Projektplan:
det ruvade rummet
Detta är en nyskriven projektplan eftersom pp#1 helt har reviderats. Här beskriver jag körtfattat första planen, varför jag ändrade mig och hur den nyare planen sett ut. Pp#1 handlade om att analysera och reflektera kring innehållet i de olika gymnasiekurser vi kommer att få behörighet att undervisa i. Utifrån kursmål/syften/kunskapskrav var min plan att formulera uppgifter, ingångar och i det gestaltande arbetet utgå från skolkatalogen som meningsskapande objekt. Planen var att leta mig in i de anonymiserade (alltså fiktiva) elevernas hjärnor för att hitta olika tänkbara uppgifter och ingångar. Lite som att planera jättemånga olika assignments anpassade för individer med totalt olika förutsättningar och intressen. Men efter att ha läst igenom gymnasiekurserna och börjat formulera olika ingångar till varje kurs valde jag att inte gå vidare med denna idé eftersom det inte kändes utmanande eller tillräckligt problematiserande. Istället ville jag fokusera på att utveckla metoder och förhållningssätt som problematiserar skolan och utbildningens syfte på en annan nivå.
En stor del av ämnesstudierna på HDK har en slags posthumanistisk pedagogik som grund eftersom det handlar om att få oss som studenter att ifrågasätta bl.a mänsklig kontroll, lärande, subjektivitet, kunskap, sanning, agens och relationer. Efter att vi mer ingående diskuterat vad den posthumanistiska teori-bildningen innebär i kursen LGBF50 så har dessa idéer alltmer förverkligats i mitt sätt att tänka och agera i världen. Jag har funderat på hur kroppen lär och hur mycket den betyder inte bara för tänkandet men för varandet i världen, på min relation till icke-mänskliga varelser och hur materia och dess icke-händelsefria agens påverkar mitt sätt att tänka, röra mig, agera och fungera. Hur det onto-epistemolo-giska perspektivet ger nya sätt att förhålla sig till varande och kunskap på och hur detta kan uppnås på ett kreativt och skapande sätt. Att kultur inte går att särskilja från natur och vad teknik gör med mig och allt omkring mig. Den antropocentrism som humanismen står för behöver ifrågasättas och jag tror att posthumanismen är ett viktigt bidrag i förhållande till livet, lärandet och att ha med sig i rollen som lärare. Framför allt i bildämnet där material, kropp, rum och miljö är så påtagligt och en så stor del i de gestaltande arbetena. I det långa loppet tror jag framför allt att det är nödvändigt att likställa människan med allt vi har omkring oss eftersom världen behöver bli mer etisk och ekologiskt hållbar för att klara av diverse térrible påfrestningar. Om en filosofisk riktning verkligen kan göra skillnad mot klimathot och föra miljöpolitik framåt vet jag inte men att det är värt och testa och att arbeta mer eller mindre utifrån posthumanistisk pedagogik är en idé jag har svalt med HULL och HÅR. Så de frågeställningar jag har rört mig kring utifrån denna nya projektplan är framför allt what och varför:
Vad är posthumanistisk pedagogik?
Varför posthumanistiska pedagogik?
För att genom konstnärlig gestaltning och i textform svara på ovanstående frågor har jag läst Bortom lärandet av Gert Biesta (2006), Pedagogisk dokumentation som aktiv agent av Hillevi Lenz Taguchi (2012) och Posthumanistisk pedagogik: Teori, undervisning och forskningspraktik av (red:) Bosse Bergstedt (2017). Detta för att vidareutveckla det vi läste i kursen LGB50: Posthumanistiska nyckeltexter (2012) av Åsberg, Hultman och Francis Lee (2012) som gav grundläggande kunskaper kring betydelsen av det materiella, det posthumana och den ontologiska vändningen genom att lyfta in texter av bl.a Donna Haraway, Karen Barad, Gilles Deleuze och Felix Guattari.
Detta är en nyskriven projektplan eftersom pp#1 helt har reviderats. Här beskriver jag körtfattat första planen, varför jag ändrade mig och hur den nyare planen sett ut. Pp#1 handlade om att analysera och reflektera kring innehållet i de olika gymnasiekurser vi kommer att få behörighet att undervisa i. Utifrån kursmål/syften/kunskapskrav var min plan att formulera uppgifter, ingångar och i det gestaltande arbetet utgå från skolkatalogen som meningsskapande objekt. Planen var att leta mig in i de anonymiserade (alltså fiktiva) elevernas hjärnor för att hitta olika tänkbara uppgifter och ingångar. Lite som att planera jättemånga olika assignments anpassade för individer med totalt olika förutsättningar och intressen. Men efter att ha läst igenom gymnasiekurserna och börjat formulera olika ingångar till varje kurs valde jag att inte gå vidare med denna idé eftersom det inte kändes utmanande eller tillräckligt problematiserande. Istället ville jag fokusera på att utveckla metoder och förhållningssätt som problematiserar skolan och utbildningens syfte på en annan nivå.
En stor del av ämnesstudierna på HDK har en slags posthumanistisk pedagogik som grund eftersom det handlar om att få oss som studenter att ifrågasätta bl.a mänsklig kontroll, lärande, subjektivitet, kunskap, sanning, agens och relationer. Efter att vi mer ingående diskuterat vad den posthumanistiska teori-bildningen innebär i kursen LGBF50 så har dessa idéer alltmer förverkligats i mitt sätt att tänka och agera i världen. Jag har funderat på hur kroppen lär och hur mycket den betyder inte bara för tänkandet men för varandet i världen, på min relation till icke-mänskliga varelser och hur materia och dess icke-händelsefria agens påverkar mitt sätt att tänka, röra mig, agera och fungera. Hur det onto-epistemolo-giska perspektivet ger nya sätt att förhålla sig till varande och kunskap på och hur detta kan uppnås på ett kreativt och skapande sätt. Att kultur inte går att särskilja från natur och vad teknik gör med mig och allt omkring mig. Den antropocentrism som humanismen står för behöver ifrågasättas och jag tror att posthumanismen är ett viktigt bidrag i förhållande till livet, lärandet och att ha med sig i rollen som lärare. Framför allt i bildämnet där material, kropp, rum och miljö är så påtagligt och en så stor del i de gestaltande arbetena. I det långa loppet tror jag framför allt att det är nödvändigt att likställa människan med allt vi har omkring oss eftersom världen behöver bli mer etisk och ekologiskt hållbar för att klara av diverse térrible påfrestningar. Om en filosofisk riktning verkligen kan göra skillnad mot klimathot och föra miljöpolitik framåt vet jag inte men att det är värt och testa och att arbeta mer eller mindre utifrån posthumanistisk pedagogik är en idé jag har svalt med HULL och HÅR. Så de frågeställningar jag har rört mig kring utifrån denna nya projektplan är framför allt what och varför:
Vad är posthumanistisk pedagogik?
Varför posthumanistiska pedagogik?
För att genom konstnärlig gestaltning och i textform svara på ovanstående frågor har jag läst Bortom lärandet av Gert Biesta (2006), Pedagogisk dokumentation som aktiv agent av Hillevi Lenz Taguchi (2012) och Posthumanistisk pedagogik: Teori, undervisning och forskningspraktik av (red:) Bosse Bergstedt (2017). Detta för att vidareutveckla det vi läste i kursen LGB50: Posthumanistiska nyckeltexter (2012) av Åsberg, Hultman och Francis Lee (2012) som gav grundläggande kunskaper kring betydelsen av det materiella, det posthumana och den ontologiska vändningen genom att lyfta in texter av bl.a Donna Haraway, Karen Barad, Gilles Deleuze och Felix Guattari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar