreställa sig vad det är som händer, låta ögonen vila lite. Dessutom fotade hon sig själv med gitarr, och iklädd en huvudbonad av något broderat och en liten pärlplatta (väldigt fin sådan ;)), något som liknar fjädrar, inspirerad av låten "Norrland - Samer - Ursprung - tillhörighet". Snyggt!

Mitt från Lisa& Lisa:


Gör något vackert fult
Älskade det, eftersom jag tycker mycket om fula, äckliga och vulgära saker (passar mig kanske inte men så är det nog) och här fick jag verkligen chans att jobba vidare med det. Men riktigt så blev det inte pga den himla kaninboken.. Först gjorde den mig glad, men när jag sedan läste den och insåg att MIN idé var ca världens vanligaste barnboksidé + tanken på att jag kanske måste skriva om handlingen och alla rim (som tar timmar att hitta på), blev jag frustrerad på riktigt. Efter förra assignmentet ville jag också utmana mig själv att göra något utan att anstränga mig så mycket, så därför blev det den här kladdhistorien, som gick väldigt snabbt att göra. Vill gärna ha det här assignmentet igen nästa vecka ihih..

Assignment #4

Ska försöka förklara lite tydligare hur jag har tänkt den här gången.
Assignmentet LÖD:


Gör något vackert fult



Igår (när jag ggick runt på Emmaus för att hitta något vackert att förändra) kom jag över den här väldigt söta barnboken:

Men jag var veeerkligen tvungen att ändra om den:

Här tar assignmentet sluuuut-
men anledningen till all denna ilska var för att den här lilla boken från 70-talet? har typ exakt samma handling som den jag har suttit och ansträngt mig för att få ihop i sommar.. (EN IDÈ som jag trodde var unik och rolig...) Tyckte verkligen att Lilla kanin och ägget var jättevacker också. TRÅKIGT.
Annars var assignmentet Gör något vackert fult tipptooppp!

osv...



Kom också att tänka på det här som jag hittade för ett tag sedan,
en konstnär som jobbar med att göra suuperbra barnböcker..:)))

http://www.bobstaake.com/badchildrensbooks/

Och det här, hihi

http://www.buzzfeed.com/patricksmith/touch-the-cow-do-it-now#26l6ndw

Reflektion ass #3

Assignment #3 från Ingrid och mig till Christine och Mikaela:

Si, världen är förklarad - i vetenskapens ljus
fördunstar all vår oro och smärta.
Nu är det inte långt emellan människornas hus,
men långt emellan hjärta och hjärta.

(SI, VÄLDEN ÄR FÖRKLARAD (ur Barfotabarn (1933))av Nils Ferlin.

Måste börja med att säga att jag blev mycket glad av att se hur de båda hade löst assignmentet. Christine gjorde en jättefin film och det märktes hur roligt hon haft under skapandet och att hon tänkt, lekt och känt efter noga för att nå dit. Det var tekniskt snyggt; klippt och passande med text, musik och bild! Det var också effektfullt med de enkla, tydliga skisserna i svartvitt.
Mikaela gjorde en intressant teckning med två som samtalar kring normalitet/avvikelser, kunskap/känslor osv. Det kändes som att även hon tänkt mycket och att det i texten anades ett missnöje, bland annat kring våra normer/vårt skolsystem/kategoriseringen av människor. Kul att se och jag hoppas att de/ni fortsätter att gräva och utforska alla funderingar som slinker fram och förbi under era assignmentsskapanden. Hoppas att ni båda var nöjda med resultatet! :))

Från Didi och Caroline fick jag:

Fantasin finns
Baka baka
Kanske inte kaka
Vad händer?

Oftast när jag ska göra assignment går det till så att jag får någon otydlig idé som jag sedan måste göra, utan att ha det särskilt genomtänkt innan. Många gånger försöker jag förklara det efteråt, men lyckas väldigt sällan med det. Till det här assignmentet utgick jag från något som jag redan satt igång med, som just då kändes helt självklart och relevant för uppgiften. Men väl under redovisandet blev allt ändå oklart och flummigt. Ska försöka hitta en tydligare balans/koppling eller bara lägga mer tid på hur jag kan förklara vad jag har tänkt istället för att bara göra. Som att jag suttit och lärt mig ca allt om bröstmjölk och att den här artikeln också var en del av starten för målningarna, det kanske kunde vara en bättre förklaring. Men assignmentet var roligt! Tack tack tack och Caroline och Didi verkade ändå ha förstått litegrann hur jag tänkt, så det var fint!

Assignment #3

Fantasin finns
Baka baka
Kanske inte kaka
Vad händer?

Hittade en gammal kladdteckning.
En forskare hade sagt att redan med den söta och feta
bröstmjölken lär vi oss att tycka om
sötsaker.


Så
amma mamma amma
amma mamma amma amma mamma ammaamma mamma amma
din glupska lilla gaphals