REVIDERAD PROJEKTPLAN

Projektplan: det ruvade rummet
Detta är en nyskriven projektplan eftersom pp#1 helt har reviderats. Här beskriver jag körtfattat första planen, varför jag ändrade mig och hur den nyare planen sett ut. Pp#1 handlade om att analysera och reflektera kring innehållet i de olika gymnasiekurser vi kommer att få behörighet att undervisa i. Utifrån kursmål/syften/kunskapskrav var min plan att formulera uppgifter, ingångar och i det gestaltande arbetet utgå från skolkatalogen som meningsskapande objekt. Planen var att leta mig in i de anonymiserade (alltså fiktiva) elevernas hjärnor för att hitta olika tänkbara uppgifter och ingångar. Lite som att planera jättemånga olika assignments anpassade för individer med totalt olika förutsättningar och intressen. Men efter att ha läst igenom gymnasiekurserna och börjat formulera olika ingångar till varje kurs valde jag att inte gå vidare med denna idé eftersom det inte kändes utmanande eller tillräckligt problematiserande. Istället ville jag fokusera på att utveckla metoder och förhållningssätt som problematiserar skolan och utbildningens syfte på en annan nivå.

En stor del av ämnesstudierna på HDK har en slags posthumanistisk pedagogik som grund eftersom det handlar om att få oss som studenter att ifrågasätta bl.a mänsklig kontroll, lärande, subjektivitet, kunskap, sanning, agens och relationer. Efter att vi mer ingående diskuterat vad den posthumanistiska teori-bildningen innebär i kursen LGBF50 så har dessa idéer alltmer förverkligats i mitt sätt att tänka och agera i världen. Jag har funderat på hur kroppen lär och hur mycket den betyder inte bara för tänkandet men för varandet i världen, på min relation till icke-mänskliga varelser och hur materia och dess icke-händelsefria agens påverkar mitt sätt att tänka, röra mig, agera och fungera. Hur det onto-epistemolo-giska perspektivet ger nya sätt att förhålla sig till varande och kunskap på och hur detta kan uppnås på ett kreativt och skapande sätt. Att kultur inte går att särskilja från natur och vad teknik gör med mig och allt omkring mig. Den antropocentrism som humanismen står för behöver ifrågasättas och jag tror att posthumanismen är ett viktigt bidrag i förhållande till livet, lärandet och att ha med sig i rollen som lärare. Framför allt i bildämnet där material, kropp, rum och miljö är så påtagligt och en så stor del i de gestaltande arbetena. I det långa loppet tror jag framför allt att det är nödvändigt att likställa människan med allt vi har omkring oss eftersom världen behöver bli mer etisk och ekologiskt hållbar för att klara av diverse térrible påfrestningar. Om en filosofisk riktning verkligen kan göra skillnad mot klimathot och föra miljöpolitik framåt vet jag inte men att det är värt och testa och att arbeta mer eller mindre utifrån posthumanistisk pedagogik är en idé jag har svalt med HULL och HÅR. Så de frågeställningar jag har rört mig kring utifrån denna nya projektplan är framför allt what och varför:
Vad är posthumanistisk pedagogik?
Varför posthumanistiska pedagogik?

För att genom konstnärlig gestaltning och i textform svara på ovanstående frågor har jag läst Bortom lärandet av Gert Biesta (2006), Pedagogisk dokumentation som aktiv agent av Hillevi Lenz Taguchi (2012) och Posthumanistisk pedagogik: Teori, undervisning och forskningspraktik av (red:) Bosse Bergstedt (2017). Detta för att vidareutveckla det vi läste i kursen LGB50: Posthumanistiska nyckeltexter (2012) av Åsberg, Hultman och Francis Lee (2012) som gav grundläggande kunskaper kring betydelsen av det materiella, det posthumana och den ontologiska vändningen genom att lyfta in texter av bl.a Donna Haraway, Karen Barad, Gilles Deleuze och Felix Guattari.

KKOONNSSTTEENN

är generös eftersom allt kan vara konst.

är bra eller dålig beroende på hur mottagaren betraktar/upplever den.

finns kvar än idag eftersom behovet + nyttan finns.

är ett sätt att umgås.

är ett nytt språk som alla intresserade håller på att lära sig.

har inget med den fysiska verkligheten att göra, bara begrepp som försöker ringa in vad det innebär att bara människa - självförståelse.

är en plattform för all förståelse.

undersöker utan att nå ett vetenskapligt svar, snarare samhälleliga målsättningar.

får oss att utveckla, vilja veta mer om oss själva.

kräver att någon (modig) säger att det är konst.

är tillvaron sedd genom ett temperament.

är en arena där förbjudna eller osynliga saker kan uttryckas och diskuteras.

är terapeutisk till sin natur eftersom den handlar om att bearbeta intryck.

är till för alla som vill ha den.

är en ursäkt, ett begrepp för någonting som inte kan kategoriseras någon annanstans.

är styrd av bekräftelsen från etablissemanget.

är en smörig, ohälsosam symbios mellan konstnärer och kritiker.

är förståelse, gestaltning, tolkning och översättning.

är ologisk.

är förfärlig.

är det kreativa uttrycket.

är allt man gör med omsorg.

är en täckmantel för att producera och visa upp egon i närmast fjärmande syfte; som inte tillför någonting som bekräftar vår existens, eller som över huvud taget inte har med våra existentiella frågor att göra, vilket det kreativa arbetet har.

är elitistisk.

är en medveten handling.

är sympatiskt.

ställer oss i ett ifrågasättande, obehagligt och samtidigt attraherande ljus. Detta skapar en lust, ett begär, en vilja att dra till sig och rikta en fråga till oss som betraktare.

är det som går rakt in i magen eller hjärtat och inte via huvudet. Som en lukt eller ett ljud som man inte förstår varifrån det kommer eller varför det finns där.

är ett dåligt samvete, ett illa dolt behov av att ständigt rättfärdiga sig; såväl från samhällets sida som av många utövare.

är att gestalta en tanke; den förutsätter någon slags avsikt, om än outtalad eller oupptäckt.

handlar fortfarande om "banala" begrepp som fantasi, infall, idéer - där konsten blir plattformen.

är ett värddjur för parasiter - idéerna snos till marknad, reklam och annat.

är befriande och obegriplig - det går sällan att uppfatta analytiskt eller intellektuellt - du bara rycks tillbaka till ett stadium av mystik, lite som barndomens lockelse.

är en viktig plattform för resultatbefriad reflexion och excess.

är det som pendlar mellan fiktion och verklighet.

är upplevelser.

är farlig att definiera eftersom den då måste underkänna en massa saker som uppenbarligen kan ha en stor vikt för många andra.

är enligt den institutionella konstteorin: det vi kallar för konst.

är egentligen inte någonting. Det är ungefär som när man skapar fotbollsspelet; några personer samlas och kommer överens om att man nu ska sparka med fötterna enligt vissa regler.

är något som hela tiden söker expandera och överskrida sina gränser. Om vi bara skulle göra det som tidigare gjorts hamnar vi istället i en hantverkstradition.

är i nuläget idébaserad. Att idag säga att någon är modernist är ett skällsord och alternativet till modernismen är att vara konceptuell.

är som kommunikation väldigt överskattat. Det räcker med att gå på vilken konstutställning som helst för att inse att det inte sker någon kommunikation. Det är mycket enklare att prata.

är det som kan förmedla glädje eller en stunds avkoppling, fastän det sparkar bakut.

är egentligen inte ett gemensamt språk eller en gemensam överenskommelse eller kod. Det är mycket mer känslomässigt, som en smekning.





Eftersom jag älskar summeringar och listor så kommer här en LITEN REMINDER. VÄLJ DET SOM KÄNNS BÄST: ur Konstens anspråk (1999), Glänta produktion.

LGBD55 upDATE

lll

Hejdelihej 
Snabb RECAP:
Efter tidigare spår som handlade om skolkatalogscutcut + fokus på hur uppgifter till olika kurser (ex bildteori) kan formuleras så  har processen nu svävat iväg en aning. Helt rimligt svävande eftersom det här känns mer utmanande. 

Efter att ha läst gymnasiekurserna så kände jag att det inte fanns så mycket att utforska. Jag menar inte att allt var glasklart utan mer att det kändes rätt hanterligt + att stötandet med det kommer att komma senare. Det som fick allt att sväva var läsningen av Gert Biesta och hans idéer om ett nytt lärandespråk i boken Bortom Lärandet(2006). Ur läsningen hittade jag en mer inspirerande ingång och sätt att fördjupa gestaltningen på.

Egentligen så startade det i somras, då jag skrev ner några RETT SÅ veerdelösa rader POETRY. Av någon anledning så fastnade ändå en mening/känsla från dessa rader - inte att jag är en liten kyckling men att jag har blivit ruvad under lysrör. I så otroligt många år som jag har varit ELEV upplever jag att jag mer eller mindre har blivit ruvad på. RUVATS av stämningen att SÅ HÄR ÄR DET BARA. Det är rätt tryggt men innebär samtidigt att det jag framför allt har lärt mig att att foga mig in i det som gäller och att lyda.



Thanxx 2 Biesta fick jag en idé om hur detta ruvandet under lysrör så väl kompletterade bilden av det Biesta diskuterar som det RUBBADE. Därför har jag nu fokuserat mitt arbete på att dela in det som hör skolan till i ETT RUVAT och ETT RUBBAT rum. (Vet att det inte går att dela in sådär enkelt men har behövt göra det för att komma åt skillnaden). Här följer alltså en kortfattad förklaring av mitt (inspirerat av Biesta) ruvade rum och Biestas rubbade rum:

DET RUVADE RUMMET

   

Är av en humanistisk karaktär där vi vet vad det innebär att vara människa och vad utbildning gör eller borde göra med oss. Med den "kantska" strukturen (Immanuel Kants sätt att förklara utbildning som något som ska leda till förmåga till fritt tänkande, att bli en självständig, autonom, rationell människa) blir utbildning ett sätt att dela in människan som en rationell eller en irrationell varelse. Den irrationella är t.ex ett barn, en icke-utbildad osv. Elever i det ruvade rummet och i den humanistiska utbildningsteorin ska gärna bli en del av en ordning - de går igenom den socialisationsprocess som är nödvändig för att vara människa och för att leva i ett samhälle bland andra människor.

Ur ett individperspektiv är är det svårt att bli en unik, egen individ. Vi bör alla vara utbytbara eftersom samhället kräver medborgare som i enlighet med den humanistiska utbildningstraditionen har socialiserats och blivit en del av ordningen. Samtidigt som vi idag kritiserar och ifrågasätter vad det är att bara människa så är det idag ändå viktigt att upprätthålla  globaliseringens hegemonistiska system i vilken människor kan agera som subjekt+konsumenter. (Utbytbara, intresserade av "det nya" men samtidigt inte på ett "subjektsexperimenterande" sätt där vi hittar andra intressen att vara människa på än som konsument eller som del i den rationella gemenskapens jämna gång).

Språket i det ruvade rummet är inte problematiskt eftersom det ska skapa vissa kognitiva, intellektuella sätt att förhålla sig till världen på. Det är en väg till ett legitimt språk. Språket styr det som sägs eller ska sägas utifrån en förutbestämd diskurs. Detta skapar den rationella gemenskapen i vilken syftet är att vi ska förstå varandra och där främlingen, den andre, är den som behöver tas om hand, assimileras, sväljas eller förvisas.

Lärandet ses till stor del som något enkelt och friktionsfritt. Det handlar till stor del om förvärvet av något yttre (ex. värderingar, logik) som påverkar det inre och gör eleven mer förnuftig. Jag som subjekt tar till mig något från den yttre världen och gör till mitt.
Det är tänkt att lärandet ska förstås som ett livslångt projekt men samtidigt lägger skolåren väldigt mycket tid på att förbereda eleverna inför något som kommer SENARE. Alltså rätt lite fokus på nyttan som lärandet HÄR, i stunden. Lärandet, den rationella gemenskapen och språket skapar en rationell intelligens som också är den bäst lämpade för en skola och för utbildning som går ut på att leverera specifika resultat. Där vissa kunskaper, färdigheter, värderingar och normer är det viktigaste.

Skolans styrning
En kombination av att skapa rationella individer samtidigt som en nyliberalistisk marknadsideologi håller skolorna hårt i handen. Utformningen bestäms till stor del av ekonomiska aspekter snarare än politiska. Eleverna bör dock inte helt ses som kunder men det finns en risk att det är dit vi är på väg eftersom det nya lärandespråket för med sig att utbildning lätt kan tolkas som en situation där eleven är en konsument med behov och där läraren är en leverantör av varan, dvs utbildningen.


Demokratibegreppet handlar delvis om att ta in demokratin som ett "problem" för utbildningen eller som något som ska komma senare.
Synen på demokratin är instrumentalistisk- utbildningen är som ett instrument för att nå demokrati. I detta bär skolan ca hela demokratiansvaret på sina axlar. Också en individualistisk syn då varje enskild individ ska förses med demokratiska kunskaper, utan att ta hänsyn till relationen med andra.

DET RUBBADE RUMMET

Det rubbade rummet är ett rum mer sett ur ett posthumanistiskt perspektiv och som en skugga till det rationella.  Det är ett socialt rum eftersom det kräver att någon "begynnare" kommer in och bryter in i detta rum för att göra det till ett "störande" rum. Det behöver inte heller vara någon annan som kommer in och avbryter ordningen eller strukturen utan det som rubbar den rationella gemenskapens jämna gång kan lika väl komma inifrån eleverna själva. Detta andra rum och denna gemenskap handlar om det som blir till i avbrotten av den rationella gemenskapens arbete och projekt (en av anledningarna till varför rummen i praktiken inte går att särskilja). Tillfällen där möjligheten att få träffa och möta det som är annorlunda, märkligt och STÖRANDE möjliggörs och som får eleverna att bli mottagliga för en egen ansvarsfull röst. För att som lärare få tillgång till det rubbade rummet handlar det om att hitta dessa OFTA OBEHAGLIGA, långt ifrån enkla situationer och stämningar i vilka eleverna får svara att med sin egna, unika röst. Det handlar om att skapa avbrott som stör det rationella. I detta sätt att se på lärande och ett nytt lärandespråk lyfter Biesta tre begrepp (tillit, våld, lyhördhet) som grund för en ny utbildningsrelation. Mer om dessa begrepp skriver jag i den skriftliga inlämningen och inte här. Detta rum kommer jag också att koppla samman med det intra-aktiva och det onto-epistemologiska (= där samkonstituerandet och fokuset på möten, händelser mellan mänskligt + icke mänskligt får större betydelse). Eftersom det i det rubbade rummet finns utrymme för att förstå materia som meningsskapande.

En viktig del för "individen" (eg. icke-existerande) är att blotta sig, visa ansvarslöshet och sitt innersta på ett sätt som är svårt att göra om allt fokus ligger på kunskap, rationell gemenskap eller intelligens.


"Möjligheten till mänsklig samvaro är beroende av främlingens rättigheter, den bestäms inte av svaret på frågan vem som - staten eller stammen - har rätt att bestämma vilka främlingarna är." Biesta som lyfter in Bauman (sid. 62)).

Alltså en del av det rubbade rummet handlar om att skapa en gemenskap där ingen har något gemensamt, där alla är lika mycket främlingar. Skapa eller hitta situationer där det inte går att använda den rationella, lånade rösten utan där vi reagerar på ett unikt, exempellöst sätt, som människa och inte som en socialiserad, rationell och förnuftig varelse.

Språket är mer sekundärt - det handlar inte lika mycket om vad som sägs, utan om vad som görs. Det viktiga är att hitta och tala med sin egna, unika röst. Den som är särskild, ej utbytbar och exempellös. Den som aldrig (väldigt sällan) får komma till tals. Ex då du kommunicerar eller blir till i samblandning med en bebis, någon som är döende, ett djur eller med andra icke-levande varelser.
Detta sätt att agera och kommunicera i världen är nödvändigt eftersom en värld som helt består av ett ruvat rum och ett språk skapat genom detta gör att allt bli meningslöst eftersom vi alla blir utbytbara och TYP SOM ROBOTAR.

Lärandet behöver undervisare som visar intresse för eleverna och ett utbildningssystem som inte är fixerat vid resultat, utan som fokuserar på d et oväntade, engagemang och öppenhet. Det är en känslig balansgång där det handlar om att kunna hantera det oväntade.

Skolans styrning

Demokratiprojektet kan här förklaras som något som lägger för stor börda på skolan och för liten på samhället. Demokrati har blivit ett urvattnat begrepp som vi hade behövt återupptäcka, omskapa och omforma. Om skolan ska arbeta genom/för/med demokrati så behöver det fungera som ett rum öppet för handlingar och där demokratiska val spelar roll. Eleverna kan ta initiativ, inte reproducera läroplanen utan på ett unikt och eget sätt svara på möjligheten till att lära, vara i demokratiska processer. Demokrati kan existera endast om den grundas på en gemensam identitet. Samtidigt som demokratins utmaning ligger i vår förmåga att leva samman med dem som inte liknar oss.



---
GESTALTNING
I det gestaltande arbetet kommer jag att försöka hitta den enklaste vägen till att beskriva och synliggöra den ovan beskrivna dikotomin. (Lite för att testa på en annan väg - Rudolf Arnheims -tror jag - idé om att den enklaste vägen är den bästa). Utan att lägga värde i vad som är bäst/rimligt så vill jag bara BELYSA vikten av båda delar. För att göra det har jag skaffat ett lysrör för att illustrera det ruvade rummet. När detta lysrör släcks (för att skapa ett avbrott) så kommer det rubbade rummet iscensättas. Nu lutar det åt en ljudinstallation - ej bestående av ord utan endast olika inspelade, obehagliga? ljud. Exempel: ljudet av det en gris som skriker innan den blir slaktad. LYSSNA om du vill, men anledningen till just detta exempel är för att det i min värld väcker något som jag absolut inte vill eller kan beskriva med ord och som gör mig mottaglig för något annat, långt bortom det rationella.

TEXT
Kommer att skrivas i essäform. Har hamnat lite efter i planerandet och inte satt igång med texten än. MEN SKA GÖRA DET SÅ SNART SÅ SNART SÅ. Här kommer jag att presentera syftet med gestaltningen, de bakomliggande tankarna och grunderna i Biestas idéer + Hillevi Lenz Taguchis tankar om den intra-aktiva pedagogiken/det onto-epistemologiska sättet att se på lärande. Att jag som subjekt inte tar till mig något från den yttre världen, utan att jag blir till i SAMHANDLING med den yttre världen. Detta skriver jag mer om i nästa blogginlägg. Förhoppningen är också att lyfta fram nackdelar även med det rubbade rummet och ifrågasätta varför vi som människor ens skulle ha en unik och egen röst. 

NU till en körtkört genomgång av kursens workshops, som har varit myyycket roliga::::~))

 Kajsa och djupt lyssnande, läsande, görande.
Vi lyssnade för att utforska våra kroppar i en viss miljö och inte lyssna på något/någon uppfostrande idé som VI VÄL ANNARS ÄR SÅ VANA VID ATT GÖRA för att exv få ett bra betyg osv. Tror att denna workshop fick mig att komma ännu mer in i det Biesta beskriver som det rationella i förhållande till det rubbade. Ledde mig vidare på att undersöka ljud och vad som händer när TÄNKANDET sätts lite på paus.

Anna och TRAUMA
Nödsituationen och vilka vi är i den? Vad tar vi  med oss och varför är den så overklig?

Verkstadsveckan
Jag valde att arbeta vidare med ett gammalt assignment i vilket jag har tre munnar, tre näsor och tre ögon för att via en bild komma närmre och ifrågasätta mina sinnens upplevelse av världen.

Helga och rummet och konsten
Vad gör konsten med rummet och vad gör rummet med konsten? När blir något konst? Finns det några alternativ till konstens rum/galleriet? Intressant genomgång utifrån Brian O´Dohertys text Inside the white cube (1976?). Sedan egen lektion utifrån ämnet.

Arman, The Full (1960)

Eva Kotátkova, Asylum (2013)

Röda Stens konsthall

+ välja ett verk att ta med till Kattis workshop

Katti och wheredoIendandyoubegin
Jätteroligt sätt att via gruppen utforska vad en själv håller på med. Sätta kunskaper, insikter, vilja och syfte med det jag gör PÅ PROV. Fick MASSA mycket mer kött på benen och blev även inspirerad till att ha handledning på detta sätt i framtiden. Att plocka fram kärnan i det en vill åt och sedan lägga till den i andras samtidigt som andra lägger till sitt  i ens egna arbete.

Katti och blanksteg blankstegPorträtteckning!
(ej titta, ej släppa pennan, välja ut "detta är jag när..")

Trädet
Då: 10 ord som vi associerar med bildlärare. Lägga upp och hitta likheter, olikheter med de andras ord. Synliggöra stämningar, tankar.

Austronauten
Beskriva ett objekt för de andra som ska teckna utan att veta vad det är för objekt de tecknar.
Tack och hej PÅ ÅTERSEENDE...;))

 

HT17 och fjärde jordsnurret för bloggis

Hej kamrater...
Har satt ihop di lelle sschemat här nedan om någon intressert far lyst ti å anteckna:

v.36
- skriv ut och DJUPDYK i alla kurser vi kommer att få undervisa i + kom på en (enl fröken Liedberg ROLIG) uppgift till varje kurs/ämnesplan.
- Testa på OLIKA ingångar till gestaltandet - se om något blir tillräckligt intressant för att ta vidare.
- "Läs" (=snappa upp en mening här och där pga ej tillräckligt bright) kroppens fenomenologi och hitta andra källor som handlar om att lämna subjekt/objekt-dikotomin i förhållande till KROPP (+skola).
- Workshop
- Bloggi

v.37
- Kom på 2 uppgifter till varje kurs
- Jobba på gestaltningen i ateljén
- Planera inför verkstadsveckan
- Läs Biesta 
- Workshop
- Blogga

v.38
- Verkstadsvecka!
- Kom på 2 uppgifter till varje kurs.- Läs obligatorisk litteratur
- Blogga

v.39 
- Kom på 2 uppgifter till varje kurs.
- Arbeta vidare med gestaltningen
- Börja skriv på skrivinlämningen - vad det nu blir för form på den.
- Workshop
- Blogga.

v.40
- Kom på 2 uppgifter till varje kurs.
- Arbeta vidare med gestaltningen.
- Skriv på skrivinlämningen.
- Workshop
- Blogga.

v.41
- Kom på 2 uppgifter till varje kurs.
- Arbeta vidare med gestaltningen.
- Skriv på skrivinlämningen.
- Blogga.

v.42
- Kom på 2 uppgifter till varje kurs.
- Gör klart gestaltningen.
- Skriv färdigt skrivinlämningen.
- Blogga.

v.43
EXAMINATION

Vi började LGBD55 med att titta tillbaka lite och därefter göra varsin projektplan. Hur mycket av planen som kommer att stämma överens med det jag sedan gör är väldigt oklart men känner i alla fall att jag har något som liknar fast mark i sikte. Hjärnfår/skåran fick visa på hur krokigt allt med det kognitiva är och hur utbildningens erfarenheter har byggts på och fyllts med ganska vackra ord och begrepp. Vill tro att hjärnan uppfattar att orden har lite mer substans om och kring sig än att jag bara har hört dem några gånger men VET EJ det i nulägettt.






SÅHÄRGÅRALLTJUSTNU:


Försökte mig sedan på att förstå grunderna i programmering utifrån videos som en lärare lagt upp från kursen programmering 100p för gymnasiet, titta här :~)) Under tiden jag försökte hänga med på allt insåg jag att det är ett rätt stort steg att själv bli lärare i det men grunderna kan ju ändå vara bra att kunna och kanske känner jag mig redo en VACKER dag. I en artikel från skolverket stod det lite om en bildlärare som använde sig av just programmering och hade stor nytta av det i sin undervisning, mycket intressant! :::


Har testat lite olika gratissidor (webnode och wix) för att enkelt göra en egen hemsida där jag har skrivit in olika bildkurser, kunskapskrav och uppgifter. Fick också tips att testa weebly så det ska jag göra. Dock vet jag inte riktigt om jag kommer att ha någon nytta av det framöver så det ligger lite på IS just nu. Har inte publicerat dem än eftersom inget blev riktigt klart. Börjar tvivla på hur det egentligen är med att använda sådana sidor i skolan... Känns som att det bästa är att lära sig att göra en från grunden för att undvika att göra reklam osv MEN VEM HAR TID FÖR DET....


Gestaltninggg
Under handledningen pratade jag om att jag inte visste om mina gestaltningar var "platta"/viljelösa/icke-kroppsliga eller att jag har dålig koll på om det jag vill säga/intentionen märks. Fick tips om att se tillbaka och försöka fånga det som bubblar och ta det vidare och utmana det + att fråga andra om min intention stämmer överens med det jag vill uttrycka.



Just nu vill jag att gestaltandet/kursen förutom det att jag ska hålla på med de olika gymnasiekurserna också till stor del ska utgå från posthumanism, Merleau-Ponty (och hans tankar kring att vi är våra kroppar och hur viktig kroppen är för hur vi uppfattar världen och de situationer kroppen befinner sig i). Kopplat till skolan kan det ju handla om hur lite uppmärksamhet kroppen får,.förutom på GYMPAN och att allt - när vi tänker/lyssnar/drömmer/tittar gör det utifrån den kroppsliga existensen och därför borde lägga mer vikt vid den.
Har för att komma igång börjat photoshopa gamla skolkataloger. Vill göra något med deras kroppar men har inte riktigt kommit på vad än. ÅTERKOMMER. Heiheido