PHÅTÅ med CANON

Först lite julstämning i form av en bokehbild:

 

Bländartal: F/2.8
Exponeringstid: 1/60 sek
ISO: 100
Brännvidd: 15mm
Fast med alldeles för låg brännvidd?

icke blixtbild med
Bländartal: F/3.2
Exponeringstid: 1/25 sek
ISO: 100
Brännvidd: 15mm

Bländartal: F/2.8
Exponeringstid: 1/30 sek
ISO: 100
Brännvidd: 15mm

Blixtbild
Bländartal: F/2.8
Exponeringstid: 1/40 sek
ISO: 100
Brännvidd: 15 mm




Olika lampbilder

Inställd på Day Light

Inställd på Tungsten

Inställd på Flourescent (tror jag)

Photography is bokeh

Amine Fassi - — Syrphe – Lost

Jordan Parks – Untitled

Oscar Quintanilla — Perritos

Engeline Tan — A Paradise on moss

Lektionsplaneringen som vi i gruppen fick utifrån Photography is.. handlade om Bokeh!

Bokeh kommer från japanskans boke = suddig. Det är alltså det i en bild som är ofokuserat och suddigt som kallas bokeh.

Utifrån det  formulerade vi SKÄRPA/SUDDIGT - med fokus på det tekniska. Där eleverna (individuellt, även ok att arbeta i grupp) skulle testa på olika funktioner i kameran som får en bild att bli suddig. För att göra det tänkte vi att vi, som lärare, först förklarar lite om bokeh:

Bokeh skapas med hjälp av lång brännvidd (tele), stor bländare (fast) och närhet till motivet (macro).
tEX.
Bländaren inställd på t.ex. f/2.0
Brännvidd på över 100 mm

Att komma ihåg kan vara att om du ska fota ett objekt är det bra om det ligger så nära kameran som möjligt för att få mer bokeh i bakgrunden. Samtidigt som du har ett kort skärpedjup (f/2.0 eller mer). Lågt bländartal + lång brännvidd är alltså = bokeh.

Sedan får eleverna själva testa att fota varsitt exempel, antingen på en produkt eller någon form av porträtt - där någon del i bilden blir suddig. Jag tänker att det kan vara bra för att lyfta in bakgrunden som en kanske inte alltid tänker på. Att färger och former som inte är i fokus/det centrala objektet också kan lyftas fram och tas upp som något som påverkar uttrycket i en bild. Efter det momentet pratade vi lite om att eleverna exv skulle kunna lägga upp sina bilder på bloggen om de har någon. HEJS!

ANIMATION del 1

Här kommer några olika animatörers verk - valda utifrån
Midhat 'Ajan' Ajanovics bok de visuella tonsättarna 2 (2012).

Raoul Barré

Quirino Cristiani

El Mono Relojero (1938)


Robert Storm Petersen

Tre små män (1920)

Gåsetyven

Margaret Winkler

"Alice's Wonderland was the first ever episode of the
Alice Comedies, created by Walt Disney and his studio
for Margaret Winkler and Charles Mintz's company Winkler Pictures."

Len Lye

Tusalava (1929)

Kaleidoscope (1935)

Rainbow Dance (1936)

Trade Tattoo (1937)

Ub Iwerks

Flip the Frog (1930)

Ray Harryhausen

Harryhausens figurer ihopsatta i en video.


Dusan Vukotic

Piccolo (1959)

Ars gratia artis (1970)

Fjodor Chitruk

Toptyzhka El Osito (1964)

Nalle Puh (1972)

Kihachiro Kawamoto

The demon (1972)

?? (1986)

Georges Schwizgebel

L'année du daim (1995)

Romance (2011)

Bruno Bozzetto

Trailer till Allegro non troppo(1977)

Jerzy Kucia

Refleksy (1979)

Strojenie Instrumentóv (2000)

ANIMATION del 2

Cordell Barker

The Cat Came Back (1988)

Runaway (2009)


Nick Park och Peter Lord

Av Creation commforts (1989)


Koji Yamamura

The Old Crocodile (2005)

Franz Kafka's A Country Doctor(2007)


John Lasseter

Luxo Jr (1989)

Up (2009)


Joanna Quinn

Girls' night out (1986)

Britannia (1993)


Ryan Larkin

Syrinx (1965)

Walking (1968)


Chris Landreth

Ryan (2004)

The Spine (2009)


Jonas Odell

Tussilago(2010)

Revolver (1993)


Pjotr Sapegin

Mons the cat (1995)


Igor Kovaljov

Flying Nansen (2000)


Gil Alkabetz

Travel to China (2002)


Johannes Nyholm

Las Palmas (2002)


Sagan om den lilla dockpojken (2008)

Jätten (2016)

LGBD45 Reflektion och summering

Tove Kjellmark. Non Humans Only, 2011.

Tove Kjellmark. Naked, 2009.
Se hela filmen här.

Datorernas simulerade medvetande
Tove Kjellmarks utställning Non Humans Only från 2011 beskrivs på hennes hemsida bjuda in publiken under huden på "non-humans" för att bl.a utmana människors syn på empati och medlidande. Vad som påverkar huruvida det väcks sympati eller andra känslor hos en människa för något som inte själv har förmågan att uppleva känslor beskrivs i artikeln Medvetandet skiljer oss från datorerna ur DN 20/3-16. Medvetandet förklaras som upplevelser. Upplevelserna behöver inte nödvändigtvis ha något med "den verkliga" världen att göra, men det ska existera inom en och kan även existera utöver språk, känslor eller minnen.  Att ha ett medvetande kan beskrivas vara det som gör en till ett subjekt medan det som är skapat utifrån artificiell intelligens räknas som objekt eftersom det inte kan uppleva t.ex. smärta eller njutning. Reaktionerna inför och under en sådan utställning som Kjellmarks blir därför väldigt intressanta eftersom många anser att dessa icke-människor på så många sätt ändå påminner om oss. Med nutidens teknik kan vi simulera ett medvetande hos vissa datorsystem, något som enligt DN-artikeln kan medföra risker då människan kan tendera att manipuleras eller skapa ett mänskligt band till robotar.

Det enda René Descartes visste säkert då han uttalade det berömda Cogito, ergo sum - jag tänker, alltså finns jag, var att människan har ett medvetande och kan existera i det. Men att det skulle vara något helt självklart att en individ (som Descartes kanske kan ses vara en av begreppsmakarna till) med sitt eget medvetande kan skapas utifrån sin egna existens, håller inte alla med om. I sitt sommarprat förkastar Alexander Bard idén om att vi människor är tänkande och odelbara individer och menar att autisten Descartes har upphöjt människan till något hon faktiskt inte är. Bard menar snarare att Gilles Deleuze idé om "dividen" (den delbara, samarbetsvilliga människan) är vad som kommer att bli nästa "era". Självupptagna, narcissistiska individer blir den nya underklassen allt eftersom den digitala utvecklingen fortskrider. Bard menar att digitaliseringen, den participatoriska kulturen, kommer att revolutionera och förändra människans självbild, samhälle och världsbild. I och med det blir det gemensamma, kreativa skapandet det som bildar ett nytt kollektivt medvetande som kommer att passa den mänskliga arten bättre eftersom vi alltid (långt före 1600-talets Descartes idéer) har varit samarbetande flockdjur.

En annan del som jag har tyckt varit intressant i och med dessa teknålågiska tankar är hur vi ser på de artificiella intelligenser som alltmer kommer att omge oss. Jag tror dels att skärmarna upphör i detta eftersom de i många fall bara är en omväg för det vi egentligen vill göra (här kommer snarare simuleringar/hologram eller direktkommandon passa bättre?) och dels förhållningen till alla de olika slag av robotar som kommer att omge oss. Som till exempel dessa med ett igenkännbart medvetande. Det första exemplet jag kommer att tänka på är filmen Her (2013) där huvudpersonen blir kär i ett operativsystem. Vart dras egentligen gränserna om den nya tiden för med sig att allas mänskliga medvetanden blir till ETT? Som skapas i och med interaktion? I en värld där vi kommer att uppfatta tekniken vara en del av det med sitt inprogrammerade medvetande.. Det vore konstigt om det fanns ett svar på dessa obegripliga funderingar + jag inser att detta förmodligen inte ens hör hit. Men det verkar väl ändå rätt magiskt att tex kunna dejta en programmeringsbar divid mitt i allt vetenskapligt blurr. För visst ska objekt/subjekt-biten också luckras upp här någonstans..'`~´?

Ur filmen Her (2013).

Open Source + Bildning = ♥
Allt ovan kan kopplas samman med vad Open Source handlar om, där fler användare blir delaktiga, där mer kunskap och deltagande öppnas upp för fler människor. Speciellt bra tror jag det hade varit med öppna universitet/skolor eftersom det skulle kunna förändra hela skol-, betygssystemet. Kanske hade det skapat en skolan där bildning var det centrala - att själv vilja lära och söka efter kunskap. Än som det är idag, med utbildning - som har ett mål bortom kunskapen, tex. att få godkänt/nå ett visst betyg/komma in på en viss universitetsutbildning osv. Sven-Eric Liedman beskriver i Lärande skola bildning (2011) hur dagens utbildning har förvandlat människan till en ekonomisk varelse (AKA konsument/kund) med ett kapitalvärde, beroende på utbildningsnivå. Detta förstärks i det ordförande för Lärarnas Riksförbund, Åsa Fahlén, skriver i senaste numret av Skolvärlden (9/16): "Vi tycker om betyg och anser att de ska vara ett kvitto på att eleven fått med sig kunskap, men också ett sätt att se att man skaffat sig tillräckliga kunskaper för att kunna komma in på vidare utbildningar. Då fyller de rätt funktion" (s.5). Betyg fungerar alltså som ett kvitto och som en nextlevelchallenge - som förmodligen har mycket lite att göra med kunskap. Enligt Åsa Fahlén behöver också betyg avdramatiseras och införas tidigare än i årskurs 6.

Men vad hade hänt i ett samhälle som fokuserade mer på bildning och att människan kunde bli en nyfiken kunskapssökande, som lärde för lärandets skull och inte för att nå något annat? För att nå dit behöver vi för det första inse hur sjukt det faktiskt är att använda ord som kvitto när vi pratar om kunskap och om att lära??? Det rimmar alltför väl med den konsument/kund-varelse som skolan INTE behöver producera fler av. Inte om vi ska komma ur vår dystopiska rikemanspräglade världsbild och få känna hur det känns att faktiskt VILJA lära sig saker. Vad har det egentligen för betydelse att få ett kvitto på sin "kunskap"? Det är ungefär lika rimligt som att lycka, på riktigt, skulle vara som en såpad gris - till för att hålla fast på alla vis........

Nu ska jag fortsätta sväva runt bland DATTAPROGRAM och försöka greppa vidden av de olika programmens möjligheter. Detta eftersom jag inte kommer att bli den som säger nej till att i mångt och mycket digitalisera bildämnet. Även om mitt hjerta klappar starkt för det hederliga papperochpenna-skapandet. Möjligtvis beroende på viss okunskap. +++ Har även ett boktips till kursen/kursare: En ny lärandekultur. Att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld (2013) av Douglas Thomas & John Seely Brown. Den handlar om den flytande, digitala infrastrukturens påverkan på lärandet och hur fantasin och andra verktyg kan användas för att lära/lära ut i den mängd information, möjligheter som vi har tillgång till idag.

Härmed vill Den Nye Tarzan och hans delbara hjärningar avsluta summeringen. /HEJs

LGBF45. Program

   ArtRage Studio Pro  

 

 

 

   TwistedBrush Pro Studio   

   Adobe Illustrator  






   Gimp   

 

   SketchUp   

TEcKhnålågi

FIRST Experimenti
Har gjort ballonger i Adobe Illustrator.
För att ballongerna skulle sväva använde jag Adobe Animate.
Kunde av okänd anledning inte exportera videon
så filmade skärmen och öppnade videon i
Camtasia istället. Därav extremt dålig upplösning?
Har med andra ord en HEL del att klura ut just nu.

HEJs!

Filmtajm

HEJ!
Här kommer vår film?, där vi mest försökte göra alla misstag som går när en skapar feeelm. Hoppas vi lyckades!

SLUTREFLEKTERANDE

Gestaltningsprocessen
Var ute och seglade ett bra tag där. Ytan och friheten glittrade inte i glada färger, utan motvind och ett bottenskrapande ankare fick processen att bli SVÅRstartad. Så kom Lina med ekan från Ekerö och vi fortsatte längs det vattniga snåret och rodde slutligen hem NÅGOT. Då förvirringsstadiet pågick så länge var det otroligt skönt att samarbeta och det blev mycket lättare att komma vidare. Trots det, kändes det som att gestaltandet hela tiden pendlade från att i ena stunden kännas roligt och GLASKLART till att i nästa vara motigt och fullständigt LUDDIGT... Kanske hade det gått enklare om vi bestämt oss för något mer konkret att undersöka, ex. borde vi sluta att bry oss om universum och istället intressera oss för det som händer här? Hur kan vatten innehålla mer syre än luft? Vad har vattnet för berättelse? (okk, inte heller jätteenkelt) men det här då -- varför i hela fridens namn har hotell Avalon "feng shui-certifikat" när det på så många sätt s0tör min livsenergi då jag sitter ner med min 25kronors mcdonaldsfrappé vid kungsport...

För att komma bort från det stora och stormiga havet byggde jag och Lina en liten pool i plexiglas. I träverkstan doftade ljuvliga minnen från högstadieslöjden och vi försökte få kontroll på alla stora maskiner som skulle hjälpa oss att borra, slipa och såga. En AVALONpool som ska lysa upp underifrån, tänkte vi drömskt. Fylld med vatten och våra berättelser, istället för fancy, betalande gästers halvnakna kroppar. Men det var innan vi satt i omänskliga ställningar och med epoxylim kladdat över hela händerna för att försöka trycka ihop det som skulle bli den lyxiga poolen. Jag upprepade meningen "vi skiter i det här, nu går jag hem" för stackars Lina, som tappert fortsatte trycka och övertala mig att stanna. En av tankarna bakom poolbygget var att få med det som Nastivicious säger sig vilja göra med sina filmer: uttrycka begränsande, ignoranta och genomskinliga maktutövanden. Därför valde vi också ut filmklipp, från bl.a youtube, som skulle förstärka det uttrycket. Några exempel på klipp: TRUST & HEY ELBOW % ALKBERGIS. (++ bl.a klipp från filmen Avalon av Axel Petersén, kvinnor tillfångatagna av IS och Siri Derkert). Vi letade och fann historier som på något sätt tilltalade/förbryllade oss, estetiskt eller med innehåll. Gemensamt för filmens berättelser är att de (för oss) handlar om TRADITIONER, DEN VÄSTERLÄNDSKA KULTURENS STATUS, MAKT, BARNS FRIHET/OFRIHET och VATTEN. Samtidigt som vi ville att allt skulle vara väldigt motsägelsefullt, som världen och dess berättelser ju ALLTID är.

http://www.nordichotels.se/avalon-hotel/

 
Mest utmanande av allt har nog varit att våga ställa ut något annat än "bara" en fin målning/teckning. Att visa upp ett verk där val av material och tillvägagångssätt för oss har varit nästan helt okänt. Men pga nybörjarskills tillät vi oss också att bli lite ursäktade. Jag tycker att vi har gått ganska långt out of comfortzZzone och när allt väl var klart var jag förvånad över att det var LINAS och IRIS installation, eftersom så lite påminde om våra vanliga personliga uttyck (enl min tolkning = positivt). Det har också MINST SAGT varit utmanande att ta sig igenom filmprogrammen. Dels att sådär rakt av sno klipp, röster och musik men också att få ihop allt på ett ok sätt. Nu förstår jag verkligen att videokonst (liksom annan konst...) är extremt tidskrävande och för att skapa en "perfekt" film och installation hade vi förmodligen varit klara någon gång år 2019.

Budskapet eller syftet med vårt verk kommuniceras inte riktigt så som jag tror att vi först hade tänkt, men vad jag har fått höra så är det i alla fall tydligt att allt handlar om en berättelse i en berättelse och att det trots alla våra val (av klipp osv) är ett öppet verk. Hade vi jobbat vidare och med mer precision valt ut vissa klipp, valt bort andra och förstärkt och betonat en del saker mer genomtänkt, så hade det kanske gått att förmedla ett en tydligare frågeställning eller mening med det hela. Jag inser hur extremt mycket träning som krävs för att med exakthet uttrycka en insikt/impuls/tanke/erfarenhet eller annat visuellt. Samtidigt som det det bör finnas en balans mellan det dolda, det som inte sägs, för att mottagaren inte ska bli helt oengagerad eller uttråkad. SVÅRT men SPÄNNANDE det här och jag väldigt tacksam för våra gestaltningskurser! SÅ LGBF30, vad kul det har varit att få ta del av alla imponerande verk på avenue, tack Anna och Katti för all respons och alla nya insikter-- och vad skönt det har varit med lite miljöombyte och att få befinna sig på en annan plats än i sal 610? och ThhxxX GIBCA!

 

David Evans - APPROPRIATION
En sammanfattning med några av de namn som har dykt upp i boken
Appropriation av David Evans, 2009. --OBS=-- Det här är skrivet mest för egen del eftersom jag gärna vill ha allt samlat någonstans, så ingen annan behöver leeeeeesa! Det har iaf handlat om allt från Flauberts lilla lexikon "The Dictionary of Received Ideas" med klichéer om den franska överklassen till Duchamp, Hausmann, Brecht och det här med att avleda verkets betydelse och att verk bara är varor + politiskt fostrande. Till popkonst och Dan Graham, Jeff Wall, Akasegwa Genpei och Andy Warhol. Situationisterna som var en politisk och konstnärlig rörelse emot varufetiscism och "skådespelarsamhället" som ville väcka kritik och revoltera. NAMN att nämna: Guy Debord, Raoul Vaneigem, Asger Jorn?, Jacqueline de Jong, Michèle Bernstein, Ansgar Elde, Hardy Strid och Lis Zwick. Till Agitprop+propaganda och Vladimir Vladimirovitj och D.Moor. Simulation + abstraktion och Sherrie Levine, John Stezaker, Richard Prince. The feminist critique och Jo Spence, Sherrie Levine (Egon Shiele - megaego), Lisa Tickner + inte går att ifrågasätta det manliga, då det också är konstruerat, Judy Chicago (iscensätta framtiden), Victor Burgin, Barbara Kruger, Cindy Sherman, Maud Sulter-Zabat. Postcolonialism och kulturell appropriation.
Postcommunism och Kmar Melanie, Ilja Katakov. Postproduktion - Bourriaud (kap.författare) som jämför konst med att dja. Mixa, zappa framför tvN. Mike Kelley - garbage painting, John Armleder, Bertrand Lavier, DOuglas Gordon (24hpsyko). Steve MqQueen och Imperial War Museum. Och så vårt kapitel Appraials som handlade om värdering och uppskattning av konst och Francis Picabia, Sigmar Polke, Robert Mapplethorpe,Richard Price, Edward Weston, Walker Evans, Sherrie Levine igen, Mike Kelly och Haim Steibach.

Superspännande bok som tar upp så extremt många olika konstnärer, konstkritiker, PROFESSORER osv. Lite bessi blev jag på olika saker --ett exempel:: Hausmann som får en helt text och Hannah Höch vars nämns en gång och det ILLA KVICKT. Höch som OCKSÅ var med och startade hela fotomontagegrejen, utan något cred och som pga sitt kön, kom att behandlas som skit i the coOozy little dada-gemenskap. INGET OVANLIGT med det, men eftersom jag tycker att hon verkar spännande får hon vara med lite här för att jag ska komma ihåg det. http://www.telegraph.co.uk/culture/art/10545071/Hannah-Hoch-The-woman-that-art-history-forgot.html 

Hannah Höch, Face and Hand. 1947

Hannah Höch, 1946

Hannah Höch, 1930

 Didaktik, konstarter, kulturarv och appropriation
Första bilden som dyken upp när jag googlar "kulturarv" är den här:


Den kommer från riksantikvarieämbetet; http://www.raa.se/kulturarvet/ som beskriver att kulturarv  "avser alla materiella och immateriella uttryck (spår, lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system, strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick, kunskaper etc.) för mänsklig påverkan." Tack för att NÅGON ens kan med att försöka sig på en sammanfattning i bild av begreppet "kulturarv".....Det är IMPRESSIVE, men ändå FÖGA imponerande. Här är mitt bidrag:

 

jag vill kalla den öööööööööööööhhhhhh :(

I Marie-Louise Hansson Stenhammars kapitel Estetiskt lärande i skolan - en socialpsykologisk moderniseringsprocess?, som finns med i boken Texter om konstarter och lärande av Karlsson Häikiö, T. Lindgren, M. & Johansson, M.(2014) diskuterar hon bland annat: Vårt gemensamma kulturarv och att vi som arbetar i skolan har i uppgift att föra vidare ett sådant till våra elever. Hon menar att det kulturarvet det pratas om i skolsammanhanget, tillhör den den antropologiska kultursynen; (som det ofta talas om inom humanistiska, samhällsvetenskapliga termer) eftersom mer än bild, musik, dans osv förekommer; till exempel smalare typer av levnadsmönster, såsom avvikande subkulturer och "lågkultur". Det handlar om en kultursyn med ett större fokus på människan, identitetsutveckling, demokrati och kultur mer som än process än som något färdigt. Som också frågar sig mer vad kulturens egentliga funktion och syfte är, än "den vanliga" (estetiska?) kultursynen. I Lgr11 har fokus flyttats lite från att ha handlat om konstens kommunikativa karaktär till att mer stimulera elevernas kreativa tankar och att det ska vara entreprenöriellt utvecklande.

Kapitlet handlar också om om om vi ska förmedla ett kulturarv eller om vårt kulturella samhälle håller på att avhierarkiseras, något som bl.a Thomas Ziehe, som arbetar som ungdomskulturforskare, anser. Stenhammar tar upp några av hans tankar kring ungdomar och deras ökade makt i att påverka vad som ska läras. Att det kan vara problematiskt eftersom det finns en risk för ökad kulturell och socioekonomisk segregation + att det blir legitimt att inte veta något. Lärare har därför i uppgift att lösa detta på ett sätt så att eleverna fortfarande är motiverade även när det gäller att ta till sig det som hör till vårt gemensamma kulturarv (=det som är "långt ifrån" di där ongdomeera)...

Utifrån en sociokulturell grundsyn och Vygotskij talas det ofta om att ingenting vi lär oss är "nytt", utan att det handlar om att göra andras insikter, erfarenheter, m.m till sina. En process av INTERNALISERING som Vygotskij kallade det. Vad gäller appropriering som didaktiskt val i bildundervisningen så har just själva approprieringsbegreppet kommit från internalisering, men i approprieringen är det mer fokus på själva processen. Vikten av inre och yttre processer för lärande är också något som tas upp i Stenhammars kapitel och hur båda delarna + motiverande undervisning är nödvändigt för att eleverna ska utvecklas. Eftersom det är viktigt att kunna identifiera sig med det som ska läras in får annan slags kultur allt större plats (det som vi kanske inte brukar räkna in som en del av vårt kulturarv) och med DET SAGT är vi alltså på väg mot en förändring i skolan; en socialpsykologiska moderniseringsprocess. Där eleverna som ska ta del av kulturarvet är med och interagerar i själva "mottagandet".

I artikeln Multiple Literacies Theory: Discourse, sensation, resonance and becoming, av Diana Masny (2012) diskuteras varje individs kontakt med omvärlden som något som sker via medierade metoder. Och just mediering handlar om den samverkan mellan människor och våra kulturella redskap, som alla olika språk, gester, miner, m.m.m. Därefter går Masny? lite djupare in på Visual Literacy som handlar om visuell kompetens och förmågan att konstruera mening utifrån den visuella bilden. ÄR DU EN VISUELLT LITTERAT PERSON, så har du kunskapen att tolka och framställa bilder på ett kreativt, kritiskt och reflekterande sätt. Stenhammar nämner också, under vår föreläsning, att många människor har låg kompetens i just visualisering som ett utvidgande redskap för lärande och kunskap. Alltså har vi som bildlärare ett ganska stort uppdrag framför oss (---HEJA HEJA DET BILDORIENTERADE LÄRANDET och BILDÄMNET SOM ETT VIKTIGT, KOMMUNIKATIVT ÄMNE!---)ps. det där VERSALISERADE sa inte Stenhammar, utan det var bara något som jag tänkte. ds. Tillbaka till artikeln: Multiple Literacies är en filosofik riktning som visar på mångfalden och funktionen för de metoder som inkluderas i kommunikation. Och Multiple Literacies Theory, MLT är ett teoretiskt ramverk, influerat av Gilles Deleuzes tankar som handlar om literacy som, om jag har uppfattat det här rätt nu, är en slags konstruktion bestående av bl.a ord, gester, attityder, olika sätt att lyssna, tala, skriva, framställa bilder, där becoming;  tillblivelseprocessen, handlar om att vi blir någon/något/utvecklas genom en process och i en viss diskurs.

Evlyne Wong - I wish you were the moon (2014)

Frågorna
Hur skulle du beskriva att MLT (Multiple Literacies theory) kan sättas i relation till appropriering, dels i ett didaktiskt och dels i ett konstnärligt perspektiv inom lärande för bildämnet: Problematisera, argumentera och motivera!

MED det här underbara begreppet MLT, som fortfarande är långtifrån glasklart för min tröga hjärna, ska jag försöka reda ut om MLT + appropriering + konst + didaktik = sant i BILDEN <3 ? Handlar det om att använda sina sinnen, erfarenheter och utifrån dem lyfta in någon annans verk att appropriera på och sedan göra om det till sitt så är svaret enkelt: GO MLT, Go!

För att försöka ge ett lite gråare och kanske mer institutionellt svar: Eftersom eleven via appropriering på en djupare nivå kan försöka sig på att förstå och komma närmre en annan individs tekniska skicklighet och/eller dennes tanke/problemställning/erfarenhet genom att internalisera det, och göra det till sin erfarenhet eller bara få det att betyda något för hen själv - tror jag att det på många plan berikar lärandet. Då får eleven i sin yttre process med omvärlden, nya insikter och förhoppningsvis händer det också något med hens inre process. Om vi i det didaktiska och konstnärliga perspektivet också lägger in samarbete (handledning, kamratbedömning, reflekterande i grupp osv) så att eleverna tillsammans får får föra en dialog och diskutera varandras utveckling och olika val i processen, så tror jag att det kan vara ännu mer lärorikt! Och om vi i det konstnärliga perspektivet, får lov att låta undervisningen baseras på ett klimat som är öppet, främmandegörande av allt det vardagliga och utan bestämda sanningar, så kanske vi kan nå heeelt OANADE höjder och nya GaLnA, sinnliga insikter. OBS! Neeej, jag har ingen aning om hur ett sådant klimat skulle kunna skapas, men det existerar i mina fantasier..



Hur skulle appropriering kunna användas som ett didaktiskt verktyg i bildundervisningen för att synliggöra det gemensamma kulturarvet i ett interkulturellt perspektiv?
Så här står det om kulturarv i Skolverkets värdegrund för gymnasiet, sid. 5 (Lgr11): "Skolan är en social och kulturell mötesplats, som har både en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som verkar där. Förtrogenhet med Sveriges kultur och historia samt det svenska språket ska befästas genom undervisningen i många av skolans ämnen. En trygg identitet och medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Skolan ska bidra till att elever får en identitet som kan relateras till inte bara det specifikt svenska utan också det nordiska, det europeiska och ytterst det globala. Internationella kontakter och utbildningsutbyte med andra länder ska främjas."

Med "ytterst det globala", antar jag att de menar i högsta grad och inte i sista hand? Eller? Har jag fel är det förmodligen inte SISTA gången som jag kommer att misstolka våra styrdokument, men nu väljer jag att läsa det som i högsta grad. Med största sannolikhet kommer det ändå att bli så mer fokus på det svenska kulturarvet, i och med att det väl är mer lättillgängligt och nära. Vilket väl är lite tråkigt. MEN FÖR ATT ett interkulturellt perspektiv ska kunna vara en del av undervisningen så tror jag att vi måste lyfta in mycket, mycket, mycket inspiration och tankar från andra tider/erfarenheter/fantasier och kulturer -bortom vår svenska/västerländska. I det snabba informationssamhälle som vi lever i idag är det verkligen inte omöjligt heller. Sedan bör vi försöka öppna upp för andra diskussioner, med hela världens kulturarv pulserande i klassrummet (UTAN ATt, för den sakens skull -- förvirra eleverna). Jag tror att det är nödvändigt att lyfta in andra kulturer och andra perspektiv till vad som är kultur för att utveckla elevernas tänkande. Särskilt idag, när högerextrema partier växer sig så ryyyysligt starka.. Så länge inte SD skriver om läroplanen så att allt blir ÄNNU MER nationalistiskt, måste vi göra allt vi kan för att alla människor ska se på varandra som jämlikar + FrIenDs och inte främlingar. Vad  mycket osammanhängande och konstiga KLICHÉer det blev.

MEN just appropriering tror jag är ett ypperligt tillvägagångssätt för att nå ett gemensamt, interkulturellt kulturarv. Sen finns såklart risken att uppgifter som går ut på att appropriera inte alls blir särskilt utvecklande utan mest kretsar kring ett tekniskt återskapande. Så där tror jag att vi måste vara noga med att eleverna förstår innebörden i att göra något till sitt och genom den undersökande processen, försöka nå nya, ibland också intellektuella insikter som ligger bortom ens egna, tidigare referensramar/kultur. Eftersom vi kommer att bli professionella lärare som sedan står där, framför vårt enORMA arv av kultur - för att lyfta ur vissa delar och låta andra vara, så tror jag egentligen inte att vi behöver göra det svårare än vad det är. DET HÄR GREJAR VI!!! Och vi kommer ständigt att göra en massa subjektiva val i det som ska läras ut och är inte det DÄRFÖR vår utbildning är fem år lång? För att vi ska klara av att DELS låta våra elever ha massor med inflytande, men inte så mycket att vi själva helt tappar fästet och slutar lära ut en del BETYDELSEFULLA saker som vi tror kommer göre eleverna gott i framtiden. Jag tror att vi efter några års erfarenhet kommer att märka vad våra olika grupper, klasser och individer "behöver" för att utvecklas, vi kommer att se deras proximala utvecklingszon lysa starkare än solen. + Att ständigt ha i åtanke att inte bara lyfta vita, manliga genier när vi -kanske inför eller efter en uppgift, visar lite konstexempel, kan väl vara en bra början.. 

Räcker det inte att vi till våra uppgifter har lite --VÄL GENOMTÄNKTA -- alternativ som eleverna har att välja mellan (litet trix som nog funkar för de flesta föräldrar å förskolebarn - du får välja mellan den gröna eller röda grönsaken....) så tror jag att många hittar "sitt" i en uppgift som inte är för stängd -eller öppen. Och att opponera på varandra, som vi har gjort mycket i den här utbildningen, öppnar antagligen också upp för en ökad förståelse för olika kulturer - då förutsatt att klassrummet inte är alltför superhomogent (elLER är det kanske att begära för mycket idag??). Aja, vet inte om jag egentligen har besvarat någonting, men kanske bilden nedan istället kan få ta över och visa hur lite jag vill fortsätta titta på EN DATASKEERM~~** när jag ändå inte fattar någonting längre. HEJ SVEJ!

Evlyne Wong - We were in love (2014)