Kära Semiotik,

den här veckan har du varit lika sockersöt som mitt dregel.
Och jag har haft godisförbud.

Vänliga hälsningar / Iris

Äggattack

Reflektion åtta

Det här är visst sista, eller näst sista reflektionen.

Tänkte försöka summera gestaltningsprojektet...

Är glad att det är över.
Kände mig ovanligt dålig på allt det där som ju borde vara barnsligt enkelt och som jag hittills tycker mig ha klarat hyfsat ok....
Att skapa och samtidigt tänka. Att lyckas koppla ihop och länka samman alla olika trådar och samtidigt välkomna nya vilsna tankar.
Men den här gången vet jag inte om det lyckades så bra.
Att skapa och samtidigt tänka -- Biskop 
Att ha roligt och lära
Sätta ord på vad man gör och hela tiden fråga sig varför.

Försökte väva ihop något smart, fyndigt, någon insikt, en fördom eller en berättelse. Om inte för att visa en bild för andra så i alla fall för att visa mig själv vad jag tänker och vad jag vill uttrycka (genom stadsdelen). Men jag lyckades inte fånga upp något som pratade tillräckligt högt. Eller jo, jag fångade upp några små ord i början, men de var alla så hemska att jag inte ville ta i dem riktigt, det slutade med att de ändå fick vara med och grena sig ur väskan. 

Processen gick nog framåt ändå men jag missade några handledningstillfällen vilket var SYND och något som jag hade behövt. Jag är missnöjd med själva undersökandet - att det bara VART SKRAPUPPÅ YTAN.. Upphängningen och "resultatet" är också pest och fy skam. Jag saknade en del lust och glädje...kan ha varit pga att jag kände mig feg och oinspirerad eller så var det bara för att jag knappt sett solen på två månader och vitaminbristerna ätit upp det som jag annars brukar tänka med. Enda gången jag kände att jag hade något på tråden var i mina små vävtavlor. Där hade jag verkligen rooligt och försökte ge mig på något helt nytt. Men sedan försvann även den glädjen..
MEN INGET ont som inte för något gott med sig. Nu i efterhand och med så starka känslor av besvikelse är jag mer sugen än någonsin på att skapa och ha kul igen så jag ska försöka kämpa vidare. Och jag är väldigt tacksam att det gick att säga något om det jag gjort (alla postit-lappar och Nike och Annas kommentarer, tack tack för det tack!!) Det var det bästa av aaaallt. Vill också bli så inspirerande sedan när jag är feeerdigutbildad *~~~*]

GÖRA

SKAPA FRIKTION

NYFIKENHET

ABSTRAHERA

MOD

SKAPA (FIKTIV) TROVÄRDIGHET

GÖRA OM

UTMANA SIG SJÄLV

FORTSÄTTA FORTSÄTTA FORTSÄTTA

FORTSÄTTA FORTSÄTTA FORTSÄTTA

FORTSÄTTA FORTSÄTTA FORTSÄTTA

Det här rabblar eller opererar jag nu in i mitt huvud så att jag automatiskt vid nästa gestaltningstillfälle inte behöver irra runt så rysligt som jag gjort.

REflektion sju

Sista reflektionen.
Nu måååste jag hitta tillbaka till min process och berättelse. Anstränger mig för att förstå vad det är jag gjort och varför. Till en början såg allt så mörkt och dystert ut. Det var tungt att jag ens orkade bli upprörd över flashbackkommentarer och medias bild av Biskopsgården. Jag antar att jag ville bli upprörd. Men nu vill jag inte det längre. Ändå finns vissa av kommentarerna fortfarande kvar i mitt huvud och trots att jag mer än gärna ser mig själv som en del av "slödderprocenten" på Hisingen så stör det mig att det var och varannan gång ska poppa upp när jag åker över Göta-Älv bron.

ÄR DET SÅ HEMSKT DÅ? I senaste numret av Tidningen Hisingen hade de gjort en undersökning som visade att 78% av de boende i Biskopsgården känner sig trygga. Glada nyheter! Och det finns så många underbara personer som arbetar för en bättre syn på stadsdelen. Det får man inte glömma bort.. Tänker att boendesegregation absolut är ett bra ämne att skapa uppgifter utifrån när man blir lärare. Resa genom vårt uppdelade Göteborg. BORT med det. BLANDA RUNT LITE I GRYTAN.

I alla fall har jag försökt att få den dåliga energin att rinna av mig. Till slut rann den ut på en ledsen tavla. Men det blev inte tillräckligt mycket upprörda och ondskefulla känslor och egentligen vill jag bara hälla svart färg överallt och göra tusen hål i den men för tillfället har jag hängt över en sönderklippt soppåse.

I veckan plockade jag på mig lite saker under en promenad i Biskop. Med dem ville jag få till något fyllt av kreativitet, fantasi och hopp. Hittade ett par skor, en handväska, en lampa, en laddare och grenar. Nu tänker jag på något sätt få ihop väven (ögat) med lampan, som har blivit rosa istället för grå. Lite ska det handla om nytt ljus på stadsdelen... Men det ska inte se ut som på bilden nedan, eftersom allt blev väldigt rörigt, men på något sätt vill jag försöka presentera det här, som två olika intryck av en stadsdel.

 

Filmen med Mark Lombardi var väldigt spännande.. Jag hade gärna fört in lite större tankar i arbetet, om segregation, orättvisor, gängbråk, otrygghet och polarisering och hur man i en önskedröm skulle vilja att GÖTEBORG såg ut. Att det är möjligt att bygga bort de problem vi har och förändra på tusen olika sätt. Men jag märkte snabbt att det var för jobbigt att tänka på. Man kan väl få lov att bara försöka känna lycka, väva i glada färger och fokusera på att ÖVERLEVA februarimånad...

Tyvärr lyckades jag missa två handledningstillfällen. Nu känns det som att jag irrar runt i mörkret och inte vet vad jag håller på med. Tror att det kommer att bli hemskt under redovisandet när jag ska försöka presentera ofärdiga tankar med ofärdiga resultat. Hade gärna tagit hjälp av hela världen till det här projektet men lik förbannat har jag hamnat ensam i soffan med bara nystan och knäppa tankar att prata med. Hade det vart sommar hade jag satt mig och vävt på plats i Biskop eller någon annanstans. Jag hade studerat träd och gömt hemliga meddelanden under stigar. Tagit en duk med mig ut i skogen och använt löven som färg. Kanske tältat på den lilla sjö jag såg och gjort upp en eld utanför Ica. Bjudit på grillad falukorv och skrattat med barnvagnar och gamlingar. mmmmm, det hade jag gjort. Nu är det tyvärr så att jag är allergisk mot kyla, samtidigt som jag är en hemmamysmissbrukare, förmodligen i behov av tvångsvård. Eller också vår och sommar.

Inspiration jag har haft i telefÅNen och i böcker nära till hands under arbetets gång:

Reflektion SEX

Hejdelihej.

Missade tyvärr senaste handledningen pga JOBB. Men projekt biskop rullar på. Det blir inte mysigare än under över under över under med mjuka ulliga garner och små pinnar och allt vad som finns tillgängligt.. Vävningen fortsätter och katterna verkar också vara lyckliga för det.

Började fylla upp min väv (ram) med olika delar. Klippte ut och sparade de jag tyckte mest om och sydde fast på dukar (ex bild 1 och 2). Sedan började jag på en ny, ville göra HUS, byggnader med fönster och dörrar (bild 3 o 5) som jag antingen ska sätta fast på en större ram eller låta sitta kvar i vävramen. Därefter gav jag mig på att göra några runda. Trots att jag verkligen ansträngde mig för att det inte skulle bli vävda skålar, som det lätt blir om man drar åt för hårt uti kanterna, så blev det så ändå..i alla fall de blå-guldiga.. Men med alla trådar som hänger ner under så liknar det maneter lite och det är ju alltid festligt?

Det som kommer att bli svårt nu blir att knyta ihop allt, byggnader, maneter?, de andra vävarna + biskop och få det att bli enhetligt och intressant.. Måste också plocka mer grenar, sten och löv från biskop (om det bara kunde sluta regnaaaaa/snöa/blåsa snart).

 

 

Är helt fascinerad av vad man kan VÄVA......
Googlade lite och hittade några fina bilder, bl. a här: http://www.the-brick-house.com/category/art/page/5/

Eller den här av
Romeo Reyna; 1960s, California

//IRiisSs

Reflektion FEM

Har äntligen kommit på en idé där jag kan lämna allt tråkigt flashbacktjat och börja om:] Handledningen var bra och jag fick en hel del förslag trots att jag inte hade med mig någon direkt idé eftersom allt jag kommit på hittills har varit alldeles för dåligt. Men när jag sedan kom hem och bara satte igång med något helt nytt släppte allt och det blev roligt igen.

Jag gjorde om en gammal ram, som fick bli en väv och började väva. Hittade gamla garner, blad, löv och grenar. Blandade det med mjukt papper, mormors gamla marmelucker (oanvända tror jag) och några andra kläder. Råkade tyvärr klippa av en vävtråd och eftersom det är en enda tråd snurrad runt hela ramen så blev det lite slappt efter det. Så det fick bli små vävar istället. Har under arbetet försökt att koppla in Biskop och lite av mina tidigare tankar, tänkte få med dem i saker, ord och annat in i vävarna, men nu tror jag istället att jag försöker göra en till stor och få med det där istället. . Bättre tagna foton och vad ja ghittat för vävinspiration kommer sen. Svej

Reflektion FYRA

Nu har vi satt igång på riktigt med gestaltningsarbetet!

Förra veckan började jag att läsa lite om Biskopsgården på flashback. Det var som vaanligt oerhört inspirerande eftersom det väcker så mycket känslor att befinna sig i det där INGENMANSLANDET... Efter en totaltid på ca 4-5 timmar kände jag mig fullständigt hjärntvättad och redo för att på något sätt avreagera mig.

Jag växte upp på i Björkekärr, i de billiga orangea lägenheterna som kallas Studiegången (aka somaliagången....) Under högstadiet upplevde jag att vi från studiegången inte var riktigt lika fina som de från de dyra villorna bredvid. Så att läsa så mycket skit om Biskopsgården (Boskapsgården, Lilla Bagdad..osv) ger mig en del skam/skuld??-känslor tillbaka (även om det inte ALLS är samma sak) men jag ändå gå vidare med det här på något sätt.

 
Från flashback:

"Själv har jag lite till övers för hela Hisingen, det blir 3 grader kallare bara man kommer över bron och man ser hur slödderprocenten i människorna går upp..." /Scartkabel

"Hisingen har de mest deprimerande, nedslitna och skabbiga delarna av Göteborg. Bor där ute själv så man passerar ofta förbi och noterar saker i sin vardag. Det verkar även som göteborgs stad dumpar alla socialfall med missbrukarproblem, psykiska åkommor osv ute på Hisingen. En salig mångfald av socialfall, white trash, blattar och negrer.

Vågmästereplatsen, Backaplan, Brunnsbo, Biskopsgården, Länsmansgården och Backa är inga direkta höjdartillhåll. Sveriges framtid och nybyggarmarker enligt våra kära politiker." / Savoxovas

"Norra Biskopsgården är inte kalas må ja säga. Området runt kvilletorget är även det rått zunkigt, även om bostadsrätterna kostar fläsk i området. Men riktigt deprimerad blir jag av Hammarkullen." /Tyrone

"Hisingen är en gangsterhåla. Jag åker inte dit utan pistol." /Stövel-Anders

"hisingens förorter tycker jag är d vildaste! men biskop kanske är sneppet sämre än hisings backa" / hauchin

"Du ska undvika ställen där det finns ett torg, blattar hänger framför varenda butik hela tiden. När du går och handlar chips på kvällen kommer det att kännas otryggt för dig." /Gidalezu

Angered
Östra

Centrum
Majorna, Linné
Frölunda, Askim, Högsbo
Västra Hisingen
Norra Hisingen
Lundby

Hur uppfattar vi de olika delarna? Hur uppfattar jag dem just nu? Hur uppfattar jag mig själv som en del av dem? Ex när jag var 16 och socialt och intellektuellt handikappad och med tankar som inte sträckte sig längre än till killar och smink...
Flödesskrev de första tankarna som dök upp när jag tänkte på platserna ovan. Ritade bilder. Tänkte att jag med detta skulle ta itu lite med fördomar och minnen för att sedan skaffa mig nya intryck och upplevelser, antingen bara från Biskop eller från alla platser. Då kunde jag utifrån mig själv (och andra ex. flashback) kanske skapa två olika bilder kopplade till samma plats. Men det här var en dålig idé och energin till att gräva runt i FORNTIDEN av mitt liv finns inte så jag släppte det vid skisstadiet.

Nu har jag fastnat i FÖRVIRRING och undrar om jag kommer att ta mig ur det. Funderar på att fortsätta väva samman intrycken jag får från media, flashback, röster omkring mig - om Biskopsgården, med mina egna intryck. Väva, väva, väva. Ord, saker, bilder, blad, teckningar, färg..HMmmmmmmmmmmmm. Hejsvejs.

Reflektion TRE

Alla säger att hon bor så tjusigt. Lykke är galen i heminredning och kanske skulle hon måla sitt rum nougatrosa, och så bokhyllan mörk och rosa och klä om soffan med svart velour.
Lykke beslutar för att väga sig och hon har redan vägt sig på morgonen och Lykke väger sig alltid på morgnarna, utom efter de dagar, då hon har ätit mer än de 2000 förstås. Tänk om vågen visar fel börjar Lykke plötsligt tänka och det är ju en gammal våg och kanske väger hon inte 58,3, utan bara 57 eller kanske till och med 59. Lykke ser på klockan, hon hinner precis köpa något tungt att väga. På Irma köper Lykke först fyra kilo tvättmedel men hon är inte säker på att fyra kilo tvättmedel räcker för att kontrollera vågen. Hon köper en liter päronjuice och en liter plommonjuice och det är två kilo.
Nu svettas hon över hela kroppen, och det börjar bli invecklat med allt räknande. Hon köper fort två liter glass till extrapris. En liter vaniljglass och en liter nougatglass.
De femton kilona kostar Lykke 258 kronor och tyvärr får hon syn på en Othellotårta i bageriets fönster, när hon ställer kassarna för att vila litet. Lykke köper tre bitar och känner sig mycket syndig. Men hon kan väl fira, att hon har bestämt sig för att banta. För 117:e gången, tänker Lykke. Men den här gången, den här gången är det allvar.

 

Texten är delar ur en av novellerna i boken "Håll käften och var söt" av Vita Andersen. Jag utgick från den och en artikel om ätstörningar (http://www.dn.se/sthlm/atstorningar-okar-kraftigt/) när jag gjorde show and tell-uppgiften. Tänkte från början bara göra en enda stor bild/karta av hennes hem och blandningen av modetidningar, bokmärksänglar, bakelser, vågen och måttbandet, men skalade ner det och gjorde det till en serie istället eftersom det blev alldeles för plottrigt. Kanske kan man ändå koppla rummet och fårfällsLykke till kartläggning. Hennes sätt att leva, hur hon skuldbelägger sig själv och det konstanta missnöjet med sitt liv och sin kropp, samtidigt som hoppet om att en dag bli perfekt finns kvar. Mäta, väga, äta, mäta, väga, äta. Hur ska någon på egen hand lyckas bryta ett mönster som det?


KARTAN
Map as art & kartors betydelse.
Jag har funderat lite på vad kartor kan vara och hur och när kartor inte definieras som kartor. Allt går att kartlägga och spåra. Som det står i boken, kan man kartlägga minnen, mentala tillstånd, framtidsvisioner.
Våra föreställningar av platser vi aldrig varit på och bilden vi har av dem när vi lämnar dem. Streck, linjer och riktningar. Jag tänker på det kommande gestaltningsprojektet mycket ovanifrån och hade velat ha en helikopter till mitt förFOGaNDE.:~} Biskopsgården för tyvärr med sig dåliga minnen för min del. Men vaskar jag lite djupare finns kanske ett riktigt guldkorn där. Eller så är det bäst att skaffa sig helt nya upplevelser, så det ser jag fram emot...
Här är i alla fall lite fina bilder från instagramkontot dailyoverview::::::

 

Reflektion TVÅ

SnöÖöfredagshej-
&
[[[[[ Bolter & Grusin---- WEEK ]]]]

Den här veckan har handlat om de externa redskap vi tar till när vi uttrycker oss och agerar i världen, allt det som handlar om mediering. Med direktmediering menas att man vill ge en känsla av så kallad immersion; en omedierad upplevelse, en upplevelse som är så nära verkligheten att vi knappt uppfattar den och glömmer att det sker via ett medium. Gränsen mellan det som är fiktivt och det som är verkligt suddas ut. Den önskan om att man ska bli så uppslukad som möjligt av en berättelse/handling att man glömmer att man tar del av den via ett medium kallas virtual reality och är något många filmer, böcker, spel och annat försöker eftersträva.När ett olika delar flyttas från ett medium till ett annat, ex handlingen i en roman blir till film eller en film som blir till ett spel, sker remediering. Att använda gamla medier i nya är också exempel på det. Vi försöker idag samla en mängd olika medier till en och samma APPARATUR, tex i våra smartphones som innehåller så mycket som förr var olika objekt och verktyg; väckarklocka, mp3, telefon, brev, mail, spel, internet, kartor, fotoalbum, miniräknare osv...

Hypermediering är det som händer när vi gör om råmaterialet i ett medie och utnyttjar det unika för just den typen av verktyg. Det är det som handlar om vår medvetenhet om till exempel tvn, där inte intresset finns av att vilja få själva tvn att försvinna, utan snarare en vilja att framhäva det intressanta med att det är just tv man tittar på.

Vi kom (via Christines Hobbitvärld och tavlorna däri) in på Kristoffer Zetterstrand (http://zetterstrand.com/) som Olle visade, vilket var passande, eftersom han verkar undersöka det historiska måleriet med vår tids teknologi något som skapar intressanta kontraster och möten (bilder ovan). Jag kom också att tänka på Nastya Ptichek, som är en konstnär, designer från Ukraina som bl.a gjort några serier med namnet emoji nation - fler bilder http://www.artnau.com/2014/04/emoji-nation-nastya-ptichek/

Uppgift 2 som vi skulle göra denna vecka gick ut på att skapa en remediering på ett äldre verk i ett samtida eller framtida (ej ännu existerande) medium. Jag valde att fundera lite kring hur våra filmupplevelser kanske kommer att se ut om några år. Dels kommer det att vara enkla och snyggt designade apparater, utan knappar och onödiga sladdar och eftersom jag försöker spå in i framtiden är det väl passande att där se en glaskula som ett nytt medium. Ett verktyg i vilket ljus kan reflekteras och anpassas till att känna av rum och människors närvaro. Istället för att se filmen på en skärm kommer vi att uppleva den omkring oss, som en vidareutveckling av 3D. Eftersom upplevelsen inte bara består av längd, bredd och djup utan också tid eller rumstid (en annan form av rumsdimension) kan det här nog, enligt relativitetsteorin, beskrivas som en form av 4D....? Där allt går att se eftersom miljön kommer att vara uppbyggd av hologram, vilka är möjliga att se igenom. Om man föreställer sig att den här 4D-projektorn också gör att man kan bli en del av en annan tid (även om man inte kan interagera i den eller så kan man det) och ett helt annat rum, borde den beskrivas som något annat än 3D. Jag tänker att det inte heller bara är film man kan ta del av i 4D-projektorn, man kan se, lyssna och läsa allt. På samma sätt som ljuset reflekteras och bildar ytor av miljöer och karaktärer, går det också att läsa böcker så här. Man kanske ser orden flyga över en (som nyhetsuppläsarnas skärmar) fast utan skärmarna. Jag fattar egentligen ingenting av det här men det är ändå ganska häftigt att tänka på... Här finns i alla fall lite mer om 4D:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tesseract
http://www.tenthdimension.com/medialinks.php

Men det äldre verk jag valde var från början Processen, boken av Franz Kafka (första utg omkr 1925) och utifrån den gjorde jag några små bilder som jag tryckte in i ett trasigt vinglas. Sedan tänkte jag att det nog vore enklare att välja filmatiseringen av den (har inte sett den) men boken handlar i alla fall bland annat om individens maktlöshet, rättslöshet och om livets obegriplighet. Jag valde boken eftersom den ovisshet Josef K. kastas runt i och den osynliga domstol och de labyrinter hans miljö plötsligt förvandlas till, påverkar hans liv och öde på ett sätt som jag tycker hade varit intressant för en betraktare att uppleva- och inte bara läsa om eller se på tv. Till exempel när K. ska avtjäna sitt straff och de två cylindermännen bär honom med sig ut till en gränd, står man, med 4D-projektorn, precis bredvid och bevittnar händelsen. Kanske väcks en helt annan typ av känslor och empati i en sådan här form av direktmediering. Jag undrar också lite vad som händer om det här blir framtiden och vi vänjer oss vid den här typen av upplevelser, som är så otroligt verkliga. Kommer vi att tappa bort oss i vad som är verkligt och vad som är projektioner? Slutar vi att bry oss om de verkliga händelser omkring oss när vi redan har upplevt så mycket? :{00***`??