SCHÄLVSTÄNDIGT ARBETE

Gestaltning & verksbeskrivning: 
OKI BLOGGO, nu är det dags för en bättre sent än aldrig-uppdatering. Uppsatsskrivandet handlar om information kopplat till det främmande. Om hur skräddarsydda digitala informationsflöden riskerar att skapa ett xenofobiskt samhälle. Läser om att vara informerad/att informera sig och hur det krävs att verkligheten utanför ska synkroniseras med de egna tankarna. Eftersom vi lever i ett informationsteknologiskt paradigm formas samhället och kulturen av informationen som genomsyrar allt och hur denna information förvaras och fraktas genom vår tillvaro. Syftet med gestaltandet är att lyfta in allt det där främmande som de flestas FLÖDEN kanske sållar bort. Eller som de flestas flöden aldrig ens innehållit. För att fånga FRÄMLINGSKAPET har jag börjat med att bara utgå från mig själv. Låtit allt komma ut. Som i det vanliga gestaltande arbetet finns det känslor/erfarenheter/upplevelser som bara måste komma ut. Allt det där icke-präktiga, främmande, äckliga, uppgivna, nedriga, usla, undergivna.

Under senaste gestaltningshandledningen och mitterminsöverlämningen fick jag tips om att gräva mig djupare ner i det morbida/sjukliga träsket + att läsa Julia Kristevas teoretiska koncept kring abjection (det som bl.a påminner oss om vårt "djuriska" ursprung och som utvidgar gränserna vi har kring oss som subjekt). Så nu ska jag låta allt som kläcks och föds ur det perversa + kitschiga och det äckliga + gulliga få existera och växa fram och upp.. Eftersom all information som flödar är osorterad och ostrukturerad måste vi hela tiden tolka och organisera den för att skapa någon slags sammanhängande världsbild. För min del görs det genom att hitta det där driftstyrda och det äckliga. Leta rätt på det ack så normala men ändå bortsorterade??? Och trycka in det i en overhead-apparat eftersom det tilltalar den 16-åriga Iris (alt. 6-26-åriga, om jag ska tänka på apparaten som en diabildsmaskin eftersom min mamma sedan jag var liten och än idag visar bilder med en sådan).

 NÅGRA EXEMPEL:
(ristad plast)

SJEELVSTENDIGT ARBETE

Har fastnat vid en grej ur Kamalas bok av Inger Edelfeldt:

"Jag vill ju en massa saker och är inte särskilt dum men problemet är att jag inte kan vilja någon enskild sak tillräckligt starkt. Jag antar att man borde bestämma sig för att låtsas vilja något, välja ut något som man fixerar all sin vilja vid. Låtsas man tillräckligt bra så glömmer man till slut bort att man låtsas. Det är det underliga med att vara vuxen: allt är på blodigt allvar men det känns som om det vore på låtsas. När man var liten var allt på låtsas men det kändes som om det var på allvar."

Läser allt jag kommer åt som inte är av vetenskaplig natur eftersom jag vet att jag snaart, SNART, snarast och fram till juni inte kommer att hinna läsa något annat. Har alltid samma problem och det är att bestämma mig...!!! Olika inspirerande ingångar, som det egentligen bara är att genomföra, fastnar i ingångsstadiet. ÄR DET TILLRÄCKLIGT INTRESSANT? GÅR DET ATT KOPPLA SAMMAN MED NÅGOT STÖRRE? Blir det här 2 långsökt, floskligt eller överdrivet?

Nu är jag i en fas som är 100% driven av att HA LITE SKÖJ. Känner att tiden innan skrivprocessen drar igång på allvar måste nyttjas helt rätt. Fasen måste ge ett resultat som inför kommande veckor kan inspirera och ge mig energi. Därför är jag i full gång med tekniken exquisite corpse: den här rita-vik-leken som uppkom inom den surrealistiska konströrelsen. Syftet var att skapa samarbete genom att fortsätta på varandras bilder. I mitt gestaltningsarbete använder jag tekniken för att undersöka egna gränsdragningar och för att lekfullt kunna komma åt tankar kring vad som gör en individ/en insikt "komplett". Vilka delar som behövs för att existera och fungera. Delen i det hela. Kropp och tanke. Separation. Just nu håller jag på att rista alla olika delar i plast eftersom nästa steg är att djuptrycka dem i olika kombinationer. Vad som hänt/händer i mötet med dessa oväntade figurer och kopplingen till uppsatsen kommer in next update. HEJ!