Tove Kjellmark. Non Humans Only, 2011.
Tove Kjellmark. Naked, 2009.
Se hela filmen här.
Open Source + Bildning = ♥
Allt ovan kan kopplas samman med vad Open Source handlar om, där fler användare blir delaktiga, där mer kunskap och deltagande öppnas upp för fler människor. Speciellt bra tror jag det hade varit med öppna universitet/skolor eftersom det skulle kunna förändra hela skol-, betygssystemet. Kanske hade det skapat en skolan där bildning var det centrala - att själv vilja lära och söka efter kunskap. Än som det är idag, med utbildning - som har ett mål bortom kunskapen, tex. att få godkänt/nå ett visst betyg/komma in på en viss universitetsutbildning osv. Sven-Eric Liedman beskriver i Lärande skola bildning (2011) hur dagens utbildning har förvandlat människan till en ekonomisk varelse (AKA konsument/kund) med ett kapitalvärde, beroende på utbildningsnivå. Detta förstärks i det ordförande för Lärarnas Riksförbund, Åsa Fahlén, skriver i senaste numret av Skolvärlden (9/16): "Vi tycker om betyg och anser att de ska vara ett kvitto på att eleven fått med sig kunskap, men också ett sätt att se att man skaffat sig tillräckliga kunskaper för att kunna komma in på vidare utbildningar. Då fyller de rätt funktion" (s.5). Betyg fungerar alltså som ett kvitto och som en nextlevelchallenge - som förmodligen har mycket lite att göra med kunskap. Enligt Åsa Fahlén behöver också betyg avdramatiseras och införas tidigare än i årskurs 6.
Men vad hade hänt i ett samhälle som fokuserade mer på bildning och att människan kunde bli en nyfiken kunskapssökande, som lärde för lärandets skull och inte för att nå något annat? För att nå dit behöver vi för det första inse hur sjukt det faktiskt är att använda ord som kvitto när vi pratar om kunskap och om att lära??? Det rimmar alltför väl med den konsument/kund-varelse som skolan INTE behöver producera fler av. Inte om vi ska komma ur vår dystopiska rikemanspräglade världsbild och få känna hur det känns att faktiskt VILJA lära sig saker. Vad har det egentligen för betydelse att få ett kvitto på sin "kunskap"? Det är ungefär lika rimligt som att lycka, på riktigt, skulle vara som en såpad gris - till för att hålla fast på alla vis........
Nu ska jag fortsätta sväva runt bland DATTAPROGRAM och försöka greppa vidden av de olika programmens möjligheter. Detta eftersom jag inte kommer att bli den som säger nej till att i mångt och mycket digitalisera bildämnet. Även om mitt hjerta klappar starkt för det hederliga papperochpenna-skapandet. Möjligtvis beroende på viss okunskap. +++ Har även ett boktips till kursen/kursare: En ny lärandekultur. Att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld (2013) av Douglas Thomas & John Seely Brown. Den handlar om den flytande, digitala infrastrukturens påverkan på lärandet och hur fantasin och andra verktyg kan användas för att lära/lära ut i den mängd information, möjligheter som vi har tillgång till idag.
Härmed vill Den Nye Tarzan och hans delbara hjärningar avsluta summeringen. /HEJs
Se hela filmen här.
Datorernas simulerade medvetande
Tove Kjellmarks utställning Non Humans Only från 2011 beskrivs på hennes hemsida bjuda in publiken under huden på "non-humans" för att bl.a utmana människors syn på empati och medlidande. Vad som påverkar huruvida det väcks sympati eller andra känslor hos en människa för något som inte själv har förmågan att uppleva känslor beskrivs i artikeln Medvetandet skiljer oss från datorerna ur DN 20/3-16. Medvetandet förklaras som upplevelser. Upplevelserna behöver inte nödvändigtvis ha något med "den verkliga" världen att göra, men det ska existera inom en och kan även existera utöver språk, känslor eller minnen. Att ha ett medvetande kan beskrivas vara det som gör en till ett subjekt medan det som är skapat utifrån artificiell intelligens räknas som objekt eftersom det inte kan uppleva t.ex. smärta eller njutning. Reaktionerna inför och under en sådan utställning som Kjellmarks blir därför väldigt intressanta eftersom många anser att dessa icke-människor på så många sätt ändå påminner om oss. Med nutidens teknik kan vi simulera ett medvetande hos vissa datorsystem, något som enligt DN-artikeln kan medföra risker då människan kan tendera att manipuleras eller skapa ett mänskligt band till robotar.
Det enda René Descartes visste säkert då han uttalade det berömda Cogito, ergo sum - jag tänker, alltså finns jag, var att människan har ett medvetande och kan existera i det. Men att det skulle vara något helt självklart att en individ (som Descartes kanske kan ses vara en av begreppsmakarna till) med sitt eget medvetande kan skapas utifrån sin egna existens, håller inte alla med om. I sitt sommarprat förkastar Alexander Bard idén om att vi människor är tänkande och odelbara individer och menar att autisten Descartes har upphöjt människan till något hon faktiskt inte är. Bard menar snarare att Gilles Deleuze idé om "dividen" (den delbara, samarbetsvilliga människan) är vad som kommer att bli nästa "era". Självupptagna, narcissistiska individer blir den nya underklassen allt eftersom den digitala utvecklingen fortskrider. Bard menar att digitaliseringen, den participatoriska kulturen, kommer att revolutionera och förändra människans självbild, samhälle och världsbild. I och med det blir det gemensamma, kreativa skapandet det som bildar ett nytt kollektivt medvetande som kommer att passa den mänskliga arten bättre eftersom vi alltid (långt före 1600-talets Descartes idéer) har varit samarbetande flockdjur.
En annan del som jag har tyckt varit intressant i och med dessa teknålågiska tankar är hur vi ser på de artificiella intelligenser som alltmer kommer att omge oss. Jag tror dels att skärmarna upphör i detta eftersom de i många fall bara är en omväg för det vi egentligen vill göra (här kommer snarare simuleringar/hologram eller direktkommandon passa bättre?) och dels förhållningen till alla de olika slag av robotar som kommer att omge oss. Som till exempel dessa med ett igenkännbart medvetande. Det första exemplet jag kommer att tänka på är filmen Her (2013) där huvudpersonen blir kär i ett operativsystem. Vart dras egentligen gränserna om den nya tiden för med sig att allas mänskliga medvetanden blir till ETT? Som skapas i och med interaktion? I en värld där vi kommer att uppfatta tekniken vara en del av det med sitt inprogrammerade medvetande.. Det vore konstigt om det fanns ett svar på dessa obegripliga funderingar + jag inser att detta förmodligen inte ens hör hit. Men det verkar väl ändå rätt magiskt att tex kunna dejta en programmeringsbar divid mitt i allt vetenskapligt blurr. För visst ska objekt/subjekt-biten också luckras upp här någonstans..'`~´?
Tove Kjellmarks utställning Non Humans Only från 2011 beskrivs på hennes hemsida bjuda in publiken under huden på "non-humans" för att bl.a utmana människors syn på empati och medlidande. Vad som påverkar huruvida det väcks sympati eller andra känslor hos en människa för något som inte själv har förmågan att uppleva känslor beskrivs i artikeln Medvetandet skiljer oss från datorerna ur DN 20/3-16. Medvetandet förklaras som upplevelser. Upplevelserna behöver inte nödvändigtvis ha något med "den verkliga" världen att göra, men det ska existera inom en och kan även existera utöver språk, känslor eller minnen. Att ha ett medvetande kan beskrivas vara det som gör en till ett subjekt medan det som är skapat utifrån artificiell intelligens räknas som objekt eftersom det inte kan uppleva t.ex. smärta eller njutning. Reaktionerna inför och under en sådan utställning som Kjellmarks blir därför väldigt intressanta eftersom många anser att dessa icke-människor på så många sätt ändå påminner om oss. Med nutidens teknik kan vi simulera ett medvetande hos vissa datorsystem, något som enligt DN-artikeln kan medföra risker då människan kan tendera att manipuleras eller skapa ett mänskligt band till robotar.
Det enda René Descartes visste säkert då han uttalade det berömda Cogito, ergo sum - jag tänker, alltså finns jag, var att människan har ett medvetande och kan existera i det. Men att det skulle vara något helt självklart att en individ (som Descartes kanske kan ses vara en av begreppsmakarna till) med sitt eget medvetande kan skapas utifrån sin egna existens, håller inte alla med om. I sitt sommarprat förkastar Alexander Bard idén om att vi människor är tänkande och odelbara individer och menar att autisten Descartes har upphöjt människan till något hon faktiskt inte är. Bard menar snarare att Gilles Deleuze idé om "dividen" (den delbara, samarbetsvilliga människan) är vad som kommer att bli nästa "era". Självupptagna, narcissistiska individer blir den nya underklassen allt eftersom den digitala utvecklingen fortskrider. Bard menar att digitaliseringen, den participatoriska kulturen, kommer att revolutionera och förändra människans självbild, samhälle och världsbild. I och med det blir det gemensamma, kreativa skapandet det som bildar ett nytt kollektivt medvetande som kommer att passa den mänskliga arten bättre eftersom vi alltid (långt före 1600-talets Descartes idéer) har varit samarbetande flockdjur.
En annan del som jag har tyckt varit intressant i och med dessa teknålågiska tankar är hur vi ser på de artificiella intelligenser som alltmer kommer att omge oss. Jag tror dels att skärmarna upphör i detta eftersom de i många fall bara är en omväg för det vi egentligen vill göra (här kommer snarare simuleringar/hologram eller direktkommandon passa bättre?) och dels förhållningen till alla de olika slag av robotar som kommer att omge oss. Som till exempel dessa med ett igenkännbart medvetande. Det första exemplet jag kommer att tänka på är filmen Her (2013) där huvudpersonen blir kär i ett operativsystem. Vart dras egentligen gränserna om den nya tiden för med sig att allas mänskliga medvetanden blir till ETT? Som skapas i och med interaktion? I en värld där vi kommer att uppfatta tekniken vara en del av det med sitt inprogrammerade medvetande.. Det vore konstigt om det fanns ett svar på dessa obegripliga funderingar + jag inser att detta förmodligen inte ens hör hit. Men det verkar väl ändå rätt magiskt att tex kunna dejta en programmeringsbar divid mitt i allt vetenskapligt blurr. För visst ska objekt/subjekt-biten också luckras upp här någonstans..'`~´?
Ur filmen Her (2013).
Open Source + Bildning = ♥
Allt ovan kan kopplas samman med vad Open Source handlar om, där fler användare blir delaktiga, där mer kunskap och deltagande öppnas upp för fler människor. Speciellt bra tror jag det hade varit med öppna universitet/skolor eftersom det skulle kunna förändra hela skol-, betygssystemet. Kanske hade det skapat en skolan där bildning var det centrala - att själv vilja lära och söka efter kunskap. Än som det är idag, med utbildning - som har ett mål bortom kunskapen, tex. att få godkänt/nå ett visst betyg/komma in på en viss universitetsutbildning osv. Sven-Eric Liedman beskriver i Lärande skola bildning (2011) hur dagens utbildning har förvandlat människan till en ekonomisk varelse (AKA konsument/kund) med ett kapitalvärde, beroende på utbildningsnivå. Detta förstärks i det ordförande för Lärarnas Riksförbund, Åsa Fahlén, skriver i senaste numret av Skolvärlden (9/16): "Vi tycker om betyg och anser att de ska vara ett kvitto på att eleven fått med sig kunskap, men också ett sätt att se att man skaffat sig tillräckliga kunskaper för att kunna komma in på vidare utbildningar. Då fyller de rätt funktion" (s.5). Betyg fungerar alltså som ett kvitto och som en nextlevelchallenge - som förmodligen har mycket lite att göra med kunskap. Enligt Åsa Fahlén behöver också betyg avdramatiseras och införas tidigare än i årskurs 6.
Men vad hade hänt i ett samhälle som fokuserade mer på bildning och att människan kunde bli en nyfiken kunskapssökande, som lärde för lärandets skull och inte för att nå något annat? För att nå dit behöver vi för det första inse hur sjukt det faktiskt är att använda ord som kvitto när vi pratar om kunskap och om att lära??? Det rimmar alltför väl med den konsument/kund-varelse som skolan INTE behöver producera fler av. Inte om vi ska komma ur vår dystopiska rikemanspräglade världsbild och få känna hur det känns att faktiskt VILJA lära sig saker. Vad har det egentligen för betydelse att få ett kvitto på sin "kunskap"? Det är ungefär lika rimligt som att lycka, på riktigt, skulle vara som en såpad gris - till för att hålla fast på alla vis........
Nu ska jag fortsätta sväva runt bland DATTAPROGRAM och försöka greppa vidden av de olika programmens möjligheter. Detta eftersom jag inte kommer att bli den som säger nej till att i mångt och mycket digitalisera bildämnet. Även om mitt hjerta klappar starkt för det hederliga papperochpenna-skapandet. Möjligtvis beroende på viss okunskap. +++ Har även ett boktips till kursen/kursare: En ny lärandekultur. Att odla fantasin för en ständigt föränderlig värld (2013) av Douglas Thomas & John Seely Brown. Den handlar om den flytande, digitala infrastrukturens påverkan på lärandet och hur fantasin och andra verktyg kan användas för att lära/lära ut i den mängd information, möjligheter som vi har tillgång till idag.
Härmed vill Den Nye Tarzan och hans delbara hjärningar avsluta summeringen. /HEJs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar