(v.9) Veckoreflektion

Måste sammanfatta den här veckan med en liten bildsnutte:

 

ALLA SKA MED

 

 

+++
Lars-Åke Kernell pratade om några dikotomier i skolans värld -SOM VI MÅSTE KASTA OCH VÄRDERA OM, RÖRA IHOP, ÄNDRA INSTÄLLNING TILL, MIXA, OCH BLANDA UPP!!!!

subtilt - mätbart

glädje - nytta

bildning - utbildning

roligt - tråkigt

lätt - svårt

vardag - vetenskap

praktiskt - teoretiskt

 

Mitt "välslipade" argument handlade om att vi som lärare har i uppdrag att eleverna ska känna sig delaktiga i samhället och sin samtid. I Läroplanen för gymnasiet-11, skolans värdegrund, står det att "Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på." En ingång till att öppna upp för det demokratiska tänket är ju att låta eleverna vara så delaktiga i undervisningen som möjligt. Att låta deras erfarenheter, intressen, tankar och behov få vara det som undervisningen, i mycket större utbredning, får kretsa kring. Att med "konsten" som metod (konsten så som ifrågasättande, analytisk men även de kreativa processer som den innehåller) ge utrymme för olika former av diskussioner, debatter och dialoger som förhoppningsvis låter eleverna se till de kunskaper de lär sig i ett mer komplext sammanhang. För att förstå och få en mer överskådlig uppfattning om hur allt hänger ihop och hur vår värld ser ut, mycket också genom att få ta del av andra människors uppfattningar och tankar. Nu vet jag inte hur lätt det är att verkligen ta till det här i praktiken och jag vet inte heller i hur stor utsträckning man redan försöker anpassa undervisningen till det här, men jag hoppas och tror att det är en metod som gör det lättare för eleverna att ta till sig den enorma mängd kunskap som de ju bara måste lära sig idag.






 

 

Assignment #4

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Använd kroppen
Fyll tomrummen

Jag började med att försöka sätta mig in i tomrummen. Hålighet, ett tomt universum, tomrum i våra atomer, ett vakuum av mystisk energi. Men idag var inte rätt dag för att tänka stort. Så jag tog allt till den lägsta av nivåer. Fann kropparna, gamla krokier och de tomma rummen, i vita huset. 132 rum och 35 badrum. Här fanns plats att fylla!

(v.7) Veckoreflektion

Den här veckan har vi läst Ur skolan och den radikala estetiken som är skriven av Jan Thavenius. Jag tänkte skriva lite om hans uppfattning av hur de olika estetikerna hänger samman och tar sig i uttryck i skolan. Nu när det finns en beskrivande modell för estetikerna i skolan, tycker jag att det är viktigt att vi sätter oss in i den och försöker se hur och var en förändring behövs. Thavenius skriver själv att vi är i behov av fler analyser av det han kallar den modesta estetiken i skolan och dess förhållande till övriga estetiker. Tyckte även att den här rapporten, http://www.oru.se/Extern/Forskning/Forskningsmiljoer/HumUS/Utbildning_och_Demokrati/Tidskriften/2005/Nr%201_2005_pdf/Thavenius.pdf också skriven av Thavenius, verkade rätt bra, så ett tips är att läsa den! Nu har jag mest skumläst både den och kapitlena i boken, så risken finns att jag har fått flera saker om bakfoten, men skriver lite kort om det I ALLA FALL...

Den modesta estetiken i skolan beskrivs som marginaliserad, hämmad och utan någon riktigt central roll i skolan. Den innehåller inte något utrymme för reflektion kring lärandet. Konsten och bildämnet ses mest som ur ett terapeutiskt syfte som "underlättar" och stimulerar annat lärande. Det ses ganska kravlöst, isolerat och lite som en vilostund. Som ämnet Bild ser ut idag, befinner det sig till allra största del i den modesta estetiken. Marknadsestetiken handlar om samhällets ekonomiska, religiösa och politiska intressen. Den har kommit till på grund av samhällets kapitalstarka aktörers vinstintresse och deras vilja att växa sig ännu starkare. Allt vi ser idag ska ha en tilltalande förpackning, vara medialt gångbart och styra våra önskedrömmar, begär och livsmål. Den här estetiken innefattar allt ifrån utnyttjandet av vår otrygghet till hur vi påverkas av populärkulturen omkring oss - en kultur som i den modesta estetiken inte hanteras på ett vettigt sätt. Det handlar om PEEENGAR, en arbetsmarknad som styr och en konsumtionskultur som har förvandlat estetiken till en vara. Svaret på hur vi kan förändra denna, mycket deprimerande utveckling finner vi i DEN RADIKALA ESTETIKEN. Här handlar det om känsla, förnuft, erfarenhet och fantasi. Det är öppen, ifrågasättande estetik som inte innehåller några bestämda sanningar. Nyfikenhet, osäkerhet och frågor styr undervisningen och med kritiskt förhållningssätt kan man djupdyka i saker samhället vill att vi ska blunda för. Den här estetiken symboliserar mycket den plats där konsten befinner sig idag. Thavenius skriver att skolans ingång till lärande borde utgå ifrån den här estetiken och i ett socialt sammanhang skulle lärandet bli alltmer meningsfullt och lärorikt. Eftersom konsten innehåller utrymme till diskussioner och dialoger utifrån ett kritiskt och analytiskt perspektiv behöver vi få in mer av konstens metod i skolundervisningen. Det hade kunnat ge eleverna möjlighet till att se allt de lär sig i ett mer komplext sammanhang och få en klarare bild av hur allt hänger ihop och vad det är som styr och påverkar oss som individer.

(v.8) Veckoreflektion

 

Seminariet som vi hade i tisdags var väldigt roligt och jag tycker att allt gick bra. Jag var i gruppen som pratade om de olika estetikerna som Thavenius tar upp i Skolan och den radikala estetiken, de andra gick igenom lite av Bildämnets historia. Det kändes som ett bra sätt att återigen gå igenom litteraturen på. De olika estetikerna har jag redan skrivit ganska mycket om så det behöver jag inte ta igen.

Den andra litteraturen THIS WEEK: Det kreativa ögat; perception, semiotik och bildspråk av Bengt Lindgren och Gert Z Nordström. Hur dagens tekniska utveckling bidrar till att vi i så hög grad ständigt är omgivna av bilder och information, diskuteras. "Den synliga världen och informationen om densamma tycks smälta samman..", skriver Bengt Lindgren i bokens andra kapitel (ja, såg att det inte var ett utskrivet kapitel först efter att jag läst) men det fanns ändå mycket i det kapitlet, och de andra, som var intressant. Vad vi nu definierar som verklighet, är en helt annan sådan än för bara 50 år sedan, eftersom det verkliga ständigt är omgivet av andra perspektiv på just verkligheten, i medier. Sedan beskriver han tre begrepp som handlar om människan i förhållandet till mediet, på vilket sätt vi tar del av det. Det kan ske via Direkt mediering, som är ett försök till realistisk framställning, till exempel inom måleriet. Sedan finns det mediet vi tar del av via skärmar, "fönstermodellen", det tekniska som här kallas Hypermediering och slutligen Remediering; när framställningen går in i/görs om i ett annat medie, det kan till exempel ske i syfte att hylla det någon annan skapat. Sedan snabbaste genomgången av:I våra tecken finns det uttryck och innehåll, uttrycket, skriver Gert Z Nordström, är konkret och innehållet mer abstrakt. Sedan beskrivs tecknens arbiträra (verbalspråkliga)och motiverade (ikoniska) skillnad. Språket, det arbiträra, medför här att ordet betyder en sak för de som talar samma språk, kan du inte språket säger ordet heller inte så mycket, men ser du en ikonisk bild på det som ordet betyder är det ofta detsamma över hela världen.

Vilande (definierade, triviala finns med här - passiva) och aktiverade tecken (öppna för tolkning, samstämmiga-måste förklaras för att sändaren inte ska missförstås, kreativa - finns utrymme för nya kombinationsmöjligheter). Extra mycket talade vi om Syntagm (det sammanställda, hur man sätter ihop och förhåller sig till det urval som vi kan kalla)och paradigm (det urval sändaren gör för bildspråket) under seminariet med Rebecka Nordström.

Hur skolämnet Bild tagit olika riktningar och vart det just nu är på väg, står det om i kapitel 9- mot kultur, samhälle, det digitala, det traditionella eller ska det handla mer om det kommunikativa? Den begränsade tiden gör det svårt för alla de traditionella, praktiska konstteknikerna att få tillräckligt med plats. Alternativet är att man fokuserar mer på det kommunikativa. Alltså, istället för att det är så inriktat på konst, design hantverk, slöjd, det praktiskt-estetiska skulle man alltså kunna fokusera mer på det gestaltande, kritiskt granskande, samhällsomfattande och öppna ämnet? Via ingången från det praktiska. Inom Bilden skulle man alltså kunna ha chans att plocka till sig lite av varje av det man tycker är viktigt. I ett ämne som har så mycket gott att hämta blir det skÖöj, tror jag!

 

Mellanbilder, vecka åtta

ASSIGNMENT #3

OMARRANGERA

arg orm ena
garnera om

ro mer arg

morra arga grenar

ormgrenar

 

 

 

 

Arga grenar och en garnerad ormhatt.
Med sinnet inställt på selfies och omarrangemang blev det här resultatet:

 



 

 

 

 

Tisdag, vecka 8

Små knuttisar


Den modesta estetik som skolan på många sätt befinner sig i och som får oss att tryckas ihop istället för att bli större och blomstra till ett fullvärdigt liv..

Vi har pratat lite om olika estetiker, den radikala estetiken, den modesta estetiken och marknadsestetiken. Jag har läst lite om Jan Thavenius och tycker att han verkar ganska vettig. Han pratar bland annat om att en social form av estetik hade kunnat göra skolan mycket mer meningsfull och lärorik. Konstens kritiska, ifrågasättande, öppna funktion behövs i skolan för att bra diskussioner och dialoger ska kunna föras. Med konstens metoder för lärande kan man hjälpa elever att utveckla sina kunskaper, känslor och tankar. Det behövs, i synnerhet nu, när marknadsestetiken knappt ifrågasätts i vår utbildningsmiljö.
Heja den radikala!

Mellanbilder, vecka sjuu

Stora tankar mellan gummidäcken

 

 

 

 

(v.6) Veckoreflektion

Några tankar om det jag tyckt varit lärorikt under veckan som gått. SKÖNT att få skriva det här eftersom mina anteckningar (små lappar utspridda lite varstans) med största sannolikhet kommer att försvinna.

 ---

Kompendiet Estetiska lärprocesser & vidgat språkbegrepp var det vi började veckan med. Återigen samtalade vi kring begreppet estetik och Austring och Sørensens definition är en jag vill försöka att utgå ifrån när jag talar om estetik i fortsättningen. "Estetik är en sinnlig symbolisk form som ger en tolkning av oss själva och världen och som kan kommunicera från, till och om känslor".
Den estetiska lärprocessen beskriver de ovannämnda som "det estetiska lärandet är kopplat till verksamheter där barnet/människan aktivt utforskande ger form åt sinnliga och känslomässiga upplevelser av världen". Alltså är de estetiska lärprocesserna absolut inget som bara de estetiska ämnena bör förhålla sig till, utan något vi förhoppningsvis använder oss av i alla skolans ämnen.

 

För att förstå hur undervisningen ska vara utformad på bästa möjliga sätt har vi pratat ännu lite mer om Lars Lindströms fyrfältare. Bra! För nu äntligen känner jag att jag är med på vad det handlar om. Modellen beskriver formen av lärandet och ger läraren möjlighet att se över hur man ska komma in i alla fyra rum och inte fastna någonstans. Otroligt viktigt att tänka på, då jag tror att det är väldigt lätt att man missar att ingången till ett projekt, till exempel, ibland måste få vara att börja experimentera eller ta sig an "det svåra" först. Lindström beskriver också om vår västerländska samtidskonst och vikten av att låta det kritiska och ifrågasättande som finns där, även få finnas i skolundervisningen. I och med att vi har en skyldighet att fostra våra eleverna till demokratiska medborgare, bör de även ges inflytande och få göra sina röster hörda i skolan. Ett bra tillvägagångssätt för det är att eleverna, med olika uttrycksmedel, får gestalta sina känslor, tankar och attityder som en del av undervisningen.

 

I boken Att läsa och skriva, tar Caroline Liberg upp den meningsskapande kommunikationen (som alltid är medierad = sker via olika språkliga uttrycksformer) och menar att vi läser in mycket mer, än vad vi kanske tror, när vi kommunicerar med varandra, ex. mimik, gester, lukt, osv. De olika sinnesintryck som interagerar med varandra då vi på ett eller annat sätt kommunicerar gör oss multimodala i vårt meningsskapande. Detta är något som man måste tänka på i skolan. Vi lär genom alla sinnen och därför förutsätter det att vi har en varierad undervisning och skolmiljö. Liberg skriver även om ikonicitet och att man, ju äldre man blir, får allt högre krav på ikonicitet ( = att det, när man skapar, ska bli så likt som möjligt, annars blir man inte nöjd). Jätteviktigt att försöka få eleverna att komma över sina spärrar och våga använda fantasin för att Bildämnet verkligen ska bli så utvecklande som möjligt. Svårt, men intressant! Även att skolan arbetar mer med mediekompetens, i synnerhet då vårt samhälle inte varit mer omsvärmat av bilder än vad det är idag. Vi måste lära att förhålla oss till olika former av medier, med mer analytiska, källkritiska diskussioner. Det är nödvändigt, eftersom media är en så stor del av ungdomars identitetsskapande.



---


Kortaste bildhistoriska överblicken:

1. Teckning som avbildning
2. Teckning som uttrycksmedel
3. Bild som kommunikationsämne

Redan under 80-talet ville man förändra bildämnet till ett kommunikationsämne, trots att det var ca 25 år sedan har så lite hänt. Gunnar Åsen nämner några anledningar till VARFÖR det går så långsamt (ur: Varför bild i skolan?):
-gamla föreställningar som lever kvar
-urvalsproblem, de äldre "traditionerna" försvinner inte bara POFF
-tidsbegränsning

-skillnader mellan olika lärare

-skolans innehåll som helhet - man skiljer på praktiska och teoretiska ämnen

-elever med förväntningar på ämnet att det ska vara som ett andningsuppehåll från de "mer krävande" ämnena

-många menar också på att det är bra att vi har bild eftersom eleverna faktiskt har ett BEHOV av att få koppla av under vissa lektioner-det ekonomiska, risk att skolan saknar rätt utrustning


Vi hade en kort konsthistorisk genomgång med Fredric Gunve, som bland annat tog upp vad poststrukturalismen innebar, och att det efter världskrigen blev en slags traumahantering bland människorna och de absoluta sanningarna förkastades. Konsten kom alltmer att handla om relationer och dialoger mellan människor. I och med det utvecklades också performance-, och konceptkonsten.

 

 

---



Föreläsning 11/2 med Camilla Larsson, curator på Bonniers Konsthall.
Vi ser film och foto av Sharon Lockhart och hennes studier av det vardagliga, det som gör oss till de vi är, ofta fokuserat kring barn och arbetare.
~Passiv/aktiv åskådare.
~Ifrågasättande av varför vi separerar oss själva från barndomen.
~Kapitaliserade roller (intressant, då jag tidigare mest funderat över våra könsroller, som Larsson också tog upp, utifrån Judith Butler.
~Vi alla kan lära av varandra, viktigt att man lär sina elever.

Janusz Korczak - I barnet ryms hela människosläktets mysterium.

---


Seminarie kring Barns bildskapande, (Ulla Löfstedt)  med Rebecka Nordström. Vi gick igenom styrkor och svagheter med olika perspektiv på barns bildskapande.

Sociokulturellt perspektiv
+
Gemenskap, inkluderande, delaktighet
Barnen bör utmanas, utöver sin kunskapsnivå, "inga" begränsningar
-
Kan vara exkluderande för de elever som inte alls klarar av att jobba i grupp/socialt
Hierarkiskt - måste gå till på "rätt" sätt så att situationen inte förvärras - mobbning
Tillgång till språk


Kognitivistiskt perspektiv
+
Inte övertolka bilder
Kan passa barn som inte klarar av att jobba i grupp
-
Begränsar barnens naturliga nyfikenhet
Låst vid stadierna
För individuell lärprocess
Förutfattade begränsningar



Andra punkter som Rebecka Nordström pratade om och som jag tänker är viktiga att komma ihåg:
~~Foucault: alla begrepp är konstruerade av oss, vissa är fixa; fasa, till exempel att solen går upp, och något som de flesta kan hålla med om, medan andra är flytande; påhittade och går att förhandla om, vad som är kvinnligt, till exempel.~~I barns bildskapande är det viktigt att man försöker se till ifall barnet beskriver eller uttrycker något i sitt skapande. Är det en beskrivning kanske det inte alls ser ut som "det borde" utan barnet försöker få med allt hen förstår av hur det ser ut. Något som måste få ske eftersom det är en del av barnets utveckling. Det är viktigt att inte gå in och störa på fel sätt.
~~Teacherism: respektera vad barnet gör, vill man fråga något så måste man ställa rätt frågor och försöka förstå om det, till exempel, är ett uttryck eller beskrivning barnet vill framställa i bilden.

Assignment #TVÅ

 

Kolla återvinningen

Kolla återvinningen
Recycla en idé du haft
Med en idé du får
Genom återvinningen

 

 

 

 

I veckans assignment har snusdosor fått förvandlas till småporträtt. De olika personerna har fått gotta ner sig i bland annat kaffe, sladdar, tobak, pärlsocker och musikdrömmar!
Ursprungsidén kommer från en elevutställning i Venedig, där en tjej hade fyllt små, små påsar med sand, stenar och annat. Utifrån hennes verk (som jag tyvärr inte har någon bild på nu) gjorde jag tavlorna nedanför, men det var rätt längesen, så de är lite rackliga och en eller två saknas. Oavsett, så är jag ändå mer förtjust i de små dosorna eftersom man kan skaka dem och nya bilder tittar fram, roligt!:)~´}~**

 

Några mellanbilder . VECKA 6

 Lilla grisen i sin glada gestation crate.
För fler burbilder:

 https://www.google.se/search?q=gestation+crate&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=ZJD3UvymOor-ygP2z4L4AQ&ved=0CAcQ_AUoAQ&biw=1680&bih=994#q=gestation+crates&tbm=isch&imgdii=_


 

Första vårsolen lockar till musik och öl i gräset. Vålberg, Värmland.

Claes Hake-inspirerad man och drömmen om blå stjärnor




Vita fläcken, vecka 6

Kom till konstmuseet lagom sent och vandrade ensam runt i högt knarrande gummisulor och min koncentration och inspiration befann sig för djuuupt inne i min lilla hjärna.
Det var helt enkelt fel dag för att uppskatta något och eftersom jag har lite svårt för strippan, tystnaden och mängden av tråkiga tavlor blev det inte bra i torsdags heller. Men jag myste lite med Anastasia Axs små bebisar och fastnade sedan vid en bronsskulptur av Claes Hake - "Sven Stuvare". Lyckas inte hitta just den på google, men några andra fina verk. Gillar när tyngden av materialet inte har någon inverkan och uttrycksfulla ansiktsdrag är för ljuvligt härligt.

Ointresserad och rastlös som jag var at the museeum, kom jag att tänka på en plast som jag ristade för ett tag sedan men som jag ännu inte tryckt som föreställer en person, i ungefär samma känsloläge. Bestämde mig för att trycka den i mammas ateljé men eftersom den var så pass stor att den tog ca 107 min att färga in, så jag hann bara trycka en (bilden ovan). Känner mig inte alls nöjd och kopplingen till museet var väl sådär va...



Assignment #ETT

sätt ryggen i ljuset
gör tecknen tydliga
vänd utåt
böj över 
veckla ut, sträck
sjung sången
bild ihop det viktiga
fäst allt på dig


På ett draperi vecklade jag ut ord ur en dagbok från 2008.
Ritade ett par örhängen och en lampskärm, gjorde en fin frisyr och ett försök till att lista ut vad en tavla är för något.. Att jag förvandlades till en ängel med gloria på sista bilden var oväntat men tack tack för det tacckk
Krami~~**

(v.5) Veckoreflektion

Mina erfarenheter från bildlektionerna i grundskolan var att man fick lära sig om man var bra eller dålig på att rita
Jag lärde mig också att mitt bildintresse och min kreativitet inte var värd särskilt mycket, eller ingenting alls.
Varken elever eller lärare verkade tycka att bildämnet var viktigt och så som undervisningen var utformad så var det kanske inte det heller. På utvecklingssamtalen var mitt betyg i bildämnet sällan ens utskrivet och min klassföreståndare sa "att du är bra på att rita vet vi ju redan". Inte ens bildläraren själv verkade särskilt intresserad av sitt ämne. Hon satt mest vid sin dator och någon återkoppling eller hjälp hade hon inte tid för. Resultaten (som jag jobbade ihop dagarna innan allt skulle in) var vad hon bedömde vid betygssättning.
Gymnasiebilden var inte bättre. Vi fick bland annat

 välja ut ett känt konstverk, dela in det i rutnät och sedan göra en exakt kopia. Jättespännande! Hur en bra bildlektion kan se ut vet jag inte eftersom jag knappt varit med om det själv.

Nu har vi ju en ny läroplan och bildämnet har förhoppningsvis förändrats på många skolor och med nya lärare, men för att hålla lågan vid liv tänkte jag skriva ner några anledningar till varför vi ska bli bildlärare:


1. För att bildlektionerna inte ska vara något trevligt avbrott från de "riktiga" teoretiska ämnena (=ämnen där kunskapen är mätbar och därför, av någon konstig anledning, värderas så högt). Vi ska bli lärare för att visa att BILD ÄR VIKTIGT och elever (+personal) måste förstå VARFÖR vi läser bild.

2. Bild är ett kommunikativt ämne som lär elever att gestalta, problematisera och tolka tankar och erfarenheter. Det är ett uttrycksmedel som kan underlätta identitetssökandet genom att på  olika sätt, få oss att öppna upp och ta del av alla möjliga olika tankar och idéer.

3. I dagens kommersiella konsumtionssamhälle blir vi så matade med reklam, intryck, budskap och bilder och bildämnet måste finnas för att vi ska kunna lära oss att sålla bland allt vi ser. Vi måste lära oss att se det viktiga, det man mår bra av. Analytiska och källkritiska diskussioner passar sig utmärkt i vårt ämne!

4. Eleverna behöver kunna reflektera över och känna sig delaktiga i sin samtid. Vilken ingång passar då bättre än att vara lite involverad i den kulturella sfären? Många elever har inte med sig den delen hemifrån och därför behövs skolan, och i synnerhet bilden, för att de ska lära sig att uppskatta det. Annars finns risken att de direkt avfärdar allt vad konst och kultur innebär och hur slutar det om vi bara har sådana människor till toppolitiker? Eller är det förresten inte där vi befinner oss idag?

5. Visst är kultur nöje och underhållning, men det handlar också om professionella reflektioner, verksamma kulturarbetares syn på vårt samhälle, som vi på klassrumsnivå kan diskutera. Har eleverna något att utgå från kan de kanske få en djupare inblick i vad de själva tänker och även träna sig i att ta mer plats och tänka mer kreativt.  

6. Om vi nu efterlyser kreativa entreprenörer på arbetsmarknaden idag och om Sverige ska ligga i framkant i den globala konkurrensen, måste skolan våga ge eleverna en chans. Kreativ kompetens måste värdesättas högre och istället för att lägga till nya fancyfancy entreprenörskapskurser på gymnasiet - varför inte utveckla bilden till ett vettigt ämne med den status det förtjänar, istället för att göra om det till en valbar (och onödig) kurs?

Fluxusworkshåp

(1) Grüble (Lincoln Center).
Vad händer när man slutar vara på väg någonstans?
Stå still

(2) Från Laurie Andersons illustrationer i barnboken The package. Bevingade huvuden jagar något att äga eller upptäcka.
Nu på HDK.
Konst för barn - flyg



Renässanskonstnären Botticellis kvinna med uppgraderat vapen -
En farligt stor avbitartång


Tränsnittsfläck á la Frans Masereel

Trilobitjakt med Rolf Sinnemark - glaskonstnär, formgivare, fiskare