Reflektion del 2.
Tänkte gå igenom lite av litteraturen som vi har läst till den här kursen. T:E:X: Interkulturella perspektiv - pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer, av Hans Lorentz och Bosse Bergstedt (2016). Första kapitlet handlar om interkulturella perspektiv sammankopplat med modern och postmodern pedagogik. Här beskrivs interkulturalitet som något som framför allt används för att beskriva en handling, aktion och rörelse mellan individer, såsom interkulturell pedagogik. Medan mångkulturalitet snarare syftar till att beskriva ett tillstånd, en situation eller en position, t.ex. ett mångkulturellt samhälle eller en mångkulturell skola. Skolan beskrivs ha en ENORM möjlighet att jobba utifrån internationaliseringsperspektivet och få kulturell mångfald att lyftas fram som en positiv kraft. Men interkulturalitet och interkulturell kompetens finns knappt med (i styrdokument och annat) som något som ska prägla skolan.Idag är det snarare det interNATionella perspektivet som lyfts, vilket Lorentz och Bergstedt menar inte är samma sak, även interkulturell pedagogik (interkulturellt lärande, kommunikation, mångkulturell utbildning, skola osv) måste lyftas in och betonas.
Vi har också läst Zahra Bayatis kapitel om koloniala diskurser, rasifierings-praktiker och "den Andre" i lärarutbildningen, ur samma bok som nämns ovan. Det handlar om Bayatis avhandling "den Andre" i lärarutbildningen: en studie om den rasifierade svenska studentens villkor i globaliseringens tid" (2014) där kritisk vithetsteori och postkolonial teori används. Med kritisk vithetsteori synliggörs olika gruppers tillgång till privilegier och hur dessa privilegier är orsaken till de ojämlikheter som finns. Hur kolonialt konstruerade statushierarkier mellan grupper har fört med sig att vitheten och allt som kommer kring den är normen. Postkolonial teori används för att studera våra samtida samhällsproblem vars påverkan kommer som effekt och spår av kolonialismen. Bayati beskriver de konstruerade kategorierna "utländsk/invandrare" ur det koloniala perspektivet som "den Andre" och tar också upp begrepp som rasifiering - en social process som innebär att en viss befolkningsgrupp kategoriseras utifrån ras. Hur alla rasifieras men att det är skillnad mellan de med privilegier och de utan - som avviker från det som hör till normen. WHITENESS AS PROPERTY...
Avhandlingen handlar om det problematiska inom lärarutbildningen och bland annat beskrivs vardagsrasismen och de stereotypifieringar som existerar i vår vardag. Hur vi osynliggör den tillgång det är att ha ett annat modersmål eller hur studenter gång på gång betraktas som okunniga/inte får den hjälp de behöver och mycket mer. Det nämns också att vi behöver påminnas om att se språkets funktion som kommunikationsmedel och inte som någon bortsorteringsindikator eller substitut för 'ras'. "Kommunikation är en multilaterad relation som alla parter får ta ansvar för" (144). Avsaknaden av mer mångdimensionella perspektiv inom utbildningen för med sig att vi inte kommer bort från det eurocentriska/generaliserande i det som genomsyrar allt (exv. kurslitteratur, perspektiv). "..det misslyckade mångkulturella projektet skylls i europeiska samhällen på invandrarna samtidigt som det är majoritetssamhället som dominerar maktpositionerna och tillgängliggör eller håller undan privilegier från olika grupper" (s. 148). Bayati skriver också om skolvalfriheten som något som skulle kunna bryta upp segregationen, då elever från förorterna kan komma till de mer centrala eller andra skolorna, men att denna förändring inte riktigt har lyckats. Rasifierad segregation innebär för de marginaliserade grupperna att de ej får tillgång till privilegier såsom exv jobb, val av bostadsområde, delaktighet, påverkan av livsvillkor, samhällsutveckling eller tillräcklig utbildning (149). Det Bayati lyfte in från språkforskaren Valentin Mudimbe var också intressant. Mudimbe ska ha menat att den koloniala kunskapskonstruktionen för epistemologisk etnocentrism gör att vi inte tror att det finns något att lära från "den Andre" (150): "...dessa mikro-orättvisor normaliseras och gjuts samman familjära och förgivettagna praktiker, attityder eller beteenden som upprätthåller ras-orättvisor" (151). Det krävs strukturella förändringar, dels i arbetsmarknadspolitik och bostadsplanering men också i utbildningssystemet - som bör motverka koloniala diskurser som är riktade mot medborgare med utomeuropeisk eller minoritetsbakgrund, enligt Bayati. (155).
Ur Athena Farrokhzad, Vitsvit (2013).
mER OM hur det går med gestaltning osv skriver jag i nästa blogginlägg. HEJSVEJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar