uPDATE.
Gestaltningsarbetet. Har ofta tänkt på hur bekvämt det är att tillhöra normen och hur jag och mitt vita hetero-jag riktigt har omhuldats av samhället. Även om jag såklart har funderat över och fantiserat på andra sätt att leva. Att sluta göra mig till kvinna, bort från tvåsamhet, heteronorm, stadsliv, bostadsrätt, högskolestudier osv. Men sedan har jag väl mer eller mindre förlikat mig med den medelklasssvenneSVAMP jag är + det faktum att jag ska bli LÄRARE. Även om det är lätt att bli alkoholmissbrukare eller få dödsångest av den tanken så måste jag säga att jag är nöjd. Och jag gillar att känna mig nöjd.
Hva har skjett sen sist da? Gestaltningsarbetet har ändrat riktning. Från This land is your land filmen till att fokusera mer på det NORMATIVA. Detta uttjatade begrepp som det slängs hit och dit med. Men nu är jag inne på att undersöka hur och på varför jag tillhör normen. En viss typ av queer-aktivism handlar om att, snarare än att belysa det "avvikande", belysa normerna. Visa spegeln, "vilka är ni??? Som är hetero och vita? Inte så mycket för att det inte ges tillräckligt med utrymme redan utan mer för att ställa frågan om vi som är omfamnade av normerna har reflekterat kring dem och det sättet att leva. Om den brittiska postkoloniala och feministiska teoretikern Sara Ahmeds har det skrivits "heterosexual orientation and the “straight” lines of direction that the orientation creates are not visible to us, causing us to believe that it is “natural” or “the norm,” which makes bodies that are not “in line” deviant.(länk här). Ahmeds teori om THE STRAIGHT LINE förklarar Fanny Ambjörnsson (ungefärligt)i en podd som att: Om vi skulle förklara för en utomjording hur livet på jorden fungerar så kanske vi hade sagt: vi föds, som pojke eller tjej- och om du är tjej så förväntas du kanske vara lugn och gullig, du skaffar dig några eller någon bästis som senare i livet byts ut mot en pojkvän och efter kanske 3-4 pojkvänner hittar du någon som du vill stadga dig med. Kanske gifter ni er och sedan skaffar ni barn. Ni arbetar och livet RULLAR på. Sedan blir ni äldre, går i pension och längtar efter barnbarn. Så det jag gör just nu är i alla fall tre målningar som alla utgår från livet AT the straight line.
Den ovan är ett sidospår som det inte blev så mycket mer med.
Har haft en HEL DEL SIDOSPÅR, så till redovisningen tänkte jag ta med och visa några av sidospåren. Dels för min egen skull -för att se vad jag egentligen gjort, också för att jag har missat en hel del, t.ex handledningstillfällen men även för att det kanske kan inspirera och ge någon annan idéer till kommande projekt. Dessutom blir det ett för mig lite nytt sätt att redovisa på; att så tydligt presentera en process så det blir kul! Jag tänkte lägga upp redovisningen såhär (på en lång tapet visa olika stopp på vägen):
Jag tror att allt flängande och farande under den här kursen hänger ihop med hur svårt det är. Tankar och erfarenheter ska läsas, förstås sedan omsättas till handlingar. Mitt i allt som som ska tas in finns det så extremt starka åsikter som en hela tiden måste bearbeta, bemöta och förhålla sig till. Hur stor roll media spelar, internetsamhället, PK-sverige (som en del liberaler menar består av förhärskande åsikter som man inte får säga emot), individens ansvar/icke-individens ansvar, oro för hur framtiden kommer att bli OCH ALLT DET DÄR. Även om det inte slutar här eller någonsin så är det ändå lite skönt att kursen är över. För vilken pärs.
"Makten har alltid tillskansat sig rätten till att utmärka sina andra, samtidigt som den själv rör sig obemärkt" (Minh-Ha - någon annanstans härinne, 2012, s. 84).
¨
¨
