Veckoreflektion v.13

TEMA MAKT

Enligt det sociokulturella perspektivet handlar makt om att vi påverkas av varandra, vissa människor mer än andra. En del personer  har större möjligheter till att påverka oss och just de människor som befinner sig i maktpositioner bör på alla sätt granskas så att de använder makten på ett bra sätt. Det handlar inte bara om positionsmakt (exempel den makt som kommer genom att vara politiker, chef, mm), utan det kan också handla om personligmakt, när man besitter en viss kunskap/information som andra vill få tillgång till.
Positionsmakt - tvångsmakt, belöningsmakt, legitim makt.
Personligmakt - informationsmakt, expertmakt, förtroendemakt (omgivningen låter någon bestämma tack vare dennes personliga egenskaper, som tillit). 

Tisdag - Uppstart och film som handlade om Hannah Arendt, som studerade filosofi för Heidegger (Varat och tiden), och själv kom att bli en betydelsefull filosof, författare och kritiker under sin levnadstid i New York. Hennes teorier handlade mycket om totalitarismen (inom nazismen och stalinismen)och i boken Den banala ondskan, och filmen vi såg, skriver hon om Adolf Eichmann och hans rättegång (filmens handling) och hur Eichmann som byråkrat handlade på det sätt han blev tillsagd, inte av ondo eller hat, utan för att han slutade att tänka själv, slutade att ta sitt personliga ansvar och hon kritiserade även rättegångens utfall.

Såhär kände vi oss tydligen efter det att vi sett filmen. Dramatiskt blev det, med kol och stora papper -underbart fint och oavsett om man ville eller inte var nog frågan om MAKTENS alla möjliga utfall, antagligen i varenda huvud.
  

---

Onsdag - Små frön börjar gro till vad gestaltningsarbetet ska handla om! Har länge haft ett litet mål att skriva några barnböcker, så vilket tillfälle passar egentligen bättre än att börja nu? Eftersom alla val man gör under tiden man skapar något som (i bästa fall) ska nå ut till andra än en själv, handlar om någon form av makt, i synnerhet vad det gäller barn och det man vill förmedla till dem. Det känns jättesvårt, men också viktigt att tänka på. Vart går gränserna för hur man bör tänka? Vad tilltalar och väcker nyfikenhet hos barnen (men även vuxna)? Jag har idag bläddrat i cirka hundrafemtio barnböcker och kommit fram till att där inte finns något som jag just nu är ute efter. Stina Wirsén och Barbro Lindgren tycker jag annars är väldigt inspirerande!

Torsdag -  Har med hjälp av min förskolelärarsambo, gjort en mycket enkel barnbok för yngre barn. "Svara Klara" blev titeln och tanken med den är att man får lära känna Klara genom att hon berättar vad hon tycker om ditt och datt, därefter frågar hon läsaren. Vi tänkte lite på att när man läser för barn, vill de ofta kommentera, berätta själva och få hoppa in i berättelsen. Att hela tiden behöva välja och ta ställning vet jag inte hur bra det är egentligen, men det känns i alla fall som en idé som går att utveckla (nu är detta dag 1 så att idén är långt ifrån klar är kanske inte så konstigt). Men en skiss över hur det skulle kunna se ut är i alla fall färdig.

Sedan har jag tänkt lite på en friare bok. En bok som ska sväva helt mellan fantasi och dröm, utan sanningar och med poesi för barn. Olika karaktärer som på olika sätt kan symbolisera makt kanske ska finnas med, har inte kommit så långt i tankarna kring den, men har börjat försöka skapa några olika karaktärer som jag kanske kan ha med. Vill jobba mycket med collage och antar att det får bli en hel del i datorn med hehe hur det nu ska gå..

Linassignment #1

Du har en låda

Den är bara din

Vad för saker stoppar du i den?

Dessa saker är symboliker

finn symbolikerna och förenkla

 

 

 

Relationer
Allt går runt
Hemma

 

 

MÅNdAG och NY KURS

 

MAKT

+

 

sätt ryggen i ljuset
gör tecknen tydliga

vänd utåt

böj över 

veckla ut, sträck

sjung sången

bind ihop det viktiga

fäst allt på dig

 

Exhibitionism, blottare. Ett så torftigt sätt att få uppmärksamhet på. Visa sin lille dask, och gärna för little Girls.
Minns när jag var liten och ute och gick, en man satt och läste, precis när jag passerar honom lyfter han sin tidning och blottar sitt kön. Det här är till dig käre myzgubbe~~* :]

 Bort med alla påflugna män
på med tygkorvarna
ut och jaga!
 

~Slutreflektion

 Oihihi här kommer länkarna!

Assignments:
As#1: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/assignment-ett.html
As#2: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/assignment-tva.html
As#3: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/assignment-3.html

As#4: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/assignment-4.html
As#5: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/assignment-5.html

As#6: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/assignment-6.html

Veckoreflektioner:

v.4: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/01/1-veckoreflektion.html

v.5: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/veckoreflektion.html
v.6: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/2-veckoreflektion.html

v.7: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/3-veckoreflektion.html

v.8: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/v8-veckoreflektion.html
v.9: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/02/4-veckoreflektion.html
v.10:http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/6-veckoreflektion.html
v.11: http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/8-veckoreflektion.html

Kulturorientering:

http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/kulturorientering-konsthistoria.html
http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/kulturorientering_17.html

http://i-ri-s.blogspot.se/2014/03/kulturorientering.html

 

 

 

 Slutreflekterat med ett reflektionslekhäfte!

 

 

 

 

Och mina enda anteckningar från högstadietidens inspirerande bildlektioner..

Nu har alltså kursen nått sitt slut! Tack fina klasskamrater för att vi har fått ta del av varandras små v*rLdaR, tack underbara lärare för en rolig och lärorik tid. Det är alltid svårt att förstå vad man har lärt sig efter det att man faktiskt lärt sig det (gjorde ett försök till att illustrera inlärningsprocessen på en bild), för trots att jag tänker så det knaAakar, når mitt medvetande kanske inte ens 0,5% av allt det just nu. Men i det maskfyllda huvudet minns jag när Anna och Katti gick in i en video och ställde sig och dansade för oss med frågan "när tar egentligen ett konstverk slut?".. och Camilla Wus fiskbild som får oss att förstå att vi måste akta för oss för att råka hamna i det fack som HÄMMAR och tar död på allt vad kreativitet innebär. Regnbågslaxmallsfritt, tack! Valenta som nämnde att det måste finnas ett "problem" eller vara något man vill visa/ändra på för att den kreativa processen på riktigt ska sätta igång. Gunve pratade på samtidskonstintroduktionen just om traumahantering och att de sanningar som tidigare hade rått förkastades och utmärkande för flera konstnärer efter andra världskriget blev just att hantera den nya tid som var fylld av missnöje och otillfredsställelse. Vilket i sin tur ledde till att den intressanta och fria könst som vi har idag, tog sin plats som kritisk och ifrågasättande. Och just den inställningen behöver säkert nå våra elever i skolan. Till vår allra sista lektion gjorde jag ett litet reflektionslekhäfte (några bilder från det med ovan) med ihopplock av tankar, samtal och intryck som vi (eller bara jag..) haft under kursens gång, eftersom vi pratat lite om allt från Hitler till mens så blev det som det blev! Förhoppningsvis lärde sig någon till och med något...

~~SLUT FÖR NU~~

 

Kulturorientering

Boken!

 

Sara Stridsberg (författare till bl.a Drömfakulteten och Darling River - Lästips!) har översatt Valerie Solanas SCUM manifest. I Drömfakulteten skriver Stridsberg om hur Valerie växte upp och blev sexuellt utnyttjad av sin pappa, stack hemifrån när hon var 15, studerade och forskade, skrev SCUM-manifestet, "Up Your Ass" (en pjäs som gav till Andy Warhol och som han sedan slarvade bort och därför fick ta några pistolskott för) och andra texter. Pengar skaffade hon oftast genom att prostituera sig.
Sara skriver i förorden:

 

"I Solanaland är det aldrig någonsin kvinnor som är defekta. Daddy´s Girls är visserligen inställsamma kukslickare som hatar sig själva, men detta har sin grund i deras olyckliga historia i patriarkatet. Och Daddy´s Girls är förändringsbara - när SCUM kommer efter deras arslen kommer de att skärpa sig fort - män är det inte. Problemet med män är att de är skittråkiga, att de har skapat en skittråkig och skitful värld med fula motorvägar och Stor Konst, sex och andra meningslösheter som kvinnor tvingas slösa bort sin tid på. Mannens (av naturen och också helt obotliga) defekta karaktär har präglat världen, hans besatthet av döden, av sex, av att förstöra saker. Världen är en kopia och en spegling av honom. Han är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka. Manlighet är en bristsjukdom. För civiliserade SCUM:are och Universumregerare återstår bara att förstöra det manliga könet".

 

"Att kvinnor slår tillbaka är helt logiskt. Det är till och med att rekommendera".

Sedan följer Solanas ingående förklaringar till varför världen ser ut som den gör och hur männens strå till stacken bara har lett till missöde och att allt är åt helvette, men i SCUM-manifestet finns hopp och svaret på hur en förändring kan göra drömvärlden möjlig. Men i stort sett handlar allt om männen, som är i skymningslandet mellan apa och människa..

"I den mytiska tron att han genom att röra vid guld själv kommer att förvandlas till guld kräver mannen ständigt sällskap av kvinnor."

"Mannen har ett negativt Midasdrag - allting han rör vid blir skit."

"Ledig tid skrämmer mannen då han inte har någonting annat för sig förutom att fundera på sitt groteska jag. Då mannen är oförmogen att älska och relatera till andra människor måste han arbeta."

 

"..han är oförmögen till själslig passion, själslig interaktion; han kan inte relatera till någonting annat än sina egna fysiska sinnesförnimmelser. Han är en halvdöd, oemottaglig massa, oförmögen till att både ge och ta emot lycka, njutning".

 

 

 Även om man måste läsa Drömfakulteten och SCUM-manifestet med ett sunt huvud så rekommenderar jag ändå alla (GRrls) att göra det.
Om bara några procent av Valerie kan återfödas i varje kvinna så kan vi nog förändra världen ändå.

 

 

 

 

(v.11) Veckoreflektion

Måndag.
Lästid, Lev S Vygotskij - Fantasi och kreativitet i barndomen. Här följer en litta sammanfattning av vad jag tyckte var mest intressant av innehållet i boken:

Våra kreativa aktiviteter, grundade på hjärnans kombinatoriska förmåga, kallas i boken fantasi. Och fantasin är viktig eftersom den hjälper oss att tolka våra erfarenheter och känslor, det är en produkt av vårt mänskliga skapande, snarare än det vardagliga talet om fantasi, när man kanske menar det mer som något overkligt.  Vår fantasi är dels återskapande/reproduktiv (finns mestadels i minnet), med vilket menas att vi upprepar tidigare intryck, handlingsmönster i vårt tänkande och skapande. Vi är också kombinatoriska, kreativa; vi kan föreställa oss helt nya saker, som vi aldrig sett, upplevt eller som rent praktiskt är omöjliga att utföra/uppleva. Vad det gäller barnens lek sker den kreativa processen alltid i förhållande till de intryck och upplevelser barnet har, den kombineras till en ny slags verklighet som motsvarar de behov och intressen barnet har.

Den kreativa och kombinatoriska aktiviteten hos barnet ser olika ut beroende på ålder och i vilken del i utvecklingen barnet befinner sig. Vad som också förenar fantasin med verkligheten beskrivs i boken som fyra olika samband:
1. Fantasin och det som är hämtat från tidigare erfarenheter, verkligheten. Här nämns också att ju fler erfarenheter barnet har med sig, desto mer material har barnet att "använda sig av" i fantasin. Ribot: Erfarenheter ackumuleras (lagras), vilket startar en ny period av mognad, ruvning (..så fint!).
2. Färdig fantasiprodukt + komplex företeelse i verkligheten; man kan skapa sig en uppfattning om något utan att ha varit med om det själv. Vi föreställer oss det andra berättar, alltså, vi använder oss av sekundära "lånade" erfarenheter och skapar oss på så vis en egen uppfattning.
3. Det emotionella sambandet handlar om att vi väljer intryck efter vad som stämmer överens med vår sinnesstämning. Vi kan påverkas emotionellt när vi ser/tar del av vad andra har varit med om. Vi associerar olika berättelser med egenupplevda känslor som stämmer överens med de man upplever sig se hos någon annan.
4. Det fullkomligt nya vi med hjälp av fantasin kan skapa; utan att någonsin ha sett det innan kan vi skapa oss en bild av det icke-existerande.

Barnets skapandeprocess
Några tankar om barns skapandeprocess.... I boken har man bland annat kommit fram till att det barn ser och hör påverkar fantasin. Dissociationer (helheten som delas in i bitar och sedan sållas) och associationer av intrycken styr processen. De, antingen förminskas eller förstoras. Även då man dissocierar används fantasin flitigt. Barn har ett behov av att anpassa sig till omgivningen och den önskan efter någonting leder inte sällan till någon form av impuls - vilket är en förutsättning för att barnet ens ska ta sig an ett uttrycksmedel och börja skapa. Sedan har skapandet även ett motoriskt syfte, övningen ger rörelseförmågan de färdigheter man som människa kommer att behöva. Att de sociala villkoren är viktiga tas också upp, skapandet och fantasin kommer inte bara inifrån utan självklart påverkar miljön runtomkring, på sida 37 står det så fint "Hur individualistisk en skapelse än är, så innehåller den ändå alltid en social koefficient. På så vis blir ingen uppfinning i sträng mening personlig, i den finns alltid bevarade rester av ett anonymt samarbete".

Att barnets fantasi skulle överträffa den vuxnes stämmer inte, eftersom den vuxne människan har fler erfarenheter och upplevelser med sig än barnet. Men förnuftet kommer snabbt ikapp en vuxen person, och kanske är det något som därmed kan tyckas hämma dennes skapande så det verkar som barnets fantasi överträffar den vuxnes. Den fas tonåringar går igenom beskrivs som en dubbelhet i fantasin; man ställer sig allt mer kritisk till det "barnsliga", blir mindre djärv, till exempel i tecknandet samtidigt som många känner sig missnöjda med det man har skapar. Trots att fantasin bara blir rikare och rikare, och man får allt större drömmar i det emotionella inre, så är det många som kommer allt längre bort från det fantasifulla skapandet.

Ritandet i barnaåren är den mest betydande formen för skapande hos små barn. När de sedan blir runt 10-15 år minskar intresset för att sedan återupptas igen vid 15-20 års ålder; främst av de som har fallenhet eller begåvning i ämnet. Men utmärkande är i alla fall att de flesta faktiskt slutar att bry sig i takt med att intresset minskar i tonåren. Nedan kommer en kort beskrivning av utvecklingsprocessen för barns tecknande som en man vid namn Kerschensteiner har kommit fram till.
1. Schematiska avbildningar: (3-4år?) här ritar barnen vad de vet och vad de tycker är viktigt, inte vad de ser. Det är mest symboler, inte verkligt eller realistiskt. De tecknar oftast helt efter minnet och det är inte ovanligt att familjen på pappret förvandlas till huvudfotingar.
2. Första känslan för form och linjer kommer i det andra stadiet, här ser man mer till föremålens relationer till varandra och den schematiska framställningen blandas med avbildningar som mer liknar verkligheten. Lite mer detaljer och likt verkligheten.
3. Det verklighetstrogna avbildandet, här försvinner de schematiska bilderna och istället blir siluetter och konturer viktigare. Många barn kommer inte längre i processen än hit.
4. I den plastiska avbildningen har man lärt sig förhålla sig till ljus, skugga, perspektiv och rumslig avbildning.

Det sista stadiet beskrivs som det reella avbildandet, här har man, till exempel, lärt sig att teckna efter modell. Varför är det då bara ett fåtal som når ända hit? Minskat intresse? "Fantasilösa"..  Ur pedagogisk vinkel gör det det hela rätt problematiskt eftersom skapandet främst måste komma från egenintresse och inte vara påtvingat. Efter hur jag har tolkat boken tänkte jag ta upp några anledningar till varför vi bör (och kanske hur man kan) hjälpa våra elever att komma längre än till det Kerschensteiner kallar, det tredje stadiet.
-Eftersom det visuella är ett språk som får oss att fördjupa våra känslor och vidga våra synsätt.
-Det är viktigt att utveckla och träna upp synintryck, motorik och känslan för att kunna återberätta och hålla liv i fantasierna.
-Känslan av frihet i att få skapa något alldeles eget, bara det, är väl värt att vara en påtryckande och jobbig fröken!
-Är de traditionella konstformerna inte längre intressanta så krävs att man använder helt nya ingångar till att sätta igång den kreativa processen. Det krävs att man är uppfinningsrik och ställer eleverna inför tekniska svårigheter så att de själva blir intresserade av att hitta lösningar, inte bara materiellt - utan också få dem att tänka i större banor - undervisningen måste vara meningsfull och rolig, det får inte bara vara nöje och lek eftersom det inte är särskilt stimulerande. Krav behöver alltid ställas för att få engagerade elever.
-Med nya material, nya uppgifter måste man försöka väcka liv i nyttoaspekten i skapandet. Locka fram de impulser som får eleverna att bli intresserade.
-I och med att man får utveckla fantasin kan man också lättare föreställa sig framtiden, inte bara ens egna personliga framtidsmöjligheter, utan även, och det tänker jag kanske är viktigaste anledningen till varför vi ens går i skolan; för att vi ska lägga grunden för framtidens samhälle och därför måste kunna föreställa oss hur vår värld kan se ut om femtio år! Med hjälp av fantasi (och givetvis massa kunskap) behöver kommande generationer vara medvetna om samhällets olika strukturer för se vart vi är på väg. Vad kan vi göra för att det ska bli hållbart, t.ex ur ekonomiskt och miljömässigt perspektiv?
-Bokens avslutande mening: "Formandet av en skapande personlighet som strävar mot framtiden initieras med hjälp av en skapande fantasi som tar gestalt i nuet".

Jag vet egentligen inte riktigt hur galet jag tolkar och tänker efter den här sammanfattningen, men det känns alltid bra att skriva ner och ständigt påminna sig om varför det är så viktigt med bildämnet i skolan. Kanske är det någon form av försvarsmur som man, tyvärr, antagligen med all rätt, börjar lägga grundstenarna på, eftersom Bilden är ett ämne som varit nedtryckt alldeles för länge.

Sedan pratade vi om utvecklingszonen och vikten av att förstå och kunna se vart eleverna befinner sig och vad de bör göra för att på bästa möjliga sätt utvecklas.
Viktigt att vidga den lärandes erfarenheter för rikare fantasi och ökade möjligheer.
Ofta frustration som skapar viljan att ta reda på något som gör att vi lär oss mer. Nöjdheten kan vara farlig, vi ska därför arbeta för att väcka nyfikenheten och viljan att ta reda på saker.




Tisdag. Seminarium.
Eftersom jag skrev punkterna ovan i måndags, har jag nu fått ännu lite mer göttikötti på benen vad det gäller Vygotskij och den sociokulturella inlärningsteorin.
Vi tittade en snutt på en film som tog upp en liten del av vad man kan tänka på som lärare. Till exempel; att man är den som eleverna kommunicerar till snarare än tvärtom -det viktiga och väsentliga måste man såklart förmedla men sedan handlar det mycket om att eleverna ska vara aktiva och pådrivande själva, de ska vara det som får tala, fråga, komma med förslag, styra sitt egna lärande.
Sedan gick Catharina Valenta igenom lite av det som tas upp i boken, som jag skrev ovan, men nu som den dynamiska processen (vad som också beskrivs som en process mellan fantasin och kreativiteten).
De fyra olika stegen nämndes:
1. Sociala - i samspelet med andra (och för små barn mycket genom leken) så lär vi oss saker som vi sedan kan klara av på egen hand.
2. Medierande - de redskap vi använder för att lära oss, alltså det som finns mellan en själv och lärandet, text, musik, bild till exempel.
3. Situerade - som handlar om miljöombyte för att få nya inputs, man bör tänka på var man befinner sig och hur det påverkar inlärningen.
4. Kreativa - vilka aktiviteter kan vi använda oss av som leder till lärande och att vi utvecklas och tar till oss nya intryck?

För att eleverna ska bli medvetna och delaktiga i sitt egna lärande, nämnde Catharina, att man i bildämnet till exempel bör ge eleverna möjlighet att föra loggbok eller ha en portfolie, samt att vara medveten om de kunskapsmål som ska uppnås för att själv kunna se till och styra vart man befinner sig. Vi också tittade på cirkelmatrisen som man kan använda som bedömningsstöd.


Onsdag. Kursens sista assignment.
Jag har tyckt att det varit en bra metod för att på eget bevåg ta sig för och lösa de olika uppgifterna. Dessutom har reflektionerna efteråt även de varit väldigt givande eftersom man absolut breddar sitt perspektiv genom att se, lyssna och prata om vad de andra har gjort och hur de har tänkt. Ett bra sätt att starta upp idéer på och absolut nyttigt att föra vidare till sina elever. Dels utförandet men också bildanalyserna efteråt. Ska helt klart fortsätta att göra egna miniassignments! 

Torsdag. Assignmentgenomgång.

Fredag. Sokratiska samtal. Jag gillar idén och upplägget av den här typen av lärande jättemycket, det är utvecklande och nyttigt att prata inför andra, men också för att lära sig att lyssna. Vad det gäller den här typen av förlossningskonst och att trycka på så att tankarna förs lite längre, men utan att komma med några absoluta sanningar eller hänvisa till någon form av auktoritär röst, är säkert också en väldigt utvecklande metod. Alla tankar är välkomna och möjliga att vidareutveckla i samspelet med de övriga deltagarna. Att inte heller veta vart den inledande frågan sedan tar sin riktning är ju en helt underbar tanke. Men dessvärre är jag och det sokratiska samtalet ovänner. Rollen som observatör fungerar. Att observera människor runt omkring mig skulle jag enkelt kunna få en kandidatexamen i. Men att vara deltagare eller samtalsledare är väldigt svårt. Jag måste definitivt bli en aktiv sådan och sluta tänka att det jag tänker är irrelevant för samtalet. Som samtalsledare, tror jag, att det kanske hade varit lättare att vara det på egen hand, i fredags var vi tre stycken och jag visste inte när jag skulle hoppa in eller när tystnaden fick råda. Men de andra ledarna skötte det snyggt så det gick väl okej i alla fall! VECKANS slutsats blir att jag måste få en bättre relation till det sokratiska samtalet och vad det gäller att tala inför grupp. Annars är det nog läge att tänka om vid val av yrke. iiih. Beundrar alla fina klasskamrater som gillar att höra sin egna röst, heja er!

Tack och hej nu är det lördag och solen skjiiiiner.
 

Assignment #6

 

Köket är källan
Materialet finns
Bygg din egen värld


`**~ Kalasvärlden ~~*`