Några tankar om det jag tyckt varit lärorikt under veckan som gått. SKÖNT att få skriva det här eftersom mina anteckningar (små lappar utspridda lite varstans) med största sannolikhet kommer att försvinna.
---
Kompendiet Estetiska lärprocesser & vidgat språkbegrepp var det vi började veckan med. Återigen samtalade vi kring begreppet estetik och Austring och Sørensens definition är en jag vill försöka att utgå ifrån när jag talar om estetik i fortsättningen. "Estetik är en sinnlig symbolisk form som ger en tolkning av oss själva och världen och som kan kommunicera från, till och om känslor".
Den estetiska lärprocessen beskriver de ovannämnda som "det estetiska lärandet är kopplat till verksamheter där barnet/människan aktivt utforskande ger form åt sinnliga och känslomässiga upplevelser av världen". Alltså är de estetiska lärprocesserna absolut inget som bara de estetiska ämnena bör förhålla sig till, utan något vi förhoppningsvis använder oss av i alla skolans ämnen.
Den estetiska lärprocessen beskriver de ovannämnda som "det estetiska lärandet är kopplat till verksamheter där barnet/människan aktivt utforskande ger form åt sinnliga och känslomässiga upplevelser av världen". Alltså är de estetiska lärprocesserna absolut inget som bara de estetiska ämnena bör förhålla sig till, utan något vi förhoppningsvis använder oss av i alla skolans ämnen.
För att förstå hur undervisningen ska vara utformad på bästa möjliga sätt har vi pratat ännu lite mer om Lars Lindströms fyrfältare. Bra! För nu äntligen känner jag att jag är med på vad det handlar om. Modellen beskriver formen av lärandet och ger läraren möjlighet att se över hur man ska komma in i alla fyra rum och inte fastna någonstans. Otroligt viktigt att tänka på, då jag tror att det är väldigt lätt att man missar att ingången till ett projekt, till exempel, ibland måste få vara att börja experimentera eller ta sig an "det svåra" först. Lindström beskriver också om vår västerländska samtidskonst och vikten av att låta det kritiska och ifrågasättande som finns där, även få finnas i skolundervisningen. I och med att vi har en skyldighet att fostra våra eleverna till demokratiska medborgare, bör de även ges inflytande och få göra sina röster hörda i skolan. Ett bra tillvägagångssätt för det är att eleverna, med olika uttrycksmedel, får gestalta sina känslor, tankar och attityder som en del av undervisningen.
I boken Att läsa och skriva, tar Caroline Liberg upp den meningsskapande kommunikationen (som alltid är medierad = sker via olika språkliga uttrycksformer) och menar att vi läser in mycket mer, än vad vi kanske tror, när vi kommunicerar med varandra, ex. mimik, gester, lukt, osv. De olika sinnesintryck som interagerar med varandra då vi på ett eller annat sätt kommunicerar gör oss multimodala i vårt meningsskapande. Detta är något som man måste tänka på i skolan. Vi lär genom alla sinnen och därför förutsätter det att vi har en varierad undervisning och skolmiljö. Liberg skriver även om ikonicitet och att man, ju äldre man blir, får allt högre krav på ikonicitet ( = att det, när man skapar, ska bli så likt som möjligt, annars blir man inte nöjd). Jätteviktigt att försöka få eleverna att komma över sina spärrar och våga använda fantasin för att Bildämnet verkligen ska bli så utvecklande som möjligt. Svårt, men intressant! Även att skolan arbetar mer med mediekompetens, i synnerhet då vårt samhälle inte varit mer omsvärmat av bilder än vad det är idag. Vi måste lära att förhålla oss till olika former av medier, med mer analytiska, källkritiska diskussioner. Det är nödvändigt, eftersom media är en så stor del av ungdomars identitetsskapande.
---
Kortaste bildhistoriska överblicken:
---
Kortaste bildhistoriska överblicken:
1. Teckning som avbildning
2. Teckning som uttrycksmedel
3. Bild som kommunikationsämne
Redan under 80-talet ville man förändra bildämnet till ett kommunikationsämne, trots att det var ca 25 år sedan har så lite hänt. Gunnar Åsen nämner några anledningar till VARFÖR det går så långsamt (ur: Varför bild i skolan?):
-gamla föreställningar som lever kvar
-urvalsproblem, de äldre "traditionerna" försvinner inte bara POFF
-tidsbegränsning
2. Teckning som uttrycksmedel
3. Bild som kommunikationsämne
Redan under 80-talet ville man förändra bildämnet till ett kommunikationsämne, trots att det var ca 25 år sedan har så lite hänt. Gunnar Åsen nämner några anledningar till VARFÖR det går så långsamt (ur: Varför bild i skolan?):
-gamla föreställningar som lever kvar
-urvalsproblem, de äldre "traditionerna" försvinner inte bara POFF
-tidsbegränsning
-skillnader mellan olika lärare
-skolans innehåll som helhet - man skiljer på praktiska och teoretiska ämnen
-elever med förväntningar på ämnet att det ska vara som ett andningsuppehåll från de "mer krävande" ämnena
-många menar också på att det är bra att vi har bild eftersom eleverna faktiskt har ett BEHOV av att få koppla av under vissa lektioner-det ekonomiska, risk att skolan saknar rätt utrustning
Vi hade en kort konsthistorisk genomgång med Fredric Gunve, som bland annat tog upp vad poststrukturalismen innebar, och att det efter världskrigen blev en slags traumahantering bland människorna och de absoluta sanningarna förkastades. Konsten kom alltmer att handla om relationer och dialoger mellan människor. I och med det utvecklades också performance-, och konceptkonsten.
Vi hade en kort konsthistorisk genomgång med Fredric Gunve, som bland annat tog upp vad poststrukturalismen innebar, och att det efter världskrigen blev en slags traumahantering bland människorna och de absoluta sanningarna förkastades. Konsten kom alltmer att handla om relationer och dialoger mellan människor. I och med det utvecklades också performance-, och konceptkonsten.
---
Föreläsning 11/2 med Camilla Larsson, curator på Bonniers Konsthall.
Vi ser film och foto av Sharon Lockhart och hennes studier av det vardagliga, det som gör oss till de vi är, ofta fokuserat kring barn och arbetare.
~Passiv/aktiv åskådare.
~Ifrågasättande av varför vi separerar oss själva från barndomen.
~Kapitaliserade roller (intressant, då jag tidigare mest funderat över våra könsroller, som Larsson också tog upp, utifrån Judith Butler.
~Vi alla kan lära av varandra, viktigt att man lär sina elever.
Janusz Korczak - I barnet ryms hela människosläktets mysterium.
---
Seminarie kring Barns bildskapande, (Ulla Löfstedt) med Rebecka Nordström. Vi gick igenom styrkor och svagheter med olika perspektiv på barns bildskapande.
Sociokulturellt perspektiv
+
Gemenskap, inkluderande, delaktighet
Barnen bör utmanas, utöver sin kunskapsnivå, "inga" begränsningar
-
Kan vara exkluderande för de elever som inte alls klarar av att jobba i grupp/socialt
Hierarkiskt - måste gå till på "rätt" sätt så att situationen inte förvärras - mobbning
Tillgång till språk
Kognitivistiskt perspektiv
+
Inte övertolka bilder
Kan passa barn som inte klarar av att jobba i grupp
-
Begränsar barnens naturliga nyfikenhet
Låst vid stadierna
För individuell lärprocess
Förutfattade begränsningar
Andra punkter som Rebecka Nordström pratade om och som jag tänker är viktiga att komma ihåg:
~~Foucault: alla begrepp är konstruerade av oss, vissa är fixa; fasa, till exempel att solen går upp, och något som de flesta kan hålla med om, medan andra är flytande; påhittade och går att förhandla om, vad som är kvinnligt, till exempel.~~I barns bildskapande är det viktigt att man försöker se till ifall barnet beskriver eller uttrycker något i sitt skapande. Är det en beskrivning kanske det inte alls ser ut som "det borde" utan barnet försöker få med allt hen förstår av hur det ser ut. Något som måste få ske eftersom det är en del av barnets utveckling. Det är viktigt att inte gå in och störa på fel sätt.
~~Teacherism: respektera vad barnet gör, vill man fråga något så måste man ställa rätt frågor och försöka förstå om det, till exempel, är ett uttryck eller beskrivning barnet vill framställa i bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar