Kulturorientering: KONSTHISTORIA

Jag tänkte göra en mycket kört och enkel historisk överblick för att friska upp mitt gamla minne. Vi hade en kort samtidskonstintroduktion med Fredric Gunve så avslutningsvis skriver jag, också väldigt kort, om det. Men innan jag kommer dit handlar det om konst i Europa (inga exakta årtal). För att underlätta i det sökandet har jag använt En liten bok om konst (2010) till min hjälp. Verkligen inte någon bok som ger något någon som helst rättvisa eller upprättelse men den är kort och enkel och passar perfekt till det här. Skriven av Anna Spak, Catrin Carlberg och Vic Hendeberg.

Stenålderns gamla grottmålningar, ca 35.000 år sedan. Lite magiskt och handlar ofta om jakt och djur. Även skulpturer av ben och sten. På översta bilden ser vi den 25.000 år gamla Venus från Willendorf.

Antikens perfektion, 800f.kr-500e.kr.

Avbildningar i skulptur av brons och marmor. Cement och byggnadskonst. Unga, vackra, idealiska avbildade människor fick ta plats där de kunde visa folk vad som var eftersträvansvärt. Runda valvliknande, bågade former i arkitekturen.

Mäktiga medeltiden, ca 500-1400-tal.
Kristendom. Kyrkans skrämmande intåg och makt över folks liv och själar. Religiösa berättelser från bibeln och gotiken tog över, med spetsiga och smala portar och fönster. Giotto di Bondone, Duccio di Buoninsegna, Ambrogio Lorenzettif (-detalj ur målning, t.h)

Antikens återfödelse i den realisiska Renässansen, ca 1400-1500-tal. Harmoni och balans i skapelserna. Antika motiv och mytologi, men fOrtfarande mycket bibelbilder som fick hänga kvar.. Botticellis Venus födelse är kanske den mest kända målning från den här tiden. Men givetvis finns en mängd andra män med stora namn; Michelangelo, Masaccio, Rafael och da Vinci (som här under målat hunken Johannes döparen, från 1516).

Vidunderliga Barocken, 1600-1700-tal. Svulstiga, dramatiska och pampiga konstverk. Detaljrikt, symmetriskt och med ljus och mörker i fokus. Det får gärna hända något spännande i bilderna, kanske någon som slaktas eller bara ligger för döden.. Männen, ofta de av kungligt slaaaag, ville ha stora pampiga slott för att visa hur mäktiga de var. Versailleslottet i Paris är ett typiskt tidsenligt slott. Könstnärer: Rembrandt, Caravaggio, Vermeer.


Mumsigt motiv i The Anatomy Lesson of Dr Deyman av Rembrandt.

Roliga Rokokon, 1700-tal. Lekfullt, idylliskt och bort från barockens allvar och tunga historier. Måleriet fick gärna vara exotiskt och innehålla stämningar av kärlek och fest. Mjukt och livligt formspråk, gärna med små detaljer av vackra blommor och snäckor. Antoine Watteau, Francois Boucher, Jean-Honoré Fragonard var några betydelsefulla konstnärer. Nedan har Watteau målat av lite festligheter på utegården.


Nyklassicism, 1750-1821. Utgrävningar av begravda Pompeji inspirerade och antikens värld återupptäcktes igen. Rokokons försköning och verklighetsflykt var något man försökte komma ifrån om och vitpudrade människor avbildades nu i målningar med kläder inspirerade från antiken. Stillsamt och harmoniskt. Konstnärer: Antoine-Jean Gros, George Romney, Jacques-Louis David (bild).


RoOomantiken, 1800-1850. Natur och känsla. Bort med förnuft, verklighetstrogna verk och in med den fantastiska fantasin. Den gudomliga naturen och främmande länder var i fokus. William Turner (till höger), Eugéne Delacroix, Caspar David Friedrich var konstnärer som lyfte romantiken.


Närvarande REALISM,1850. Samhällsförändringar som urbanisering, industrialisering och ökad politisk medvetenhet förändrade givetvis även konsten. Överklassen rynkade pannorna och tyckte minsann att konstnärerna skulle hålla sig till vad de var bra på, att avbilda deras vackra värld och sluta försöka gestalta den tråkiga vardagen för arbetarna. Gustave Courbet och Jean-Francois Milets målningar nedan.


Impressionism, slutet av 1800-talet. Nu hade tiden kommit då kameran blev så pass vanlig att konsten behövde ändra riktning från att avbilda, till att ägna sig allt mer åt intryckskonst/impressionism. Det handlade om hur man upplevde ljus, färg, skuggor. Ljuset blev viktigare än perfekt korrekta linjer, former och perspektiv. Ofta målade man snabbt och med korta penseldrag och såhär trevligt tyckte Pierre-Auguste Renoir det kunde se ut att ta ett bad med väninnorna. Andra exempel är Claude Monet och Edgar Degas(-nedan till höger).

Under 1800, 1900-talet tynar gamla konstregler bort och fokus kommer att kretsa kring konstnärernas inre värld av känslor och tankar. Det är inte längre nödvändigt att hämta motiv från verkligheten. Med modernismen välkomnades allt det nya och här kommer några konstinriktningar som uppstod under den här tiden.

Fauvism - (franska: fauve - vilddjur) det såg ut som att man hade varit en riktig vilding (kan kanske diskuteras) när man målat. Enkla former, fullt med kraft i drag och färg. Färgen fick ge uttryck åt känslan konstnärerna ville få fram. Här finner vi  bland annat Henri Matisse, André Derain (bild)och Raoul Dufy.

Expressionism - var lite som fauvism men mer deformerat och förvrängt i uttrycken. Spontana impulser spelade in och snart blev expressionismen allt mer abstrakt och kom längre och längre ifrån tydliga motiv (under 40-60-talet). Vincent van Gogh (solrosmålningen här under), Edvard Munch, Franz Marc.

Kubism - bröt helt mot viljan att ha ett perspektiv och djup i bilden. Objekten målades i bitar och förenklingar med geometriska former. Mer abstrakt och experimenterande med till exempel tidningar, tyg och helt andra material som man blandade in i verken. Pablo Picasso, Georges Braque, Fernand Léger, Juan Gris (t.h).

Futurismen startade i Italien. Förkastade allt vad det traditionella handlade om och hyllade tekniken och maskinen. Form och rörelse i olika stadier. Ofta fick industri och maskiner bli motiv. Inspirerade av och i futurismen var författaren Tommaso Marinetti som skrev det futuristiska manifestet och konstnärerna Giacomo Balla (t.h), Umberto Boccioni, Carlo Carrá.

Dadaism (ca 1916-1922), startade under första världskriget och  till exempel många "expressionismer" använde dadaismen i sin egna stil. Det handlade om samhällskritik och ett motstånd till kriget. De skapade anti-konst och drev med bland annat finkulturen. Marcel Duchamp, Hans Arp (bild nedan), Kurt Schwitters, Francis Picabla, Max Ernst.

Surrealism (ca 1920), (franska = öververklighet)Med konstens hjälp kunde man nu frigöra och ge en bild av människans undermedvetna, drömmar och fantasier i konstverken - ofta kombinerade med föremål och i surrealistiska miljöer. André Breton, Salvador Dali, René Magritte (bebismålning nedan), Joan Miró, Frida Kahlo (under).

Pöpkönst (50-60 tal), uppkom i USA och Storbritannien. Populärkulturens framväxt med reklam, film, serier och popmusik, var något popkonstnärerna använde sig av. Konsumtionssamhället undersöktes. Lite befriades expressionismen känslor och allvar och det abstrakta blev inom popkonstgenren väldigt föreställande. Andy Warhol, Roy Lichtenstein, Claes Oldenburg (- som har gjort skulpturen av en tub på bild).
 

Konceptkonst (från 60), idén bakom verket är viktigare än själva verket. Idén behöver inte ens vara genomförbar. Att skapa dyr, storartad konst är inte intressant här, utan politiska, sociala samhällsfrågor blir viktigare. Skicklighet med hantverk är därför inte särskilt nödvändigt. Alla kan skapa konst och alla ska helst även kunna ta del av den! Joseph Kosuth (bild), Douglas Huebler, Joseph Beys.

Videokonsten (från 60) ansågs till en början inte vara särskilt mycket konst. Man kunde ju enkelt kopiera videoband och dessutom alldeles för kommersiellt och förknippat med TV. Men på 90-talet slog det igenom, mycket eftersom de tekniska förutsättningarna blev bättre. Nam June Paik (på bilden) hette en av de första som började med videokonst, andra namn är Douglas Gordon, Wolf Vostell och Joan Jonas.

Politisk konst under 70-talet - undersökande och slagkraftigt. Föra fram politiska budskap och på så sätt få folk att intressera sig mer för politiska frågor. Äntligen kom många fler kvinnor att ta plats i rampljuset och starka feministiska rörelser syntes, inte bara i samhället, utan även inom konsten. Judy Chicago, Cindy Sherman, , Gittan Jönsson och Joseph Bush är några namn att nämna som företrädare för konsten under 70-talet.

Judy Chicago - The dinner party

Performancekonst! Ofta skapar konstnären något för att antingen underhålla eller provocera. Det kan vara teater, dans, musik, ljud, bilder eller ljus och betraktarna är en vikig del av verket. Det började redan under 50-talet av Allan Kaprow, amerikansk konstnär. Ett annat namn värt att nämna är Joseph Beuys (t.h).

Postmodernism, 1980-89, and back till det hederliga måleriet på duken. Konsten nästan exploderade och efterfrågan var stor. Modernismen tillhörde en annan tid och nu hämtades inspirerande delar från historian igen, fast i ett mer modernt sammanhang. "Nyexpressionism", "nydadaism". Under 70-talet började även graffitin sprida sig och under 80-talet var det ett väl utbrett uttryck som, minst sagt, kom att påverka våran syn på vad som är konst. Gerhard Richter, Jeff Koons, Maya Eizin Öijer(-kissekatten).

Fotografi - år 1839 är året många säger vara fotografiets födelseår (även om det började experimenteras med foto trehundra år tidigare). Under 1900-talet hände det i alla fall, och som vi alla redan vet, mycket men det tog lång tid innan det var en accepterat som konst. Många tyckte att det var för enkelt och eftersom det var möjligt att massproducera foton, bidrog det mycket till att det inte tycktes vara särskilt exklusivt eller fint. Irving Penn, Nan Goldin, Diane Arbus ->

I En liten bok om konst skiljer de mellan nutida konst; form, teknik, estetik i fokus, och samtida konst; där idén och processen är det viktigaste. :~)
Vad kännetecknar samtidskonsten? Ofta kan man beteckna den som något undersökande, ifrågasättande och provocerande. Begreppet, tänker jag, främst inkluderar happening, performance, koncept, digital-, installationskonst (men antagligen kan man nog lägga in alla konstformer här). Med Fredric Gunve hade vi en snabb genomgång av 1900-talet, med lite inblick i vad som hände i Europa och hur det kom att påverka konsten. (tror att jag har nämnt det i en tidigare reflektion, men det kan väl vara bra att ta upp det igen).. Att kommunismens och nazismens utopier lämnade efter sig någon form av kaos; ismerna och tron på drömvärlden kom istället att bli någon form av traumahantering efter världskrigen. Nu blev det viktigt att lära med varandra och under poststrukturalismen handlade det mycket om relationerna och dialogerna mellan människor. Nya grupper fick ta plats och skapa den nya konsten. Bland annat feministiska, icke-europeiska, gay och queer- rörelser.