Reflektion TVÅ

SnöÖöfredagshej-
&
[[[[[ Bolter & Grusin---- WEEK ]]]]

Den här veckan har handlat om de externa redskap vi tar till när vi uttrycker oss och agerar i världen, allt det som handlar om mediering. Med direktmediering menas att man vill ge en känsla av så kallad immersion; en omedierad upplevelse, en upplevelse som är så nära verkligheten att vi knappt uppfattar den och glömmer att det sker via ett medium. Gränsen mellan det som är fiktivt och det som är verkligt suddas ut. Den önskan om att man ska bli så uppslukad som möjligt av en berättelse/handling att man glömmer att man tar del av den via ett medium kallas virtual reality och är något många filmer, böcker, spel och annat försöker eftersträva.När ett olika delar flyttas från ett medium till ett annat, ex handlingen i en roman blir till film eller en film som blir till ett spel, sker remediering. Att använda gamla medier i nya är också exempel på det. Vi försöker idag samla en mängd olika medier till en och samma APPARATUR, tex i våra smartphones som innehåller så mycket som förr var olika objekt och verktyg; väckarklocka, mp3, telefon, brev, mail, spel, internet, kartor, fotoalbum, miniräknare osv...

Hypermediering är det som händer när vi gör om råmaterialet i ett medie och utnyttjar det unika för just den typen av verktyg. Det är det som handlar om vår medvetenhet om till exempel tvn, där inte intresset finns av att vilja få själva tvn att försvinna, utan snarare en vilja att framhäva det intressanta med att det är just tv man tittar på.

Vi kom (via Christines Hobbitvärld och tavlorna däri) in på Kristoffer Zetterstrand (http://zetterstrand.com/) som Olle visade, vilket var passande, eftersom han verkar undersöka det historiska måleriet med vår tids teknologi något som skapar intressanta kontraster och möten (bilder ovan). Jag kom också att tänka på Nastya Ptichek, som är en konstnär, designer från Ukraina som bl.a gjort några serier med namnet emoji nation - fler bilder http://www.artnau.com/2014/04/emoji-nation-nastya-ptichek/

Uppgift 2 som vi skulle göra denna vecka gick ut på att skapa en remediering på ett äldre verk i ett samtida eller framtida (ej ännu existerande) medium. Jag valde att fundera lite kring hur våra filmupplevelser kanske kommer att se ut om några år. Dels kommer det att vara enkla och snyggt designade apparater, utan knappar och onödiga sladdar och eftersom jag försöker spå in i framtiden är det väl passande att där se en glaskula som ett nytt medium. Ett verktyg i vilket ljus kan reflekteras och anpassas till att känna av rum och människors närvaro. Istället för att se filmen på en skärm kommer vi att uppleva den omkring oss, som en vidareutveckling av 3D. Eftersom upplevelsen inte bara består av längd, bredd och djup utan också tid eller rumstid (en annan form av rumsdimension) kan det här nog, enligt relativitetsteorin, beskrivas som en form av 4D....? Där allt går att se eftersom miljön kommer att vara uppbyggd av hologram, vilka är möjliga att se igenom. Om man föreställer sig att den här 4D-projektorn också gör att man kan bli en del av en annan tid (även om man inte kan interagera i den eller så kan man det) och ett helt annat rum, borde den beskrivas som något annat än 3D. Jag tänker att det inte heller bara är film man kan ta del av i 4D-projektorn, man kan se, lyssna och läsa allt. På samma sätt som ljuset reflekteras och bildar ytor av miljöer och karaktärer, går det också att läsa böcker så här. Man kanske ser orden flyga över en (som nyhetsuppläsarnas skärmar) fast utan skärmarna. Jag fattar egentligen ingenting av det här men det är ändå ganska häftigt att tänka på... Här finns i alla fall lite mer om 4D:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tesseract
http://www.tenthdimension.com/medialinks.php

Men det äldre verk jag valde var från början Processen, boken av Franz Kafka (första utg omkr 1925) och utifrån den gjorde jag några små bilder som jag tryckte in i ett trasigt vinglas. Sedan tänkte jag att det nog vore enklare att välja filmatiseringen av den (har inte sett den) men boken handlar i alla fall bland annat om individens maktlöshet, rättslöshet och om livets obegriplighet. Jag valde boken eftersom den ovisshet Josef K. kastas runt i och den osynliga domstol och de labyrinter hans miljö plötsligt förvandlas till, påverkar hans liv och öde på ett sätt som jag tycker hade varit intressant för en betraktare att uppleva- och inte bara läsa om eller se på tv. Till exempel när K. ska avtjäna sitt straff och de två cylindermännen bär honom med sig ut till en gränd, står man, med 4D-projektorn, precis bredvid och bevittnar händelsen. Kanske väcks en helt annan typ av känslor och empati i en sådan här form av direktmediering. Jag undrar också lite vad som händer om det här blir framtiden och vi vänjer oss vid den här typen av upplevelser, som är så otroligt verkliga. Kommer vi att tappa bort oss i vad som är verkligt och vad som är projektioner? Slutar vi att bry oss om de verkliga händelser omkring oss när vi redan har upplevt så mycket? :{00***`??