Gestaltningsprocessen
Var ute och seglade ett bra tag där. Ytan och friheten glittrade inte i glada färger, utan motvind och ett bottenskrapande ankare fick processen att bli SVÅRstartad. Så kom Lina med ekan från Ekerö och vi fortsatte längs det vattniga snåret och rodde slutligen hem NÅGOT. Då förvirringsstadiet pågick så länge var det otroligt skönt att samarbeta och det blev mycket lättare att komma vidare. Trots det, kändes det som att gestaltandet hela tiden pendlade från att i ena stunden kännas roligt och GLASKLART till att i nästa vara motigt och fullständigt LUDDIGT... Kanske hade det gått enklare om vi bestämt oss för något mer konkret att undersöka, ex. borde vi sluta att bry oss om universum och istället intressera oss för det som händer här? Hur kan vatten innehålla mer syre än luft? Vad har vattnet för berättelse? (okk, inte heller jätteenkelt) men det här då -- varför i hela fridens namn har hotell Avalon "feng shui-certifikat" när det på så många sätt s0tör min livsenergi då jag sitter ner med min 25kronors mcdonaldsfrappé vid kungsport...
För att komma bort från det stora och stormiga havet byggde jag och Lina en liten pool i plexiglas. I träverkstan doftade ljuvliga minnen från högstadieslöjden och vi försökte få kontroll på alla stora maskiner som skulle hjälpa oss att borra, slipa och såga. En AVALONpool som ska lysa upp underifrån, tänkte vi drömskt. Fylld med vatten och våra berättelser, istället för fancy, betalande gästers halvnakna kroppar. Men det var innan vi satt i omänskliga ställningar och med epoxylim kladdat över hela händerna för att försöka trycka ihop det som skulle bli den lyxiga poolen. Jag upprepade meningen "vi skiter i det här, nu går jag hem" för stackars Lina, som tappert fortsatte trycka och övertala mig att stanna. En av tankarna bakom poolbygget var att få med det som Nastivicious säger sig vilja göra med sina filmer: uttrycka begränsande, ignoranta och genomskinliga maktutövanden. Därför valde vi också ut filmklipp, från bl.a youtube, som skulle förstärka det uttrycket. Några exempel på klipp: TRUST & HEY ELBOW % ALKBERGIS. (++ bl.a klipp från filmen Avalon av Axel Petersén, kvinnor tillfångatagna av IS och Siri Derkert). Vi letade och fann historier som på något sätt tilltalade/förbryllade oss, estetiskt eller med innehåll. Gemensamt för filmens berättelser är att de (för oss) handlar om TRADITIONER, DEN VÄSTERLÄNDSKA KULTURENS STATUS, MAKT, BARNS FRIHET/OFRIHET och VATTEN. Samtidigt som vi ville att allt skulle vara väldigt motsägelsefullt, som världen och dess berättelser ju ALLTID är.
Mest utmanande av allt har nog varit att våga ställa ut något annat än "bara" en fin målning/teckning. Att visa upp ett verk där val av material och tillvägagångssätt för oss har varit nästan helt okänt. Men pga nybörjarskills tillät vi oss också att bli lite ursäktade. Jag tycker att vi har gått ganska långt out of comfortzZzone och när allt väl var klart var jag förvånad över att det var LINAS och IRIS installation, eftersom så lite påminde om våra vanliga personliga uttyck (enl min tolkning = positivt). Det har också MINST SAGT varit utmanande att ta sig igenom filmprogrammen. Dels att sådär rakt av sno klipp, röster och musik men också att få ihop allt på ett ok sätt. Nu förstår jag verkligen att videokonst (liksom annan konst...) är extremt tidskrävande och för att skapa en "perfekt" film och installation hade vi förmodligen varit klara någon gång år 2019.
Budskapet eller syftet med vårt verk kommuniceras inte riktigt så som jag tror att vi först hade tänkt, men vad jag har fått höra så är det i alla fall tydligt att allt handlar om en berättelse i en berättelse och att det trots alla våra val (av klipp osv) är ett öppet verk. Hade vi jobbat vidare och med mer precision valt ut vissa klipp, valt bort andra och förstärkt och betonat en del saker mer genomtänkt, så hade det kanske gått att förmedla ett en tydligare frågeställning eller mening med det hela. Jag inser hur extremt mycket träning som krävs för att med exakthet uttrycka en insikt/impuls/tanke/erfarenhet eller annat visuellt. Samtidigt som det det bör finnas en balans mellan det dolda, det som inte sägs, för att mottagaren inte ska bli helt oengagerad eller uttråkad. SVÅRT men SPÄNNANDE det här och jag väldigt tacksam för våra gestaltningskurser! SÅ LGBF30, vad kul det har varit att få ta del av alla imponerande verk på avenue, tack Anna och Katti för all respons och alla nya insikter-- och vad skönt det har varit med lite miljöombyte och att få befinna sig på en annan plats än i sal 610? och ThhxxX GIBCA!
David Evans - APPROPRIATION
En sammanfattning med några av de namn som har dykt upp i boken
Appropriation av David Evans, 2009. --OBS=-- Det här är skrivet mest för egen del eftersom jag gärna vill ha allt samlat någonstans, så ingen annan behöver leeeeeesa! Det har iaf handlat om allt från Flauberts lilla lexikon "The Dictionary of Received Ideas" med klichéer om den franska överklassen till Duchamp, Hausmann, Brecht och det här med att avleda verkets betydelse och att verk bara är varor + politiskt fostrande. Till popkonst och Dan Graham, Jeff Wall, Akasegwa Genpei och Andy Warhol. Situationisterna som var en politisk och konstnärlig rörelse emot varufetiscism och "skådespelarsamhället" som ville väcka kritik och revoltera. NAMN att nämna: Guy Debord, Raoul Vaneigem, Asger Jorn?, Jacqueline de Jong, Michèle Bernstein, Ansgar Elde, Hardy Strid och Lis Zwick. Till Agitprop+propaganda och Vladimir Vladimirovitj och D.Moor. Simulation + abstraktion och Sherrie Levine, John Stezaker, Richard Prince. The feminist critique och Jo Spence, Sherrie Levine (Egon Shiele - megaego), Lisa Tickner + inte går att ifrågasätta det manliga, då det också är konstruerat, Judy Chicago (iscensätta framtiden), Victor Burgin, Barbara Kruger, Cindy Sherman, Maud Sulter-Zabat. Postcolonialism och kulturell appropriation.
Postcommunism och Kmar Melanie, Ilja Katakov. Postproduktion - Bourriaud (kap.författare) som jämför konst med att dja. Mixa, zappa framför tvN. Mike Kelley - garbage painting, John Armleder, Bertrand Lavier, DOuglas Gordon (24hpsyko). Steve MqQueen och Imperial War Museum. Och så vårt kapitel Appraials som handlade om värdering och uppskattning av konst och Francis Picabia, Sigmar Polke, Robert Mapplethorpe,Richard Price, Edward Weston, Walker Evans, Sherrie Levine igen, Mike Kelly och Haim Steibach.
Superspännande bok som tar upp så extremt många olika konstnärer, konstkritiker, PROFESSORER osv. Lite bessi blev jag på olika saker --ett exempel:: Hausmann som får en helt text och Hannah Höch vars nämns en gång och det ILLA KVICKT. Höch som OCKSÅ var med och startade hela fotomontagegrejen, utan något cred och som pga sitt kön, kom att behandlas som skit i the coOozy little dada-gemenskap. INGET OVANLIGT med det, men eftersom jag tycker att hon verkar spännande får hon vara med lite här för att jag ska komma ihåg det. http://www.telegraph.co.uk/culture/art/10545071/Hannah-Hoch-The-woman-that-art-history-forgot.html
Hannah Höch, Face and Hand. 1947
Hannah Höch, 1946
Hannah Höch, 1930
Didaktik, konstarter, kulturarv och appropriation
Första bilden som dyken upp när jag googlar "kulturarv" är den här:
Den kommer från riksantikvarieämbetet; http://www.raa.se/kulturarvet/ som beskriver att kulturarv "avser alla materiella och immateriella uttryck (spår, lämningar, föremål, konstruktioner, miljöer, system, strukturer, verksamheter, traditioner, namnskick, kunskaper etc.) för mänsklig påverkan." Tack för att NÅGON ens kan med att försöka sig på en sammanfattning i bild av begreppet "kulturarv".....Det är IMPRESSIVE, men ändå FÖGA imponerande. Här är mitt bidrag:
jag vill kalla den öööööööööööööhhhhhh :(
I Marie-Louise Hansson Stenhammars kapitel Estetiskt lärande i skolan - en socialpsykologisk moderniseringsprocess?, som finns med i boken Texter om konstarter och lärande av Karlsson Häikiö, T. Lindgren, M. & Johansson, M.(2014) diskuterar hon bland annat: Vårt gemensamma kulturarv och att vi som arbetar i skolan har i uppgift att föra vidare ett sådant till våra elever. Hon menar att det kulturarvet det pratas om i skolsammanhanget, tillhör den den antropologiska kultursynen; (som det ofta talas om inom humanistiska, samhällsvetenskapliga termer) eftersom mer än bild, musik, dans osv förekommer; till exempel smalare typer av levnadsmönster, såsom avvikande subkulturer och "lågkultur". Det handlar om en kultursyn med ett större fokus på människan, identitetsutveckling, demokrati och kultur mer som än process än som något färdigt. Som också frågar sig mer vad kulturens egentliga funktion och syfte är, än "den vanliga" (estetiska?) kultursynen. I Lgr11 har fokus flyttats lite från att ha handlat om konstens kommunikativa karaktär till att mer stimulera elevernas kreativa tankar och att det ska vara entreprenöriellt utvecklande.
Kapitlet handlar också om om om vi ska förmedla ett kulturarv eller om vårt kulturella samhälle håller på att avhierarkiseras, något som bl.a Thomas Ziehe, som arbetar som ungdomskulturforskare, anser. Stenhammar tar upp några av hans tankar kring ungdomar och deras ökade makt i att påverka vad som ska läras. Att det kan vara problematiskt eftersom det finns en risk för ökad kulturell och socioekonomisk segregation + att det blir legitimt att inte veta något. Lärare har därför i uppgift att lösa detta på ett sätt så att eleverna fortfarande är motiverade även när det gäller att ta till sig det som hör till vårt gemensamma kulturarv (=det som är "långt ifrån" di där ongdomeera)...
Utifrån en sociokulturell grundsyn och Vygotskij talas det ofta om att ingenting vi lär oss är "nytt", utan att det handlar om att göra andras insikter, erfarenheter, m.m till sina. En process av INTERNALISERING som Vygotskij kallade det. Vad gäller appropriering som didaktiskt val i bildundervisningen så har just själva approprieringsbegreppet kommit från internalisering, men i approprieringen är det mer fokus på själva processen. Vikten av inre och yttre processer för lärande är också något som tas upp i Stenhammars kapitel och hur båda delarna + motiverande undervisning är nödvändigt för att eleverna ska utvecklas. Eftersom det är viktigt att kunna identifiera sig med det som ska läras in får annan slags kultur allt större plats (det som vi kanske inte brukar räkna in som en del av vårt kulturarv) och med DET SAGT är vi alltså på väg mot en förändring i skolan; en socialpsykologiska moderniseringsprocess. Där eleverna som ska ta del av kulturarvet är med och interagerar i själva "mottagandet".
I artikeln Multiple Literacies Theory: Discourse, sensation, resonance and becoming, av Diana Masny (2012) diskuteras varje individs kontakt med omvärlden som något som sker via medierade metoder. Och just mediering handlar om den samverkan mellan människor och våra kulturella redskap, som alla olika språk, gester, miner, m.m.m. Därefter går Masny? lite djupare in på Visual Literacy som handlar om visuell kompetens och förmågan att konstruera mening utifrån den visuella bilden. ÄR DU EN VISUELLT LITTERAT PERSON, så har du kunskapen att tolka och framställa bilder på ett kreativt, kritiskt och reflekterande sätt. Stenhammar nämner också, under vår föreläsning, att många människor har låg kompetens i just visualisering som ett utvidgande redskap för lärande och kunskap. Alltså har vi som bildlärare ett ganska stort uppdrag framför oss (---HEJA HEJA DET BILDORIENTERADE LÄRANDET och BILDÄMNET SOM ETT VIKTIGT, KOMMUNIKATIVT ÄMNE!---)ps. det där VERSALISERADE sa inte Stenhammar, utan det var bara något som jag tänkte. ds. Tillbaka till artikeln: Multiple Literacies är en filosofik riktning som visar på mångfalden och funktionen för de metoder som inkluderas i kommunikation. Och Multiple Literacies Theory, MLT är ett teoretiskt ramverk, influerat av Gilles Deleuzes tankar som handlar om literacy som, om jag har uppfattat det här rätt nu, är en slags konstruktion bestående av bl.a ord, gester, attityder, olika sätt att lyssna, tala, skriva, framställa bilder, där becoming; tillblivelseprocessen, handlar om att vi blir någon/något/utvecklas genom en process och i en viss diskurs.
Evlyne Wong - I wish you were the moon (2014)
Frågorna
Hur skulle du beskriva att MLT (Multiple Literacies theory) kan sättas i relation till appropriering, dels i ett didaktiskt och dels i ett konstnärligt perspektiv inom lärande för bildämnet: Problematisera, argumentera och motivera!
MED det här underbara begreppet MLT, som fortfarande är långtifrån glasklart för min tröga hjärna, ska jag försöka reda ut om MLT + appropriering + konst + didaktik = sant i BILDEN <3 ? Handlar det om att använda sina sinnen, erfarenheter och utifrån dem lyfta in någon annans verk att appropriera på och sedan göra om det till sitt så är svaret enkelt: GO MLT, Go!
För att försöka ge ett lite gråare och kanske mer institutionellt svar: Eftersom eleven via appropriering på en djupare nivå kan försöka sig på att förstå och komma närmre en annan individs tekniska skicklighet och/eller dennes tanke/problemställning/erfarenhet genom att internalisera det, och göra det till sin erfarenhet eller bara få det att betyda något för hen själv - tror jag att det på många plan berikar lärandet. Då får eleven i sin yttre process med omvärlden, nya insikter och förhoppningsvis händer det också något med hens inre process. Om vi i det didaktiska och konstnärliga perspektivet också lägger in samarbete (handledning, kamratbedömning, reflekterande i grupp osv) så att eleverna tillsammans får får föra en dialog och diskutera varandras utveckling och olika val i processen, så tror jag att det kan vara ännu mer lärorikt! Och om vi i det konstnärliga perspektivet, får lov att låta undervisningen baseras på ett klimat som är öppet, främmandegörande av allt det vardagliga och utan bestämda sanningar, så kanske vi kan nå heeelt OANADE höjder och nya GaLnA, sinnliga insikter. OBS! Neeej, jag har ingen aning om hur ett sådant klimat skulle kunna skapas, men det existerar i mina fantasier..
Hur skulle appropriering kunna användas som ett didaktiskt verktyg i bildundervisningen för att synliggöra det gemensamma kulturarvet i ett interkulturellt perspektiv?
Så här står det om kulturarv i Skolverkets värdegrund för gymnasiet, sid. 5 (Lgr11): "Skolan är en social och kulturell mötesplats, som har både en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som verkar där. Förtrogenhet med Sveriges kultur och historia samt det svenska språket ska befästas genom undervisningen i många av skolans ämnen. En trygg identitet och medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Skolan ska bidra till att elever får en identitet som kan relateras till inte bara det specifikt svenska utan också det nordiska, det europeiska och ytterst det globala. Internationella kontakter och utbildningsutbyte med andra länder ska främjas."
Med "ytterst det globala", antar jag att de menar i högsta grad och inte i sista hand? Eller? Har jag fel är det förmodligen inte SISTA gången som jag kommer att misstolka våra styrdokument, men nu väljer jag att läsa det som i högsta grad. Med största sannolikhet kommer det ändå att bli så mer fokus på det svenska kulturarvet, i och med att det väl är mer lättillgängligt och nära. Vilket väl är lite tråkigt. MEN FÖR ATT ett interkulturellt perspektiv ska kunna vara en del av undervisningen så tror jag att vi måste lyfta in mycket, mycket, mycket inspiration och tankar från andra tider/erfarenheter/fantasier och kulturer -bortom vår svenska/västerländska. I det snabba informationssamhälle som vi lever i idag är det verkligen inte omöjligt heller. Sedan bör vi försöka öppna upp för andra diskussioner, med hela världens kulturarv pulserande i klassrummet (UTAN ATt, för den sakens skull -- förvirra eleverna). Jag tror att det är nödvändigt att lyfta in andra kulturer och andra perspektiv till vad som är kultur för att utveckla elevernas tänkande. Särskilt idag, när högerextrema partier växer sig så ryyyysligt starka.. Så länge inte SD skriver om läroplanen så att allt blir ÄNNU MER nationalistiskt, måste vi göra allt vi kan för att alla människor ska se på varandra som jämlikar + FrIenDs och inte främlingar. Vad mycket osammanhängande och konstiga KLICHÉer det blev.
MEN just appropriering tror jag är ett ypperligt tillvägagångssätt för att nå ett gemensamt, interkulturellt kulturarv. Sen finns såklart risken att uppgifter som går ut på att appropriera inte alls blir särskilt utvecklande utan mest kretsar kring ett tekniskt återskapande. Så där tror jag att vi måste vara noga med att eleverna förstår innebörden i att göra något till sitt och genom den undersökande processen, försöka nå nya, ibland också intellektuella insikter som ligger bortom ens egna, tidigare referensramar/kultur. Eftersom vi kommer att bli professionella lärare som sedan står där, framför vårt enORMA arv av kultur - för att lyfta ur vissa delar och låta andra vara, så tror jag egentligen inte att vi behöver göra det svårare än vad det är. DET HÄR GREJAR VI!!! Och vi kommer ständigt att göra en massa subjektiva val i det som ska läras ut och är inte det DÄRFÖR vår utbildning är fem år lång? För att vi ska klara av att DELS låta våra elever ha massor med inflytande, men inte så mycket att vi själva helt tappar fästet och slutar lära ut en del BETYDELSEFULLA saker som vi tror kommer göre eleverna gott i framtiden. Jag tror att vi efter några års erfarenhet kommer att märka vad våra olika grupper, klasser och individer "behöver" för att utvecklas, vi kommer att se deras proximala utvecklingszon lysa starkare än solen. + Att ständigt ha i åtanke att inte bara lyfta vita, manliga genier när vi -kanske inför eller efter en uppgift, visar lite konstexempel, kan väl vara en bra början..
Räcker det inte att vi till våra uppgifter har lite --VÄL GENOMTÄNKTA -- alternativ som eleverna har att välja mellan (litet trix som nog funkar för de flesta föräldrar å förskolebarn - du får välja mellan den gröna eller röda grönsaken....) så tror jag att många hittar "sitt" i en uppgift som inte är för stängd -eller öppen. Och att opponera på varandra, som vi har gjort mycket i den här utbildningen, öppnar antagligen också upp för en ökad förståelse för olika kulturer - då förutsatt att klassrummet inte är alltför superhomogent (elLER är det kanske att begära för mycket idag??). Aja, vet inte om jag egentligen har besvarat någonting, men kanske bilden nedan istället kan få ta över och visa hur lite jag vill fortsätta titta på EN DATASKEERM~~** när jag ändå inte fattar någonting längre. HEJ SVEJ!
Evlyne Wong - We were in love (2014)
