Reflektion SEX

Hejdelihej.

Missade tyvärr senaste handledningen pga JOBB. Men projekt biskop rullar på. Det blir inte mysigare än under över under över under med mjuka ulliga garner och små pinnar och allt vad som finns tillgängligt.. Vävningen fortsätter och katterna verkar också vara lyckliga för det.

Började fylla upp min väv (ram) med olika delar. Klippte ut och sparade de jag tyckte mest om och sydde fast på dukar (ex bild 1 och 2). Sedan började jag på en ny, ville göra HUS, byggnader med fönster och dörrar (bild 3 o 5) som jag antingen ska sätta fast på en större ram eller låta sitta kvar i vävramen. Därefter gav jag mig på att göra några runda. Trots att jag verkligen ansträngde mig för att det inte skulle bli vävda skålar, som det lätt blir om man drar åt för hårt uti kanterna, så blev det så ändå..i alla fall de blå-guldiga.. Men med alla trådar som hänger ner under så liknar det maneter lite och det är ju alltid festligt?

Det som kommer att bli svårt nu blir att knyta ihop allt, byggnader, maneter?, de andra vävarna + biskop och få det att bli enhetligt och intressant.. Måste också plocka mer grenar, sten och löv från biskop (om det bara kunde sluta regnaaaaa/snöa/blåsa snart).

 

 

Är helt fascinerad av vad man kan VÄVA......
Googlade lite och hittade några fina bilder, bl. a här: http://www.the-brick-house.com/category/art/page/5/

Eller den här av
Romeo Reyna; 1960s, California

//IRiisSs

Reflektion FEM

Har äntligen kommit på en idé där jag kan lämna allt tråkigt flashbacktjat och börja om:] Handledningen var bra och jag fick en hel del förslag trots att jag inte hade med mig någon direkt idé eftersom allt jag kommit på hittills har varit alldeles för dåligt. Men när jag sedan kom hem och bara satte igång med något helt nytt släppte allt och det blev roligt igen.

Jag gjorde om en gammal ram, som fick bli en väv och började väva. Hittade gamla garner, blad, löv och grenar. Blandade det med mjukt papper, mormors gamla marmelucker (oanvända tror jag) och några andra kläder. Råkade tyvärr klippa av en vävtråd och eftersom det är en enda tråd snurrad runt hela ramen så blev det lite slappt efter det. Så det fick bli små vävar istället. Har under arbetet försökt att koppla in Biskop och lite av mina tidigare tankar, tänkte få med dem i saker, ord och annat in i vävarna, men nu tror jag istället att jag försöker göra en till stor och få med det där istället. . Bättre tagna foton och vad ja ghittat för vävinspiration kommer sen. Svej

Reflektion FYRA

Nu har vi satt igång på riktigt med gestaltningsarbetet!

Förra veckan började jag att läsa lite om Biskopsgården på flashback. Det var som vaanligt oerhört inspirerande eftersom det väcker så mycket känslor att befinna sig i det där INGENMANSLANDET... Efter en totaltid på ca 4-5 timmar kände jag mig fullständigt hjärntvättad och redo för att på något sätt avreagera mig.

Jag växte upp på i Björkekärr, i de billiga orangea lägenheterna som kallas Studiegången (aka somaliagången....) Under högstadiet upplevde jag att vi från studiegången inte var riktigt lika fina som de från de dyra villorna bredvid. Så att läsa så mycket skit om Biskopsgården (Boskapsgården, Lilla Bagdad..osv) ger mig en del skam/skuld??-känslor tillbaka (även om det inte ALLS är samma sak) men jag ändå gå vidare med det här på något sätt.

 
Från flashback:

"Själv har jag lite till övers för hela Hisingen, det blir 3 grader kallare bara man kommer över bron och man ser hur slödderprocenten i människorna går upp..." /Scartkabel

"Hisingen har de mest deprimerande, nedslitna och skabbiga delarna av Göteborg. Bor där ute själv så man passerar ofta förbi och noterar saker i sin vardag. Det verkar även som göteborgs stad dumpar alla socialfall med missbrukarproblem, psykiska åkommor osv ute på Hisingen. En salig mångfald av socialfall, white trash, blattar och negrer.

Vågmästereplatsen, Backaplan, Brunnsbo, Biskopsgården, Länsmansgården och Backa är inga direkta höjdartillhåll. Sveriges framtid och nybyggarmarker enligt våra kära politiker." / Savoxovas

"Norra Biskopsgården är inte kalas må ja säga. Området runt kvilletorget är även det rått zunkigt, även om bostadsrätterna kostar fläsk i området. Men riktigt deprimerad blir jag av Hammarkullen." /Tyrone

"Hisingen är en gangsterhåla. Jag åker inte dit utan pistol." /Stövel-Anders

"hisingens förorter tycker jag är d vildaste! men biskop kanske är sneppet sämre än hisings backa" / hauchin

"Du ska undvika ställen där det finns ett torg, blattar hänger framför varenda butik hela tiden. När du går och handlar chips på kvällen kommer det att kännas otryggt för dig." /Gidalezu

Angered
Östra

Centrum
Majorna, Linné
Frölunda, Askim, Högsbo
Västra Hisingen
Norra Hisingen
Lundby

Hur uppfattar vi de olika delarna? Hur uppfattar jag dem just nu? Hur uppfattar jag mig själv som en del av dem? Ex när jag var 16 och socialt och intellektuellt handikappad och med tankar som inte sträckte sig längre än till killar och smink...
Flödesskrev de första tankarna som dök upp när jag tänkte på platserna ovan. Ritade bilder. Tänkte att jag med detta skulle ta itu lite med fördomar och minnen för att sedan skaffa mig nya intryck och upplevelser, antingen bara från Biskop eller från alla platser. Då kunde jag utifrån mig själv (och andra ex. flashback) kanske skapa två olika bilder kopplade till samma plats. Men det här var en dålig idé och energin till att gräva runt i FORNTIDEN av mitt liv finns inte så jag släppte det vid skisstadiet.

Nu har jag fastnat i FÖRVIRRING och undrar om jag kommer att ta mig ur det. Funderar på att fortsätta väva samman intrycken jag får från media, flashback, röster omkring mig - om Biskopsgården, med mina egna intryck. Väva, väva, väva. Ord, saker, bilder, blad, teckningar, färg..HMmmmmmmmmmmmm. Hejsvejs.

Reflektion TRE

Alla säger att hon bor så tjusigt. Lykke är galen i heminredning och kanske skulle hon måla sitt rum nougatrosa, och så bokhyllan mörk och rosa och klä om soffan med svart velour.
Lykke beslutar för att väga sig och hon har redan vägt sig på morgonen och Lykke väger sig alltid på morgnarna, utom efter de dagar, då hon har ätit mer än de 2000 förstås. Tänk om vågen visar fel börjar Lykke plötsligt tänka och det är ju en gammal våg och kanske väger hon inte 58,3, utan bara 57 eller kanske till och med 59. Lykke ser på klockan, hon hinner precis köpa något tungt att väga. På Irma köper Lykke först fyra kilo tvättmedel men hon är inte säker på att fyra kilo tvättmedel räcker för att kontrollera vågen. Hon köper en liter päronjuice och en liter plommonjuice och det är två kilo.
Nu svettas hon över hela kroppen, och det börjar bli invecklat med allt räknande. Hon köper fort två liter glass till extrapris. En liter vaniljglass och en liter nougatglass.
De femton kilona kostar Lykke 258 kronor och tyvärr får hon syn på en Othellotårta i bageriets fönster, när hon ställer kassarna för att vila litet. Lykke köper tre bitar och känner sig mycket syndig. Men hon kan väl fira, att hon har bestämt sig för att banta. För 117:e gången, tänker Lykke. Men den här gången, den här gången är det allvar.

 

Texten är delar ur en av novellerna i boken "Håll käften och var söt" av Vita Andersen. Jag utgick från den och en artikel om ätstörningar (http://www.dn.se/sthlm/atstorningar-okar-kraftigt/) när jag gjorde show and tell-uppgiften. Tänkte från början bara göra en enda stor bild/karta av hennes hem och blandningen av modetidningar, bokmärksänglar, bakelser, vågen och måttbandet, men skalade ner det och gjorde det till en serie istället eftersom det blev alldeles för plottrigt. Kanske kan man ändå koppla rummet och fårfällsLykke till kartläggning. Hennes sätt att leva, hur hon skuldbelägger sig själv och det konstanta missnöjet med sitt liv och sin kropp, samtidigt som hoppet om att en dag bli perfekt finns kvar. Mäta, väga, äta, mäta, väga, äta. Hur ska någon på egen hand lyckas bryta ett mönster som det?


KARTAN
Map as art & kartors betydelse.
Jag har funderat lite på vad kartor kan vara och hur och när kartor inte definieras som kartor. Allt går att kartlägga och spåra. Som det står i boken, kan man kartlägga minnen, mentala tillstånd, framtidsvisioner.
Våra föreställningar av platser vi aldrig varit på och bilden vi har av dem när vi lämnar dem. Streck, linjer och riktningar. Jag tänker på det kommande gestaltningsprojektet mycket ovanifrån och hade velat ha en helikopter till mitt förFOGaNDE.:~} Biskopsgården för tyvärr med sig dåliga minnen för min del. Men vaskar jag lite djupare finns kanske ett riktigt guldkorn där. Eller så är det bäst att skaffa sig helt nya upplevelser, så det ser jag fram emot...
Här är i alla fall lite fina bilder från instagramkontot dailyoverview::::::

 

Reflektion TVÅ

SnöÖöfredagshej-
&
[[[[[ Bolter & Grusin---- WEEK ]]]]

Den här veckan har handlat om de externa redskap vi tar till när vi uttrycker oss och agerar i världen, allt det som handlar om mediering. Med direktmediering menas att man vill ge en känsla av så kallad immersion; en omedierad upplevelse, en upplevelse som är så nära verkligheten att vi knappt uppfattar den och glömmer att det sker via ett medium. Gränsen mellan det som är fiktivt och det som är verkligt suddas ut. Den önskan om att man ska bli så uppslukad som möjligt av en berättelse/handling att man glömmer att man tar del av den via ett medium kallas virtual reality och är något många filmer, böcker, spel och annat försöker eftersträva.När ett olika delar flyttas från ett medium till ett annat, ex handlingen i en roman blir till film eller en film som blir till ett spel, sker remediering. Att använda gamla medier i nya är också exempel på det. Vi försöker idag samla en mängd olika medier till en och samma APPARATUR, tex i våra smartphones som innehåller så mycket som förr var olika objekt och verktyg; väckarklocka, mp3, telefon, brev, mail, spel, internet, kartor, fotoalbum, miniräknare osv...

Hypermediering är det som händer när vi gör om råmaterialet i ett medie och utnyttjar det unika för just den typen av verktyg. Det är det som handlar om vår medvetenhet om till exempel tvn, där inte intresset finns av att vilja få själva tvn att försvinna, utan snarare en vilja att framhäva det intressanta med att det är just tv man tittar på.

Vi kom (via Christines Hobbitvärld och tavlorna däri) in på Kristoffer Zetterstrand (http://zetterstrand.com/) som Olle visade, vilket var passande, eftersom han verkar undersöka det historiska måleriet med vår tids teknologi något som skapar intressanta kontraster och möten (bilder ovan). Jag kom också att tänka på Nastya Ptichek, som är en konstnär, designer från Ukraina som bl.a gjort några serier med namnet emoji nation - fler bilder http://www.artnau.com/2014/04/emoji-nation-nastya-ptichek/

Uppgift 2 som vi skulle göra denna vecka gick ut på att skapa en remediering på ett äldre verk i ett samtida eller framtida (ej ännu existerande) medium. Jag valde att fundera lite kring hur våra filmupplevelser kanske kommer att se ut om några år. Dels kommer det att vara enkla och snyggt designade apparater, utan knappar och onödiga sladdar och eftersom jag försöker spå in i framtiden är det väl passande att där se en glaskula som ett nytt medium. Ett verktyg i vilket ljus kan reflekteras och anpassas till att känna av rum och människors närvaro. Istället för att se filmen på en skärm kommer vi att uppleva den omkring oss, som en vidareutveckling av 3D. Eftersom upplevelsen inte bara består av längd, bredd och djup utan också tid eller rumstid (en annan form av rumsdimension) kan det här nog, enligt relativitetsteorin, beskrivas som en form av 4D....? Där allt går att se eftersom miljön kommer att vara uppbyggd av hologram, vilka är möjliga att se igenom. Om man föreställer sig att den här 4D-projektorn också gör att man kan bli en del av en annan tid (även om man inte kan interagera i den eller så kan man det) och ett helt annat rum, borde den beskrivas som något annat än 3D. Jag tänker att det inte heller bara är film man kan ta del av i 4D-projektorn, man kan se, lyssna och läsa allt. På samma sätt som ljuset reflekteras och bildar ytor av miljöer och karaktärer, går det också att läsa böcker så här. Man kanske ser orden flyga över en (som nyhetsuppläsarnas skärmar) fast utan skärmarna. Jag fattar egentligen ingenting av det här men det är ändå ganska häftigt att tänka på... Här finns i alla fall lite mer om 4D:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tesseract
http://www.tenthdimension.com/medialinks.php

Men det äldre verk jag valde var från början Processen, boken av Franz Kafka (första utg omkr 1925) och utifrån den gjorde jag några små bilder som jag tryckte in i ett trasigt vinglas. Sedan tänkte jag att det nog vore enklare att välja filmatiseringen av den (har inte sett den) men boken handlar i alla fall bland annat om individens maktlöshet, rättslöshet och om livets obegriplighet. Jag valde boken eftersom den ovisshet Josef K. kastas runt i och den osynliga domstol och de labyrinter hans miljö plötsligt förvandlas till, påverkar hans liv och öde på ett sätt som jag tycker hade varit intressant för en betraktare att uppleva- och inte bara läsa om eller se på tv. Till exempel när K. ska avtjäna sitt straff och de två cylindermännen bär honom med sig ut till en gränd, står man, med 4D-projektorn, precis bredvid och bevittnar händelsen. Kanske väcks en helt annan typ av känslor och empati i en sådan här form av direktmediering. Jag undrar också lite vad som händer om det här blir framtiden och vi vänjer oss vid den här typen av upplevelser, som är så otroligt verkliga. Kommer vi att tappa bort oss i vad som är verkligt och vad som är projektioner? Slutar vi att bry oss om de verkliga händelser omkring oss när vi redan har upplevt så mycket? :{00***`??

Reflektion ETT

*~~= entligen bild ijen==--~**
Vi har börjat fördjupningskursen med att prata lite om konstkritikern och författaren John Berger och tittat på hans filmer i Ways of seeing.

I Psychological aspects, som är den första av fyra delar, pratar Berger lite om hur vi ser och att vad vi ser har att göra med vad vi vet. Meningen med vissa bilder (och äldre målningar) har gått förlorad eftersom det vi oftast ser är reproduktioner, urklipp, fotografier och i helt andra kontexter än vad de kanske var avsedda för från början. Bild av John Berger, hämtad från någon http://jennygreenwell.blogspot.se/

Andra filmen Women in Art handlar om hur vår västerländska konst i evigheters evigheter har objektifierat kvinnan och gör skillnad mellan orden naked och nude -- aktiv, passiv -- subjekt, objekt.. En tråkig tradition som verkar vara så seglivad och trög att vi alla känner igen det idag, i media, reklam och överallt får vi ofrivillligt med oss den manliga blicken och hans sexualitet.

I Collectors and collecting menar Berger att oljemålningarnas realism med prylar, kläder och krams och krims skulle visa makt, status och rikedom. Målningen som ett skrytbygge. Berger visade Rembrandt som exempel, en av hans tidigare målningar, där han var ung och alldeles säkert på väg att bli a real **star * och därför ville visa sin vackra hustru och allt vad han hade köpt. Det andra självporträttet var ett senare verk, mycket mer avskalat och enkelt. Kanske hade han inte lika mycket behov av att skryta eller också hade han tröttnat och insett att allt det ytliga egentligen inte är särskilt intresssssssant. Idag är den senare också värd mycket mer än den första, sa Berger..

Sista filmen, Commercial Art handlar om att äga och konsumera. Gamla målningar som påminner om vår tids reklam, du är vad du äger. Att reklamen lockar fram fantasier och drömmar om en möjlig framtid... För att uppfylla dessa drömmar krävs dock att man behöver bli lite avundsjuk..och sedan handla..

Under föreläsningen kopplades lite av Bergers idéer ihop med ÅR 2015. Bland annat att vi idag via sociala medier också visar oss själva med ett visst perspektiv. Att reklam och konst kan vara sammansvetsat. Satir historiskt och idag. Att det är mycket fler kvinnor som är serietecknare och tar plats i SATIRvärlden än vad det tidigare har varit och att det och ett annat samhälle förändrar klimatet och humorn på satiren. Men att kvinnan ofta, nu som då, skildras med en viss typ av skuld och med avsikt att förföra. Den digitala bildens uppkomst och några nämnvärda fotografer, som Anders Petersen, Lars Tunbjörk och Vivian Maier. Terje Helleso-skandalen.. Föreläsningen handlade också om nyhetsbilder/nyhetsfotografer och att vi kanske borde försöka se dessa bilder i ett större sammanhang. Till exempel tänka in fotografen i bilderna. Nedan till vänster ser vi årets nyhetsbild utland - vinnare 2011, Paul Hansen. OCh bredvid Nathan Webers bild av vinnaren och de andra.

Mer bobiloldanonalolysos......
Min pappa håller fram lilla Morris framför min förskoleklass. Det jag ser i den rena, "artiga" avläsningen är att det är 90-tal och jag undrar om det verkligen är lika färgglatt idag som då? Det orangea hyreshuset och den viftande cykelflaggan. Gulligt  med kattungar. Gulligt med barn. Här lär vi oss kanske att älska little CUTE catz. Den här bilden tänkte jag först beskriva utifrån det som bildsemiotikern Roland Barthes skriver om i Det ljusa rummet - med ett ganska allmänt intresse och engagemang, som ur perspektivet studium? Kanske lite mer som en denotativ beskrivning? Det är inget i bilden som väcker något särskilt hos mig. Det skulle i så fall vara hur svårt det är att förstå att man en gång varit så liten att man inte har nått upp till dörrhandtaget.




Däremot finns det en annan bild som jag får för mig inte är särskilt intressant för andra, men som betyder mycket för mig. Det är ett foto som jag tagit med min första egna kamera, från mormor och morfars hus på bondgården i Grums. Fyra madrasser berättar att min kusin eller någon annan har sovit över, någon mer än mig, min mamma och min bror. Flugsmällaren och ljuset visar att det är sommar och varmt ute. Jag minns också att min bror brukade sova med fötterna sådär omslingrade runt varandra, något som jag inte har sett på väldigt länge. Kajsa-Lina ligger på rygg och jag har antagligen just gooosat med henne. I mormors Hemmets Journal hittade jag recept på bakelser som jag skrev av för att baka till pappas födelsedag. Kanske är det dessa små detaljer som Barthes skulle beskriva som en del av punctum, något som attackerar mitt medvetande på ett starkare sätt än vad detaljerna i den andra bilden gör. En liten extra känsla. En 12-åring tar semesterbilder. Inte ute i den fina naturen, inte djuren på den fina gården. Inte den vackra skogen eller mormor och morfar under 11-fikan, utan sängarna i ett trångt litet rum, en tidig morgon. 





HEJDÅ.

Reflektion assignment #6

Ingrids och mitt assignment till Roman och Jonas:

Utkast från färjan:

Använd elementen
Utmana materialet
Sluta där du började


Kanske var det lite brister i kommunikationen, jag missuppfattade Ingrid och trodde att "Utkast från färjan" var en del av assignmentet (tyckte att det var väldigt poetiskt och passande till elementen) så Jonas hade med det i sitt skapande men Roman hade det inte, så det blev ju bra ändå, både jag och Ingrid fick som vi ville! Jonas gjorde en film där han med sina händer smakade på materialen; vatten, papper och jord. Jag tyckte verkligen att han utmanade materialet och tydligt använde elementen. Han förklarade också att han slutade där han började, då han kopplade samman det här arbetet med sitt första assignment (om jag förstod det rätt). Väldigt bra gjort och den råhet som jag tycker följer när man gör något så konkret och tydligt är underbar! Både Jonas och Roman hade gjort väldigt lekfulla assignments, jag får i alla fall en tydlig bild av hur det är att vara barn och verkligen känna, slafsa med materialen, leka med händerna och ta det man har omkring sig, undersöka det på alla sätt. Som också Roman gjorde med sina installationer. Där han med eld och luft som element, blandade stjärnor med värmeljus och byggde upp på höjden med glas och annat ömtåligt. Också ett tydligt och bra sätt att utmana materialen!
Verkligen sådär höstmysiga bilder och inte tagna med jätteskarp bildskärpa, vilket jag tycker förstärker meningen med att utmana materialet. 

Från Jenny och Didi:

?


Jag gillade verkligen det här assignmentet, ett frågetecken! Vilken genial gåta, det är bara att välja en fråga att besvara/synliggöra. Eller en hemlig dörr, en stängd låda, något abstrakt och svårtydligt? Hittade mina trasiga skor som jag varit på väg att slänga, tänkte doppa dem i färg och sedan spika upp dem på ett träd för att väcka någon fråga om vart jag är på väg....hehe. Men fick för mig att jag visst kunde laga dem så istället tog jag några lergrejer som jag gjort tidigare och tänkt bränna, men inte hunnit. En liten katt fanns det där. Antar att jag hade det där med doppandet kvar i huvudet så jag tog lite nagellack och hällde över den. Målade sedan päls med en tuschpenna och skulle fota den "färdig" för att sedan slänga den i golvet och använda fotot av spillrorna som "slutresultat" men blev lite fäst vid den och kunde inte med att kasta den i golvet.

När assignmentet var så öppet var det inte så svårt att låta tankarna rusa iväg men nog var det svårare att samla ihop dem och avsluta. Då jag fick en så färdig produkt som slutresultat var det också svårt att hitta frågetecknet i den. Gjorde ett ganska kasst försök till att göra det lite kaotiskt med en maaassa bilder bloggen istället.. Det fick bli som det ville tänkte jag, frågan kunde ju också vara vart frågetecknet fanns?

Assignment # 6

?

 

 

????????????
????????????????
???????????

Gjorde en katt
men behövde en katastrof

eller lite mer kaos och frågetecken

försökte skapa kaoset på bloggen istället

med 32 katter istället för en