KONSTNÄRLIG UNDERSÖKNING 4

As scientific understanding has grown, so our world has become dehumanized.
Man feels himself no longer involved in nature and has lost his emotional ”unconscious
identity” with natural phenomena . . . No voices now speak to man from stones,
plants, and animals, nor does he speak to them believing they can hear.

Carl Jung, Approaching the Unconscious, 1961

För över femtio år sedan beskrev Carl Jung människornas uteslutning av icke-mänskliga djur och använde sig av termen dehumanisering. Jung menade att så länge de icke-mänskliga djurens frånvaro från människornas värld ökar så försvagas människans ställning i världen. Att mänskligheten blir mer och mer dehumaniserad i och med att den blir mer och mer övergiven. Den känslomässiga energin är borta eftersom djuren "no longer calls for humanity".

Både Jean-François Lyotard och Friedrich Hegel har tidigare diskuterat idéer kring hur "dehumanized beings are ironic legacy of humanism". Det som djuren snarast påminner människan om idag är en stämning av panik inför jordens mående och dess ändliga resurser. Djuren har börjat försvinna in i människans skugga av konsumtion och miljöförstöring. I och med mänsklig civilisering och global kolonisering – minskar ekosfärerna och arter utrotas. Men djuren har ännu inte försvunnit helt, de tycks existera i ett evigt försvinnande. Djur har på ett eller annat sätt alltid funnits med i människans ytterkanter men idag ser läget annorlunda ut. Under 1900 och 2000-talet har läget för djuren förändrats dramatiskt. Människans modernitet kan till stor del beskrivas som vilddjurens försvinnande från människans livsmiljö (ur Mizuta Akira Lippit - Electric animal (2000) Minneapolis: University of Minnesota). Lippit använder sig av begreppet perpetual vanishing som utgår från John Bergers teori där djuren i människans diskurs förekommer i ett försvinnande.

Ofta pratas det om att vi just nu lever i en pågående massutrotning. Att det dör 100 ryggradslösa djur varje dag och att även många av ryggradsdjuren  - olika sköldpaddor, noshörningar, elefanter, tigrar, gorillor, tumlare, leoparder, apor, antiliper sengångare, myrkottar, orangutanger, valar, guamrallfåglar och eremitibisar osv osv osv osv har så få individer att de är akut hotade.

 
I Memories for Paul de Man från 1986 beskriver Jacques Derrida (1986) hur det moderna djuret har förvandlats till ett minne av dagsläget. Ofta har diskussionerna kring djur handlat om vad ett djur är, till skillnad från en människa. Djuret beskrivs som något annat - the animal other - och traditionellt har detta förklarats som att de inte är omedvetna, som stenar eller plantor, men inte heller självmedvetna, som människan. De anses leva utan språk och utan anledning (Lippit).






Befinner mig på vindsvåningen och i ateljén. Samlar saker, skapar saker. Känner in. Lyssnar. Letar efter luckor. Spår. Mellanrum. Som kan styra min process i någon riktning.

.

Försöker förstå vad mitt undersökande går ut på. Just nu känner jag in situationer/händelser/möten/samband. Kanske för att bygga upp något - celler/rum/filtar med till exempel lekrum med leksaksdjur, ett rum där en får sitta ner och via projektor se en filmsnutt av en foie-gras-gås som på ett brutalt sätt matas TILLSAMMANS med en gjuten gås. Ett annat rum kan vara ett uppbyggt klassrum/bildsal där bänkar står uppställda och det på bänkarna ligger teckningar på djur/papie-maché-djur och under bänkarna ligger/hänger foton på döda djur eller liknande. Eller så bygger jag upp ett altare där frånvaron av djur blir påtaglig.
 


Allt är väldigt spretigt. Jag vill ju involveras i djuren, naturen och PRATA med stenar, plantor och djur. Eller synliggöra frånvaron av djur. Djurens försvinnande, människans omvända dehumanisering och skolan.
-----??? Hur ska jag få ihop det här?