Nu är det mycket att göra.
Hilleviboken:
HJÄLP! Vad är det som händer? Hillevi vaknar av att hela lägenheten skakar. Det hörs ett högt, konstigt ljud från vardagsrummet.
srrchnaaaaw pheewwwwww
Srrrchaaaaaannw pheeeewwwwwww
Jahaa! Ljudet kommer från mormor som ligger och sover på soffan.
Varför låter hon så konstigt? "Vakna mormor! MORMOR, vakna!!"
Men mormor vill inte vakna.
Hillevi går in till köket och fyller upp ett glas med vatten. Hon ställer hon sig vid soffan och mormor - som fortfarande sover djupt och antagligen väcker hela grannskapet.
Hillevi häller ut vattnet över mormors ansikte.
Mormor flyger upp ur sängen!
"AAAAaaaaaaaahhhhhhhh"
Sedan springer hon in till toaletten, låser dörren om sig och är helt tyst därinne.
Hillevi sätter sig utanför och väntar.
Hon väntar jättelänge.
Tiden går..
"Mooormor", ropar Hillevi.
"Jag tror att vi måste gå till förskolan nu..."
Mormor svarar inte och Hillevi undrar om mormor blev väldigt arg för att hon väckte henne genom att hälla vatten över henne.
Men så efter evigheters evigheter kommer mormor ut från toaletten.
Hon går snabbt och tar på sig sin klänning, ställer sig vid ytterdörren och säger "Men vad väntar du på, Hillis?! Det är ju dags att gå till förskolan nu."
Hillevi tycker att mormor verkar heltokig idag, men säger ingenting utan går snabbt och klär på sig hon också. Sedan börjar de gå till förskolan.
När de går förbi den gamla bäcken stannar mormor, lutar sig mot Hillevi och viskar i hennes öra: "Du, Hillis. Det är en sak jag måste visa dig!"
Sedan lägger hon handväskan på marken, tar av sig alla sina kläder, springer ned mot bäcken och ropar "Kom nuu, idag får förskolan sakna dig, för vi ska bada!"
Hillevi förstår ingenting. Såhär brukar mormor aldrig göra. Ska de bada, nu? I den smutsiga gamla bäcken? Vad är det här för tokigheter?
Hillevi står kvar och tänker, men så hör hon ett plums och plötsligt är mormor borta. Försvann hon verkligen ned i bäcken? Hillevi börjar känna sig lite rädd och ensam. Hon springer efter mormor, hoppar ner i vattnet, utan att ta av sig sina kläder.
Under vattenytan får hon syn på en jättestor och väldigt ful fisk. Hon blir ännu räddare och försöker springa upp på land igen.
"VAD VAR DET DÄR?? VART ÄR MORMOR?"
Då hör hon en röst som bubblar upp ur vattnet. "Det är jag, Hillis". Hillevi böjer sig ned under vattnet igen och ser att den fula fisken försöker prata med henne. "Det är ju bara jag, din mormor!", säger den. "Hoppa upp på min rygg!"
Hillevi lyder fiskmormor och sätter sig på hennes hala kropp. Sedan simmar mormor fort genom strömmar och förbi fiskar i det ljumna vattnet. Snart kommer de långt från bäcken där de först hoppade i. Fiskarna blir mer och mer färgglada och korallrev omsluter dem. Hillevi ser bläckfiskar och maneter och tycker att allt är underbart under vattnet. "Varför är det inte såhär spännande uppe på land?", tänker hon.
Snart stannar mormor. "Nej, vet du vad. Man blir så hungrig av att simma så här snabbt, jag måste äta lite". Mormor hittar en stickig, röd sjöborre som hon knastrar i sig. "Mm, det här är riktigt mumsigt." säger hon. Hillevi vill helst inte smaka, "kittlas det inte i halsen?" frågar hon. "Nej, jag är en havskatt nu. När jag får vatten på mig, så förvandlas jag" svarar mormor. "Det var därför jag blev så konstig imorse, förstår du. När du hällde vatten på mig så började mitt ansikte förvandlas. Det var därför jag var tvungen att snabbt låsa in mig på toaletten och torka mig, du hade nog blivit livrädd om du såg mig då!".
Hillevi skrattar. "Jag tycker det är roligt att du kan förvandlas! Jag önskar att jag också gjorde det!".
De simmar vidare. Stöter bland annat på en vattenbuffel som de lär känna.
Fortsättning.....?
Ungefär såhär långt har jag kommit.
Bilderna är inte färdiga, behöver få det att se mer enhetligt ut. Dels bakgrunden, men också småsaker som deras hudfärg, ibland är mormor svart, ibland rosa, ibland grå. Texten och själva berättelsen behöver också arbetas om en hel del.
Kort sagt har det varit lite svårt att få det att se bra ut och jag börjar också tycka att berättelsen känns väldigt fånig och inte alls spännande.. SVÅRT att få till ett bra slut med... Hade nog önskat att jag utnyttjade tiden lite bättre, och skrev innan jag började hålla på med bilderna, för jag vet inte riktigt hur jag ska hinna nuuuUUu.
Bok två
Mönstermamma går in till sitt kök
Dags för lite frukost
Men i kylen finns bara en lök
All mat den var som bortblåst
Jag måste visst till affärn på besök
Men först vill jag se om det kommit någon post
Mönstermamma går ut ur sitt hus
När hon hör röster från kaninlandet
Med skratt, sång och glädjerus
Blir hon medryckt i stojandet
(Handling: mönstermamma glömmer av att kolla brevlådan. Börjar gå till affären. Barnen vill följa med. Hon ringer och frågar barnens föräldrar. Ingen får följa med. Mönstermamma går ensam.)
Väl i staden tänker hon på barnen. Hon vill att de ska ha roligt, att det ska hända något. Hon köper med sig en stor, stor tårta hem. När hon kommer tillbaka kollar hon brevlådan, hittar en bröllopsinbjudan, då får hon idén att hon också ska gifta sig. Redan samma kväll. Mönstermamma ringer alla hon känner och bjuder hem dem.
KALASDAGS!
Kråkfarsfamiljen kommer med ballonger.
Hade skrivit en (ganska dålig) text till mönstermamma, men vill nog att det ska rimma istället. Antingen rim eller en, två korta meningar till varje bild. Det kommer antagligen att bli mer svårtolkat ändå, som jag först tänkte. Har även här jobbat lite för mycket med bilderna och för lite med texten, så nu är jag stressad! Det enda jag vet är att det ska vara mycket mönster, rim, festligt och allt får gärna vara väldigt rörigt.
hej o hå, jobba på
