Har fastnat vid en grej ur Kamalas bok av Inger Edelfeldt:
"Jag vill ju en massa saker och är inte särskilt dum men problemet är att jag inte kan vilja någon enskild sak tillräckligt starkt. Jag antar att man borde bestämma sig för att låtsas vilja något, välja ut något som man fixerar all sin vilja vid. Låtsas man tillräckligt bra så glömmer man till slut bort att man låtsas. Det är det underliga med att vara vuxen: allt är på blodigt allvar men det känns som om det vore på låtsas. När man var liten var allt på låtsas men det kändes som om det var på allvar."
Läser allt jag kommer åt som inte är av vetenskaplig natur eftersom jag vet att jag snaart, SNART, snarast och fram till juni inte kommer att hinna läsa något annat. Har alltid samma problem och det är att bestämma mig...!!! Olika inspirerande ingångar, som det egentligen bara är att genomföra, fastnar i ingångsstadiet. ÄR DET TILLRÄCKLIGT INTRESSANT? GÅR DET ATT KOPPLA SAMMAN MED NÅGOT STÖRRE? Blir det här 2 långsökt, floskligt eller överdrivet?
Nu är jag i en fas som är 100% driven av att HA LITE SKÖJ. Känner att tiden innan skrivprocessen drar igång på allvar måste nyttjas helt rätt. Fasen måste ge ett resultat som inför kommande veckor kan inspirera och ge mig energi. Därför är jag i full gång med tekniken exquisite corpse: den här rita-vik-leken som uppkom inom den surrealistiska konströrelsen. Syftet var att skapa samarbete genom att fortsätta på varandras bilder. I mitt gestaltningsarbete använder jag tekniken för att undersöka egna gränsdragningar och för att lekfullt kunna komma åt tankar kring vad som gör en individ/en insikt "komplett". Vilka delar som behövs för att existera och fungera. Delen i det hela. Kropp och tanke. Separation. Just nu håller jag på att rista alla olika delar i plast eftersom nästa steg är att djuptrycka dem i olika kombinationer. Vad som hänt/händer i mötet med dessa oväntade figurer och kopplingen till uppsatsen kommer in next update. HEJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar