Reflektion TVÅ

SnöÖöfredagshej-
&
[[[[[ Bolter & Grusin---- WEEK ]]]]

Den här veckan har handlat om de externa redskap vi tar till när vi uttrycker oss och agerar i världen, allt det som handlar om mediering. Med direktmediering menas att man vill ge en känsla av så kallad immersion; en omedierad upplevelse, en upplevelse som är så nära verkligheten att vi knappt uppfattar den och glömmer att det sker via ett medium. Gränsen mellan det som är fiktivt och det som är verkligt suddas ut. Den önskan om att man ska bli så uppslukad som möjligt av en berättelse/handling att man glömmer att man tar del av den via ett medium kallas virtual reality och är något många filmer, böcker, spel och annat försöker eftersträva.När ett olika delar flyttas från ett medium till ett annat, ex handlingen i en roman blir till film eller en film som blir till ett spel, sker remediering. Att använda gamla medier i nya är också exempel på det. Vi försöker idag samla en mängd olika medier till en och samma APPARATUR, tex i våra smartphones som innehåller så mycket som förr var olika objekt och verktyg; väckarklocka, mp3, telefon, brev, mail, spel, internet, kartor, fotoalbum, miniräknare osv...

Hypermediering är det som händer när vi gör om råmaterialet i ett medie och utnyttjar det unika för just den typen av verktyg. Det är det som handlar om vår medvetenhet om till exempel tvn, där inte intresset finns av att vilja få själva tvn att försvinna, utan snarare en vilja att framhäva det intressanta med att det är just tv man tittar på.

Vi kom (via Christines Hobbitvärld och tavlorna däri) in på Kristoffer Zetterstrand (http://zetterstrand.com/) som Olle visade, vilket var passande, eftersom han verkar undersöka det historiska måleriet med vår tids teknologi något som skapar intressanta kontraster och möten (bilder ovan). Jag kom också att tänka på Nastya Ptichek, som är en konstnär, designer från Ukraina som bl.a gjort några serier med namnet emoji nation - fler bilder http://www.artnau.com/2014/04/emoji-nation-nastya-ptichek/

Uppgift 2 som vi skulle göra denna vecka gick ut på att skapa en remediering på ett äldre verk i ett samtida eller framtida (ej ännu existerande) medium. Jag valde att fundera lite kring hur våra filmupplevelser kanske kommer att se ut om några år. Dels kommer det att vara enkla och snyggt designade apparater, utan knappar och onödiga sladdar och eftersom jag försöker spå in i framtiden är det väl passande att där se en glaskula som ett nytt medium. Ett verktyg i vilket ljus kan reflekteras och anpassas till att känna av rum och människors närvaro. Istället för att se filmen på en skärm kommer vi att uppleva den omkring oss, som en vidareutveckling av 3D. Eftersom upplevelsen inte bara består av längd, bredd och djup utan också tid eller rumstid (en annan form av rumsdimension) kan det här nog, enligt relativitetsteorin, beskrivas som en form av 4D....? Där allt går att se eftersom miljön kommer att vara uppbyggd av hologram, vilka är möjliga att se igenom. Om man föreställer sig att den här 4D-projektorn också gör att man kan bli en del av en annan tid (även om man inte kan interagera i den eller så kan man det) och ett helt annat rum, borde den beskrivas som något annat än 3D. Jag tänker att det inte heller bara är film man kan ta del av i 4D-projektorn, man kan se, lyssna och läsa allt. På samma sätt som ljuset reflekteras och bildar ytor av miljöer och karaktärer, går det också att läsa böcker så här. Man kanske ser orden flyga över en (som nyhetsuppläsarnas skärmar) fast utan skärmarna. Jag fattar egentligen ingenting av det här men det är ändå ganska häftigt att tänka på... Här finns i alla fall lite mer om 4D:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tesseract
http://www.tenthdimension.com/medialinks.php

Men det äldre verk jag valde var från början Processen, boken av Franz Kafka (första utg omkr 1925) och utifrån den gjorde jag några små bilder som jag tryckte in i ett trasigt vinglas. Sedan tänkte jag att det nog vore enklare att välja filmatiseringen av den (har inte sett den) men boken handlar i alla fall bland annat om individens maktlöshet, rättslöshet och om livets obegriplighet. Jag valde boken eftersom den ovisshet Josef K. kastas runt i och den osynliga domstol och de labyrinter hans miljö plötsligt förvandlas till, påverkar hans liv och öde på ett sätt som jag tycker hade varit intressant för en betraktare att uppleva- och inte bara läsa om eller se på tv. Till exempel när K. ska avtjäna sitt straff och de två cylindermännen bär honom med sig ut till en gränd, står man, med 4D-projektorn, precis bredvid och bevittnar händelsen. Kanske väcks en helt annan typ av känslor och empati i en sådan här form av direktmediering. Jag undrar också lite vad som händer om det här blir framtiden och vi vänjer oss vid den här typen av upplevelser, som är så otroligt verkliga. Kommer vi att tappa bort oss i vad som är verkligt och vad som är projektioner? Slutar vi att bry oss om de verkliga händelser omkring oss när vi redan har upplevt så mycket? :{00***`??

Reflektion ETT

*~~= entligen bild ijen==--~**
Vi har börjat fördjupningskursen med att prata lite om konstkritikern och författaren John Berger och tittat på hans filmer i Ways of seeing.

I Psychological aspects, som är den första av fyra delar, pratar Berger lite om hur vi ser och att vad vi ser har att göra med vad vi vet. Meningen med vissa bilder (och äldre målningar) har gått förlorad eftersom det vi oftast ser är reproduktioner, urklipp, fotografier och i helt andra kontexter än vad de kanske var avsedda för från början. Bild av John Berger, hämtad från någon http://jennygreenwell.blogspot.se/

Andra filmen Women in Art handlar om hur vår västerländska konst i evigheters evigheter har objektifierat kvinnan och gör skillnad mellan orden naked och nude -- aktiv, passiv -- subjekt, objekt.. En tråkig tradition som verkar vara så seglivad och trög att vi alla känner igen det idag, i media, reklam och överallt får vi ofrivillligt med oss den manliga blicken och hans sexualitet.

I Collectors and collecting menar Berger att oljemålningarnas realism med prylar, kläder och krams och krims skulle visa makt, status och rikedom. Målningen som ett skrytbygge. Berger visade Rembrandt som exempel, en av hans tidigare målningar, där han var ung och alldeles säkert på väg att bli a real **star * och därför ville visa sin vackra hustru och allt vad han hade köpt. Det andra självporträttet var ett senare verk, mycket mer avskalat och enkelt. Kanske hade han inte lika mycket behov av att skryta eller också hade han tröttnat och insett att allt det ytliga egentligen inte är särskilt intresssssssant. Idag är den senare också värd mycket mer än den första, sa Berger..

Sista filmen, Commercial Art handlar om att äga och konsumera. Gamla målningar som påminner om vår tids reklam, du är vad du äger. Att reklamen lockar fram fantasier och drömmar om en möjlig framtid... För att uppfylla dessa drömmar krävs dock att man behöver bli lite avundsjuk..och sedan handla..

Under föreläsningen kopplades lite av Bergers idéer ihop med ÅR 2015. Bland annat att vi idag via sociala medier också visar oss själva med ett visst perspektiv. Att reklam och konst kan vara sammansvetsat. Satir historiskt och idag. Att det är mycket fler kvinnor som är serietecknare och tar plats i SATIRvärlden än vad det tidigare har varit och att det och ett annat samhälle förändrar klimatet och humorn på satiren. Men att kvinnan ofta, nu som då, skildras med en viss typ av skuld och med avsikt att förföra. Den digitala bildens uppkomst och några nämnvärda fotografer, som Anders Petersen, Lars Tunbjörk och Vivian Maier. Terje Helleso-skandalen.. Föreläsningen handlade också om nyhetsbilder/nyhetsfotografer och att vi kanske borde försöka se dessa bilder i ett större sammanhang. Till exempel tänka in fotografen i bilderna. Nedan till vänster ser vi årets nyhetsbild utland - vinnare 2011, Paul Hansen. OCh bredvid Nathan Webers bild av vinnaren och de andra.

Mer bobiloldanonalolysos......
Min pappa håller fram lilla Morris framför min förskoleklass. Det jag ser i den rena, "artiga" avläsningen är att det är 90-tal och jag undrar om det verkligen är lika färgglatt idag som då? Det orangea hyreshuset och den viftande cykelflaggan. Gulligt  med kattungar. Gulligt med barn. Här lär vi oss kanske att älska little CUTE catz. Den här bilden tänkte jag först beskriva utifrån det som bildsemiotikern Roland Barthes skriver om i Det ljusa rummet - med ett ganska allmänt intresse och engagemang, som ur perspektivet studium? Kanske lite mer som en denotativ beskrivning? Det är inget i bilden som väcker något särskilt hos mig. Det skulle i så fall vara hur svårt det är att förstå att man en gång varit så liten att man inte har nått upp till dörrhandtaget.




Däremot finns det en annan bild som jag får för mig inte är särskilt intressant för andra, men som betyder mycket för mig. Det är ett foto som jag tagit med min första egna kamera, från mormor och morfars hus på bondgården i Grums. Fyra madrasser berättar att min kusin eller någon annan har sovit över, någon mer än mig, min mamma och min bror. Flugsmällaren och ljuset visar att det är sommar och varmt ute. Jag minns också att min bror brukade sova med fötterna sådär omslingrade runt varandra, något som jag inte har sett på väldigt länge. Kajsa-Lina ligger på rygg och jag har antagligen just gooosat med henne. I mormors Hemmets Journal hittade jag recept på bakelser som jag skrev av för att baka till pappas födelsedag. Kanske är det dessa små detaljer som Barthes skulle beskriva som en del av punctum, något som attackerar mitt medvetande på ett starkare sätt än vad detaljerna i den andra bilden gör. En liten extra känsla. En 12-åring tar semesterbilder. Inte ute i den fina naturen, inte djuren på den fina gården. Inte den vackra skogen eller mormor och morfar under 11-fikan, utan sängarna i ett trångt litet rum, en tidig morgon. 





HEJDÅ.