5 okt. 2014

Reflektion ass #3



Assignment #3 från Ingrid och mig till Christine och Mikaela:



Si, världen är förklarad - i vetenskapens ljus
fördunstar all vår oro och smärta.
Nu är det inte långt emellan människornas hus,
men långt emellan hjärta och hjärta.


(
SI, VÄLDEN ÄR FÖRKLARAD (ur Barfotabarn (1933))av Nils Ferlin.

Måste börja med att säga att jag blev mycket glad av att se hur de båda hade löst assignmentet. Christine gjorde en jättefin film och det märktes hur roligt hon haft under skapandet och att hon tänkt, lekt och känt efter noga för att nå dit. Det var tekniskt snyggt; klippt och passande med text, musik och bild! Det var också effektfullt med de enkla, tydliga skisserna i svartvitt.
Mikaela gjorde en intressant teckning med två som samtalar kring normalitet/avvikelser, kunskap/känslor osv. Det kändes som att även hon tänkt mycket och att det i texten anades ett missnöje, bland annat kring våra normer/vårt skolsystem/kategoriseringen av människor. Kul att se och jag hoppas att de/ni fortsätter att gräva och utforska alla funderingar som slinker fram och förbi under era assignmentsskapanden. Hoppas att ni båda var nöjda med resultatet! :))



Från Didi och Caroline fick jag:


Fantasin finns
Baka baka
Kanske inte kaka
Vad händer?

Oftast när jag ska göra assignment går det till så att jag får någon otydlig idé som jag sedan måste göra, utan att ha det särskilt genomtänkt innan. Många gånger försöker jag förklara det efteråt, men lyckas väldigt sällan med det. Till det här assignmentet utgick jag från något som jag redan satt igång med, som just då kändes helt självklart och relevant för uppgiften. Men väl under redovisandet blev allt ändå oklart och flummigt. Ska försöka hitta en tydligare balans/koppling eller bara lägga mer tid på hur jag kan förklara vad jag har tänkt istället för att bara göra. Som att jag suttit och lärt mig ca allt om bröstmjölk och att den här artikeln också var en del av starten för målningarna, det kanske kunde vara en bättre förklaring. Men assignmentet var roligt! Tack tack tack och Caroline och Didi verkade ändå ha förstått litegrann hur jag tänkt, så det var fint!














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar